- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
130

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ericsson, Johan Edvard - Erikson, Maria Charlotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då några konstvänner i Göteborg beredde
honom utväg att uteslutande egna sig
åt sin konstnärliga kallelse; han kom
omkring 1856 till Stockholm som
handtverksmålare, men fick sedan efter Molins
hemkomst börja arbeta under dennes
ledning. Äfven Qvarnström understödde
honom med råd och dåd och derunder
blef hans fallenhet för medeljörkonsten
fullkomligt klar. Efter att hafva vunnit
ett pris i konstakademien, erhöll E. ett
anslag för att utomlands utbilda sig.
Han vistades 1860—1861 i Köpenhamn,
der han hos Jerichau studerade skulptur
och handledd af Conradsen, medaljkonst.
Med den vackra, af Qvarnström
modellerade medaljen öfver Karl XV:s kröning
återvände E. mot slutet af 1861 till
Stockholm, der han under de följande åren
utförde musikaliska akademiens medalj
öfver presidenten friherre Bosen samt
medaljen öfver Letterstedt m. fl.
särdeles framstående arbeten. Är 1863 erhöll
han konstakademiens stora resepension
(2000 kronor), hvilken han fick behålla
i fem år. Efter en vistelse i Tyskland
begaf han sig 1864 till Paris, der han
länge arbetade under Tasset. Här
utförde han belöningsmedaljen för
industriutställningen 1866, konstakademiens
medalj öfver Karl XV 1867, samt medaljen
till Lunds universitetsjubelfest 1868. Han
utförde äfven statyetterna "Slaf som
bryter sina band", och "En tiggarpojke".
Sedan E. vid den årliga
konstutställningen i Paris år 1867 erhållit guldmedalj
och ett år vistats i München, hvarifrån
han år 1868 hemsände sin i brons gjutna
"Iduns skål", reste han till Italien, samt
återvände 1869 till fäderneslandet, der
han samma år blef ledamot af akademien
för de fria konsterna. Snart derefter
förlamades dock hans verksamhet af
sjukdom. Emellertid fulländade han 1869
ritningen till ett par silfverljusstakar,
som tillhörde prinsessan Lovisas
brudgåfva. Samma år utförde han svenska
akademiens medalj öfver Kellgren och
1870 en grupp "Moder, som leker med
sitt barn" samt sitt sista arbete" Sven
Renströms bröstbild" i medaljong för
Göteborg. Under sina sista dagar sysselsatte
han sig med komposition af en basrelief,
som skulle föreställa "Konstens
tillämpning på slöjden". Han dog i Stockholm
1871. E:s förträffliga medaljer tillhöra
det bästa af hvad som frambragts i
Sverige under detta århundrade. Särskildt
äro hans hufvuden framstående genom
stor likhet, en mjuk och likväl klar
modellering samt ypperlig behandling af
håret.

Erikson, Maria Charlotta,
skådespelerska. Född i Stockholm den 11
februari 1794. Fadern, traktör, hette
Lambert, men efter stjuffadern, en hofmästare
Erikson, antog hon tillnamnet. Vid 12
års ålder anstäldes hon vid K. teatern
och ådrog sig först publikens
uppmärksamhet såsom Sally i Zschokkes dram
"Hartfrid och Sally". Sedermera väckte
hon bifall som Kejsarinnan Sofia i "Herman
von Unna", Baronessan i "De tvenne
gästgif varegår därne", Maria Stuart i Schillers
skådespel af samma namn, Thérèse i
"Den fader- och moderlösa flickan från
Genève" samt Preciosa, hvilken sist
nämda roll hon allra först på svensk scen
återgaf, och i hvilken särskildt hennes
ovanliga skönhet bländade. Som Preciosa
är hon ock afbildad i det första svenska
teateralbum, Chiewitz’. I sitt spel
utmärkte hon sig i synnerhet genom
natursanning och frånvaro af allt
effektsö-keri. Är 1834 tog hon afsked från K.
teatern och uppträdde å Djurgårdsteatern,
der hon i flere betydande roller till den
grad blef publikens gunstling, att K.
teaterdirektionen fann sig föranlåten
öfvertala henne att återgå till K. scenen.
Sedan hon företagit ett par studieresor
till Paris utvecklades hennes
konstnärsskap till sin fulla glans, och hennes
Hertiginnan Malborough i "Ett glas vatten"
samt Katarina II i "Gunstlingen"
nämnas med hänsyn till elegans och finhet
såsom något af det mest beundransvärda,
som framstälts å Sveriges främsta scen.
Åren 1837—41 verkade hon dessutom
såsom lärarinna i deklamation vid K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:44:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free