Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duse-Checchi, Eleonora - Dürck, Friedrich - Dyckmans, Joseph Laurens - Döring, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tianska dialekten samt i Padua bygde I
Duseteatern, nu mera Garibalditeatern.
Den rätt stora förmögenheten delades
vid hans död 1857 mellan hans tre söner,
som ej förstodo att behålla den.
Den lilla Eleonora röjde tidigt stora
anlag för teatern och utförde redan
såsom mycket ung
kammarjungfruroller-Hennes mor, som var en bildad dam,
gaf henne en god undervisning. Det
dröjde dock ej länge, innan modren ej
längre var i stånd att lära henne något.
Sin uppfostran fullbordade hon då på
egen hand i de allmänna biblioteken.
Hennes ungdom var bekymmerfull, ty
hennes föräldrar egde knapt brödet för!
dagen. En kort tid hade hon anställning
vid Pezzanas trupp, hvarifrån hon dock
snart erhöll afsked, enär hon ansågs "ej
duga till något". Icke större framgång
rönte hon vid Dondinis sällskap, der hon
förklarades vara "alltför olik de Öfriga".
Hon ingick derpå vid Dragos trupp,
men misslyckades äfven der, då hennes
deklamation ej föll i smaken. Hon
erhöll nu anställning vid den utmärkte
skådespelaren Belli-Biamos trupp. Dess
förnämsta skådespelerska var signora
Gritti. Då hon vid ett tillfälle häftigt
insjuknat och måste under en tid af fyra
månader vara borta från scenen, fick
signorina Duse ersätta henne. Från
denna tid förskrifva sig hennes första
triumfer och med Virginia Marini delar
hon äran att efterträda den berömda
Ristori såsom en representant för den
nya italienska skolan i deklamationens
konst.
Hon bröt 1878 sitt kontrakt med
Belli-Blamo, erlade böterna för
kontraktsbrottet och ingick vid Fiorentinisällskapet i
Neapel. Här firade hon lysande
triumfer, i synnerhet såsom Dumas’
Etran-gére och Zolas Thérese Boquin. 1879
tog hon engagement vid
Carignaustea-tern i Turin, der hennes första
framgångar dock förbittrades genom den
iskyla, hvarmed hon mottogs å
Goldoni-teatern i Venedig. Publiken var mycket
tillbakadragen och tycktes ej vilja finna
behag i denna unga skådespelerska, som
bröt med alla gamla traditioner och ej’
fäste minsta afseende vid applåder. Sin
förnämsta framgång har hon haft såsom
prinsessan af Bagdad, och allt sedan har
hennes väg varit strödd med blommor.
Hon ingick 1881 äktenskap med Luigi
Tibaldo Ohecchi. — Hon är af en
nervöst anlagd natur och beherskas till en
viss grad af sina tillfälliga infall.
Dürck, Friedrich, tysk porträtt- och
genremålare, född 1809. År 1824 kom
han till akademien i Munchen och
utbildade sig under sin morbrors,
hofmålaren Joseph Stielers ledning och reste
sedan till Italien. Snart efter sin
återkomst började han i Munchen att måla
porträtt, och gjorde detta med så stor
framgång, att han öfverhopades med
beställningar. Hans taflor röja en ädel,
värdig uppfattning och stor likhet. Dit
höra: Leuchtenbergska familjen, konung
Ludvig I af Bayern, konung Oskar I af
Sverige (1849) och dennes familj,
kejsaren af Österrike (1852), senare äfven
konung Ludvig II af Bayern.
Dyckmans, Joseph Laurens, belgisk
genremålare, född 1811, erhöll sin första
undervisning af Thielemans och blef
sedan lärjunge till Wappers i Antwerpen,
hos hvilken han lade grunden till sin
grundliga teknik. Hans taflor hafva för
det mesta högst enkla motiv och äro
mycket omsorgsfullt utförda, men hafva
blott sällan kommit på utställningarne,
enär de redan på staffliet funnit köpare.
Till de mest framstående höra efter hans
debut: "Kärleksförklaringen"(1834), bland
andra: "Den blinde tiggaren" (1852,
taflor, i de moderna mästarnes museum i
Antwerpen), och från de sista åren: "Den
botgörande Magdalena". Aren 1841—54
var han professor vid akademien i
Antwerpen, 1870 blef han dess medlem.
Döring, Theodor, tysk skådespelare,
född 1803 i Warschau, egnade sig först
åt handeln, spelade på en sällskapsteater
i Berlin och uppträdde offentligen först
i Bamberg, 1823, samt sedan på en mängd
I andra tyska scener. År 1845 fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
