Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dumas, Marie - Dumont, Augustin Alexandre - Duncker, Elis Gabriel - D'Uncker, Karl Henning Lutzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycken samt rönte med dem mycken
framgång hos den literärt bildade delen
af allmänheten.
Dumont, Augustin Alexandre, en
af Frankrikes verksammaste bildhuggare,
född 1801. Han erhöll den första
undervisningen af sin far, bildhuggaren Jacques
Edme D. (död 1844), och arbetade
sedermera på Cartelliers atelier. Då han år
1823, för sin Evander, som begråter sin
son Pallas (efter Virgilius) tillsammans
med Duret (död 1865) erhållit Prix de
Rome, stannade han der i sju år och
arbetade under Canovas ledning en
flöjt-blåsande faun, Leukothea och Bacchus
(i Luxembourg) m. m. Efter sin
återkomst till Paris 1832 utvecklade han en
omfattande verksamhet i monumentala
porträttstatyer och allegoriska figurer
för offentliga bygnader. Af förra slaget
äro statyerna: ISTic. Poussin för Institut
de France, Frans I och Louis Philippe
för museet i Versailles, Napoleon I i en
romersk kejsares kostym (1863, på
Ven-domekolonnen), på 1870-talet ändtligen
påfven Urban V:s bronsstaty i Mende
(Lozére). Bland hans väl likaså talrika
allegoriska och andra verk nämna vi
blott: rättvisans staty i palatset
Bourbon, frihetens genius på Julikolonnen,
statyn af den heliga jungfrun i Nötre
Därne de Lorette, handelns staty (börsen
i Paris), klokhet och sanning i nya
ju-stitiepalatset och talrika byster. Ar 1863
blef han professor vid École des beaux-arts.
Duncker, Elis Gabriel, finsk
operasångare, föddes den 1 febr. 1844 i Artsjö
socken af Nylands län. Föräldrarne voro
godsegaren Gustaf Duncker, son till
hjelten från åren 1808 och 1809 Joachim
Zachris Duncker, och Anna Elisabeth
Poppius. Student 1864. Deltog i den
sångar-tolfva, som under sommaren 1869 företog
en konsertresa kring landet för att
hopsamla medel för det blifvande
studenthuset. Aflade domareexamen 1870 och
blef 1871 auskultant i Viborgs hofrätt.
Begynte redan på våren sist nämda år
sina sångstudier i Petersburg under
ledning af professor Ewerard, som
förklarade, att hans anlag gaf hopp om "un
excellent artiste". Ännu på hösten samma
år afreste Duncker till Italien, der han
blef elev af den berömde läraren vid
kon-servatoriet i Milano, professor F.
Lam-perti. Äfven denne förutspådde åt honom
"una brillante camera". Sedan han i två
års tid studerat för Lamperti och
ytterligare under ett år idkat sångstudier i
Florens, återvände han till hemlandet och
vann på hösten 1874 anställning vid
finska operan i Helsingfors. I december
följande år begaf han sig å nyo på en
studieresa först till Berlin och sedan till
Paris. Kort efter återkomsten till
hemlandet gjorde en häftig febersjukdom slut
på hans konstnärsbana den 8 sept. 1876.
Duncker var en bland de förste, som i
Finland genom studier å utrikes ort
enkom utbildade sig för sångaryrket. Han
var begåfvad med en vacker och god
barytonröst. På finska operan uppträdde
han som Figaro i "Barberaren i Sevilla",
hertigen af Ferrara i "Lucrezia Borgia"
och Eavenswood i "Lucia di
Lammer-moor".
D’Uncker, Karl Henning Lutzow,
genremålare, född 182Ö i Stockholm, der
fadern, en norsk militär, då bodde.
Bestämd för den militära banan, deltog han
1849—50 som frivillig i dansk-tyska
kriget och blef derefter underlöjtnant vid
Svea Lifgarde. Efter en kort
tjenstgöringstid tog han afsked för att
uteslutande egna sig åt konsten, med hvilken
han redan som yngling sysslat — han
hade redan 1847 utgifvit en samling
karikatyrer : "Teckningar ur Stockholmslif-
I vet." Med understöd af Oskar I och,
som det säges, enligt hans önskan begaf
D. sig till Dusseldorf, hvarest han ingick
ett rikt gifte och förde ett i ekonomiskt
afseende’bekymmerfritt lif. Från år 1861
led han af en sjukdom i högra armen,
så att han nödgades föra penseln med
venstra handen, och 1864 angreps han af
ett bröstlidande, som ändade hans lif i
Dusseldorf 1866. Han var ledamot af
konstakademierna i Amsterdam och Stockholm
samt titulär professor. D:s vistelse i Dus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
