- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
125

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elmlund, Axel Vilhelm Julius - Elmore, Alfred - Elssler, Fanny - Emelé, Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

döttrar"; Sigismund i "Lifvet en dröm";
Bothwell i "Maria Stuart i Skotland"; Edvard I
i "Fröken Elisabeth"; Davy i "Ladyn af
Worsley Hall"; Georges i "En arbetare";
Romeo i "Romeo och Julia"; Eurysakes
i "Kungarne på Salamis"; Humbert i "Det
besegrade lejonet"; Cajus Gracchus i
skådespelet af samma namn; Osip i
"Danicheffarne"; Sigurd i "Härmännen";
Dagvard Frey i skådespelet med samma namn;
titelrollen i "Hernani"; titelrollen i
"Othello"; Engelbrekt i "Engelbrekt och hans
dalkarlar"; Antonius i "Antonius och
Kleopatra"; titelrollen i "Jean Dacier";
titelrollen i "Nero"; Olermont Latour i
"Odette"; Manders i "Gengångare".

Med undantag af sju bland dessa
tjuguåtta roller, nämligen Horatio, Sigismund,
Davy, Romeo, Hernani, Othello och
Engelbrekt, hvilka förut på k. svensk scen
återgifvits af andra skådespelare, har
Elmlund här skapat sina framställningar, och
åt flere bland de öfriga har han gifvit en
fullt sjelfständig scenisk färg i
öfverensstämmelse med författarnes afsigter. Af
hans många betydande framställningar
under det senaste årtiondet är Othello
(1879) en af de förnämsta, i hvilken han
med mycken konstnärlig takt och scenisk
styrka visar utvecklingen af mohrens
karakter samt åstadkommer stor verkan.
Äfven i Nero (1882) har skådespelaren
visat sig ännu gå framåt i karakteristisk
skildring. Elmlund är en konstnär, som
med allvar fattar sin uppgift och förmår
gifva det rätta uttrycket åt äfven
karakterer, som ej tillhöra hans egentliga
område, t. ex. Manders i "Gengångare", i
hvilken han, 1883, lemnade ett nytt prof
på sin förmåga. Vid hans
tjugufemårsjubileum som skådespelare, hösten 1883,
då "Fäktaren från Ravenna" åter
uppfördes på kungl. Stora teatern i
Stockholm, visade allmänheten på det
otvetydigaste, huru stort värde hon sätter på
Elmlunds konstnärsskap.

Elmore, Alfred, irländsk
historiemålare, född 1815, gjorde sina studier i
British Museum i London, blef 1832 lärjunge
vid dervarande akademi och exponerade
1834 sin första tafla: scen ur ett
gammalt skådespel. Sedan besökte han
Paris och München och stannade två år i
Rom. 1849 återvände han till London,
der han 1856 blef medlem af akademien.
Hans första verk, som gjorde stor lycka,
var (1844) Bienzi på Forum. Dessutom
har han målat: ursprunget till striden
mellan Guelfer och Ghibelliner (1845)
och Heros vanmakt (efter Shakspeares
"Mycket väsen för ingenting)", vidare
Roberts, konungens af Neapel, dödsbädd,
Tuilerierna den 20 Juni 1792, Marie
Antoinette i Temple och isynnerhet
Ludvig XIII och Ludvig XIV, Ophelia,
Lucrezia Borgia, de båda mycket
dramatiskt behandlade toftorna: Judith och
Holofernes, Columbus i Porto Santo och
en Lenore efter Bürger. Lif, karakter,
uttryck och kraftig kolorit återfinner man
på alla hans taflor, men utförandet är
icke alltid omsorgsfullt. Han dog mot
slutet af Januari 1881.

Elssier, Fanny, dansös. Född i Wien
1810, kom hon redan som barn jemte
sin syster Theresia till teatern, först i
Wien, sedan till Neapel, samt blef inom
kort en ballerina af hög konstnärlig rang.
År 1830 uppträdde hon första gången i
Berlin och 1834 i Paris, der Jules Janin
genom sin följetong gjorde henne
verldsbekant. Efter lysande triumfer i
Amierika 1841, återvände hon till Europa,
hänryckte Petersburg och Wien, men
drog sig 1851 för alltid tillbaka från
scenen och har sedan varit bosatt i sin
fädernestad samt i norra Amerika. Den
dans, hvari hon mest utmärkte sig, var
den karakteristiska Cachucha’n. —
Hennes syster Theresia, född 1806, uppnådde
ej fullt Fannys triumfer, men var dock
på sin tid en mycket framstående
koreografisk konstnärinna. År 1851 blef hon
morganatiskt gift med prins Adalbert af
Preussen och erhöll af d. v. konungen af
Preussen titeln: baronessan von Barnim.
Död i Meran, Tyrolen, 1878.

Emelé, Wilhelm, tysk bataljmålare,
född 1830, egnade sig till följd af
händelserna år 1848 åt militäryrket och kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free