Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doré, Paul Gustave - Dormeuil, Charles Contat-Desfontaines - Dorph, Anton Laurids Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som 16-årig yngling lemnade han flere i
snillrika illustrationer och exponerade en
serie pennritningar och landskap, fulla
af rik fantasi, sällsynt talang och
själfullt utförande. Senare utgaf han
"Journal pour tous" och grundlade jemte
Philipon "Musée anglo-francais".
Hufvudområdet för hans väldiga skaparekraft
är skaldernas illustration medelst
träsnitt. Men hans fantasi förleder honom
ofta till öfverdrifter och utbredningar,
som icke ligga inom skaldens afsigt.
Arbeten af detta slag, hvarmed han gjort
mest lycka, äro illustrationerna till
Eugene Sues "Eviga jude", till Babelais’
"Gargantua och Pantagruel", till
Perraults sagor. De mest snillrika äro utan
gensägelse illustrationerna till "Don
Qui-chotte" af Cervantes. Om hans båda
hufvudarbeten, — kända äfven af den
svenska allmänheten — Dantes
"Gudomliga komedi" och Bibelillustrationerna,
kan man säga, att det förra’ är ett genom
storartad, fantasirik uppfattning mot
diktens anda svarande verk, i synnerhet i
underjordens helveteslandskap; det
senare deremot sluter sig ej så nära till
andan i de heliga skrifterna och
förlorar sig emellanåt helt och hållet i
de-moniskt-fantastiska bilder. Utomdess har
han illustrerat Lafontaines fabler,
Tennysons dikter m. m. Äfven som målare
ådagalade han en storartad uppfattning
och ett utomordentligt käckt manér, som
dock mindre frågar efter det helas
harmoni. De bästa af dessa taflor äro:
Jephtas dotter, Tobias med engeln,
barnamordet i Bethlehem. Taflor från den
nyaste tiden (1878 och 1879), hvaruti han
återigen skänker sin hyllning än åt
orienten, än åt antiken, äro: Ecce homo,
Kristi himmelsfärd, kopparormen, Moses
inför Farao och Orfei död (1879 i
Paris), visserligen återigen lysande prof på
hans produktionskraft, men icke
klanderfritt som konstverk. Som
bildhuggare har han utmärkt sig först under
de senare åren och derigenom skördat
mera ära än med sina oljefärgstaflor, i
synnerhet allt sedan verldsutställningen
1878, då han inlemnade en genialisk
grupp, föreställande en af parcerna
med-Amor, som förgäfves bönfaller om
skoning-af en lifstråd; liksom 1879 genom en i sin
rörelse mycket djerf egyptisk qvinna,
som i plötslig fasa lyfter upp sin lille
gosse, för att skydda.honom mot bettet
af en orm. Hans senaste illustrationer
voro öfver Ariostos "Orlando furioso".
Dormeuil, Charles
Contat-Desfontaines, kallad Dormeuil, fransk
skådespelare och teaterdirektör, född i Paris
1794; spelade, 1817—1820, många
komiska roller på småteatr*ar i sin
födelsestad; var regissör vid Gymnase från
denna teaters öppnande 1820 till 1830;
öfvertog sedan jemte Charles Poirson
ledningen af Théátre Montansier, som
då fick namnet Théátre du Palais-Royal
och införde der uppsluppna farser och
tokroliga komedier samt gjorde sig känd
som en skicklig teaterdirektör. Ar 1860
vardt han styresman för Vaudeville och
hade till meddirektör skådespelaren
Du-ponchel. Efter ett par mindre lyckliga
år lemnade han detta direktörskap 1863.
Han har skrifvit vådeviller och författat
"Reflexions sur la liberté des théátres"
(1838). Under flere år var han ledamot
af handelsdomstolen i Paris.
Dorph, Anton Laurids Johannes,
dansk figurmålare och från 1871
medlem af konstakademien, är född i
Horsens 15 febr. 1831. Från 1846 var han,
som redan förut erhållit
ritningsundervisning af marinmålaren C. Dahl, elev
af akademien i Köpenhamn och af C. W.
Eckersberg; sedermera målade han ett
par år under Marstrand och utstälde
1850 sitt första arbete, ett porträtt. Kort
derpå ådrogo sig flere porträtt af honom
förtjent uppmärksamhet, och snart vann
han äfven erkännande såsom en
dugtig-genremålare, hvars alster voro präglade
af ett ganska egendomligt behag och
utförda med stor omsorg. Sin första
utrikes resa — till Norditalien och
Frankrike, der han en kort tid arbetade under
Couture — företog han 1854; sedermera
var han för längre tid med akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
