- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
112

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D'Uncker, Karl Henning Lutzow - Dupray, Henri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

seldorf, vid hvars målareakademi han
studerade under K. Sohn, blef epokgörande
för den svenska konsten, i det många
landsmän följde hans föresyn, hvarigenom
de svenska konstnärernas studieresor
vändes i stället för till Eom och Paris till
Dusseldorf. Sjelf gick D. förlorad för
fosterlandets konst, i det han aldrig
behandlade något svenskt motiv och endast
på kortare tider återsåg fäderneslandet.
Under sommaren 1853 utstäldes i
Stockholm D’Unckers första oljemålningar:
"Skärslipare", "Fiolspelare och sjungande
flicka" m. fl. i naturlig storlek. Till samma
period och riktning höra de båda i
Stockholms nationalmuseum förvarade taflorna
"Fattig gosse" (1854) och "Blomsterflicka"
(1854), hvilka väl ega förtjensten af
sträfvan efter natursanning, men för öfrigt
äro intetsägande. År 1854 började D.
måla genrebilder, anlagda på ett mera
detaljeradt utförande. En af dessa, rätt
rolig, men saknande den finess, som man
begär af dylika arbeten, är "De båda
döfve" (1855), som finnes i
Nationalmuseum. Yid samma tid företog D.
studieresor i vestra Tyskland, Holland och
Belgien samt besökte Paris. Det var nu,
som han flyttade samman med den
jemnårige schweiziske konstnären B. Vautier,
genom hvilken, såsom det tyckes, D. först
lärde känna sig sjelf. Den skarpa blick
för det komiskt-karakteristiska, hvilken
hos den då 19-årige D. fått sitt uttryck i
dilettantmessig karikatyrteckning, gjorde
sig nu på ett förädladt och förfinadt sätt
åter gällande. Sina ämnen valde han från
det kosmopolitiska af alla områden:
vaga-bondernas stora och artrika, ur alla
samhällsklasser rekryterade slägte och deras
konflikter med den officiella verlden blefvo
derefter hans egentliga specialitet.
Således målades: "De försvarslöse inför
polisdomaren" (1857, Berlins nationalgalleri),
"Ett konstberidaresällskap" (Göteborgs
museum), "Ett pantlånekontor" (1858,
Amsterdam; en reproduktion fins i
Stockholms nationalmuseum), hvilken duk
egentligen grundlagt mästarens rykte,
"Andra klassens väntsal", "Tredje
klassens väntsal" (båda i Amsterdam; den
senare med förändringar af år 1865 i
Stockholms nationalmuseum),
"Tullvisi-tation vid gränsen", "En toast", "En
spelsal i Wiesbaden" (Göteborgs museum)
m. fl. till större delen figurrika
kompositioner med många skarpt kontrasterande
fysionomier och gestalter, en mängd
enskilda småhandlingar, sammanhållna till
ett helt genom ett mycket tillfälligt
intresse, icke genom sitt förhållande till
en hufvudhandling. I dessa arbeten, af
hvilka de flesta gått till Holland,
Tyskland och Ryssland, framstod konstnären
som en af Dusseldorfs skarpaste
karak-tersmålare. Ty på förmågan att uppfatta
och med åskådlighet framställa det
karakteristiska, vare sig i ett ansigte, en
åtbörd, en ställning, en situation eller en
hel komplex af sådana beror till en del
D:s betydelse som konstnär. Dertill
komma hans skarpa blick för det komiska,
en outtröttlig fantasi eller, om man så
vill, kombinationsförmåga samt, hvad som
ej torde minst bidragit till hans
popularitet, ett visst drag af älskvärd medkänsla,
som gerna mildrar det låga eller vidriga
genom införandet af en eller annan figur
af mera elegisk-ideal hållning. Om någon
komposition i klassisk-akademisk mening,
något afvägande af massorna är deremot
hos D. knappast fråga. Teckningen, ehuru
full af karakteristik, saknar den
fulländade målarens säkerhet och bredd, och i
färgen herskar ofta en viss matt
entonig-i het. Men den andliga vakenheten,
seendet i första hand och den ädla
humaniteten skola icke dess mindre alltid låta
D. framstå som en i hög grad intressant
konstnär. Många af hans senare taflor
äro bekanta genom litografier och
trä-; snitt.

Dupray, Henri, en genom tysk-franska
kriget till ett stort rykte hunnen målare
af franska soldatlifvet, född 1842 i Sedan,
der han hellre gick och åsåg parader
och manövrer, än han besökte skolan.
Sedan han slutat sin skolgång i Paris,
der han med förkärlek idkat ritstudier,
inträdde han till en början som ritare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:58:42 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free