Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foss, Harald Frederik - Fortuny, Mariano José Maria Bernardo - Foster, Birket - Fraccaroli, Innocenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formen som färgens friskhet och nobla
harmoni.
Fortuny, Mariano José Maria
Bernardo, spansk målare, föddes i. Béus i
Katalonien 1839. Sedan han i några år
flackat omkring landet med sin farfader,
som egde ett vaxkabinett, kom "han vid
,13 års ålder in vid akademien i
Barcelona, erhöll 1857 resestipendium och slog
sig ned i Born, der han sedan bodde, då
han ej var ute på resor. Han studerade
flitigt renässansens mästare, i synnerhet
Velasquez, och bland de nyare fann han
en själsfrände i Francesko Goya. Men
i sin konst var han dock minst en
efter bildare och det var då han slitit sig
lös från alla traditioner och kom ut i
lifvet, som han utvecklade sig till den
mästare han blef. Han hade börjat som
religiös målare men slog sig snart på
att framställa modernt spanska scener ur
folklifvet eller bilder ’från norra Afrika,
dit han åtföljt den spanska expeditionen
till Marocko 1860. Han var ytterst
produktiv och rask i sin konst och han
beherskade nära nog alla grenar af måleriet
med samma öfverlägsenhet, samma
lätthet, samma smak i anordningen. Hans
teckning var fulländad, färgvalet ytterst
behagfullt, ofta af en mästerlig kraft och
finhet. Så t. ex. i den marockanska
domstolsscenen, målad hvitt i hvitt med
ljuset uppdrifvet till en otrolig höjd. Hans
aqvareller, bland hvilka "Handlanden
med persiska mattor" prisas för sin
utomordentliga färgsammansättning, stå
liksom hans etsningar och pennteckningar
i jemnhöjd med hans oljemålningar. Han
målade helst små bilder, ytterst delikata
och af en karakteristisk elegans, bredt
och kraftfullt gjorda men likväl
omsorgsfullt — bilder från Alhambra,
studiefigurer, marockanska gatscener — eller större
rococointeriörer — såsom "Valet af
modellen", en ytterst rik komposition —
eller i stor stil bataljmålningar från det
fälttåg han åsett. Af de spanska
folklifsbilderna är "La vicaria", framställning
af en vigsel i en sakristia, mest bekant.
Fortuny utstälde år 1870 en samling
af sina första arbeten, i Paris och vann
då genast sitt verldsrykte. . Han lefde
sedan i Bom, der han omgaf sig med
den rikaste lyx. tills han -helt oväntat
1874, rycktes bort af den romerska
febern, endast 35 år gammal. Af hans
taflor, hvilka betingat ofantligt höga
priser, voro 30 stycken samlade på 1878 års
verldsutställning i Paris, der de utgjorde
den spanska afdelningens förnämsta
konstverk.
Jemte Goya anses Fortuny som den
spanske konstens främste man efter
Velasquez.
Foster, Birket, engelsk illustratör
och aqvarellmålare, född 1825, lärde från
sitt 16:de år konsten att skära i trä under
Landells ledning, på hvilkens råd han
efter någon tid öfvergick till ritkonsten.
Vid 21 års ålder utgaf han först
åtskilliga illustrerade barnskrifter och ritade
mycket för "lllustrated London News".
Hans första större verk voro 1850
illustrationerna till Longfellows idylliska
epos "Evangeline", till Beatties
"Minstrel", och flere af samma slag följde.
Ar 1860 vände han sig mera till
aqva-rellmålning, utstälde flera taflor och blef
1862 ledamot af sällskapet för aqvarellr
målning. Innehållet af hans taflor
utgöres för det mesta af högst behagfulla,
fint utförda landtliga scener, isynnerhet
ur barnens lif, som, spridda genom
reproduktion, gjorde honom mycket
populär; t. ex.’. nötplockningen, fågelboet,
badstället, solrosor, qvarnen, kornåkern
(1880) m. fl.
Fraccaroli, Innocenzo, italiensk
bildhuggare, född 1805, gjorde sina studier
vid akademien i Venedig och senare i
Milano, derifrån han drog till Rom och
i fem års tid utbildade sig efter
Thor-waldsen och Tenerani. År 1842 kallades
han som professor till akademien i
Florenz och derifrån till Milano. Som hans
bästa verk böra nämnas: barnamordet i
Bethlehem (1847, i belvederen i Wien)
Maestro Mayrs grafvård, den allför
naturalistiska Eva före syndafallet, den
sköna idealbysten: Venedig, den sårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
