Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franck, Jean - Franck, Joseph - François, Alphonse - Franz, Julius - Fredrikson, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan till akademien i Antwerpen, der
han 1829 erhöll priset för en staty af
amiral Reuter. Sedan for han 1831 till
Paris och utmärkte sig så under David
d’Angers, att han redan år 1834 erhöll
guldmedaljen. Sedan han från 1834—37
varit professor vid akademien i Löwen,
återkallades han till sin fädernestad Gent
genom betydande beställningar, och
bosatte sig der. Hans förnämsta arbeten
äro: en hel. Cecilia, den smekande
hunden samt trohetens sinnebild (1835), en
staty af religionen, predikstolen i S:t
!jÆartinskyrkan i Gent och predikstolen
med reliefer ur Kristi lif i dervarande
St. Michaelskyrkan.
2) Joseph, belgisk kopparstickare, född
1825, lärde sin konst för Calamatta och
stack flere mycket berömda blad efter
äldre och nyare mästare: den hel.
jungfrun med liljan, efter Lionardo da Vinci
(i grefve Pourtalés-Gorgiers galleri); en
Pietá, efter van Dyck (i Antwerpen);
Kristi grafläggning, efter Massys;
meditationen, efter A. Eobert; de första
byxorna, efter Herm. Kretzschmer; flere
porträtter och hans nyaste förnämsta
blad: det af Erin Corr påbörjade
nedtagandet från korset, efter Rubens.
François, Alphonse, en af de bästa
franska kopparstickare, född 1811, blef
jemte sin bror Charles Remy Jules F.
(död 1861), lärjunge till
Henriquel-Dupont. Bland hans med synnerlig finhet
och elegans stuckna blad böra nämnas:
Bonapartes öfvergång öfver Alperna
(1853), drottning Marie Antoinettes dom
(1857), båda efter Delaroche, Kristi
frestelse, Mignon och Margareta i kyrkan
(1864), alla tre efter Ary Scheffer;
Venus’ födelse, efter Cabanel (1870); likaså
efter äldre mästare: framställning af den
heliga jungfrun, efter Tizian (i akademien
i Venedig) och den synnerligen
mästerliga: den hel. jungfruns kröning, efter
Fiesole (i Louvren), som 1867 inbringade
honom hedersmedalj.
Franz, Julius, tysk bildhuggare, född
1824, kom vid 14 års ålder på akademien
i Berlin, studerade fem år för den yngre
Wichmann och Ferd. Aug. Fischer och
arbetade sedan som biträde hos Wredow
och Rauch. Mycken lycka gjorde hans
första större arbete, en i zink gjuten
herdegrupp i den s. k. sicilianska
trädgården nåra Potsdam (1850), hvarefter
sedan följde två kolossala grupper af
najader, och sjölejon, en marmorstaty af
Klio (1855) och ett grafmonument åt
en enskild person. Sedan han år 1850
erhållit Berlinakademiens stora *
guldmedalj, gjorde han på statens
bekostnad en studieresa till Italien och
utförde efter sin hemkomst på
beställning mångfaldiga arbeten, deribland
månaderna och årstiderna, en hel.
Hubertus som jagtens beskyddare, en fridens
genius med lejonet (kejserliga palatset)
m. m. ,Ett af hans förnämsta arbeten på
senare tider var efter utkast af hans lä- !
rare Fischer, de två kolossala
marmorgrupperna: Preussen och Hannover på
Belle-AUianceplatsen.
Fredrikson, Gustaf, svensk
skådespelare, född i Stockholm den 31 juli 1833,
student i Upsala 1852—1860; tog sist
nämda år kameral examen och ingick i
ett par af räkenskapsverken i Stockholm.
Redan under studenttiden hade han vid
enskilda teatraliska föreställningar visat
afgjord kallelse för skådespelarkonsten,
och denna kallelse drog honom
oemotståndligt till teatern. Efter ett par års
tjenstgöring i "verken", hvarunder han
dock ständigt tänkte på skådebanan, samt
sedan han besökt Paris och der under
flere månader studerat spelet på
Théátre-Francais och andra goda skådebanor,
uppträdde han första gången offentligt.
Det var den 4 november 1862 i en då
på den Kgl. teatern i Stockholm gifven
ny komedi, "Min tants planer", af
N"i-colle, fritt öfversatt af Frans Hedberg.
Försöket lyckades, och Fredrikson vann
anställning vid den Kgl. scenen. Men
ingen födes mästare. Från att hafva
varit en omtyckt framställare af roller i
sällskapsspektakler uppnår ingen genast
konstnärens ståndpunkt. Fredrikson
I väckte visserligen uppseende genom en ^
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
