Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freund, Hermann Ernst - Frey, Johan Hjalmar - Frich, Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lian likväl tid till sjelfständig
verksamhet; han skar flera stämplar till
medaljer och visade sig flitig i modellering
efter antiken. Sitt första större plastiska
verk, en relief "Sappho", utstälde! han
1813; under 1817 fick han stora
guldmedaljen för "Abraham bortjagar Hagar och
Ismael". Före slutet af samma år reste
han med stipendium till Bom, der han
utförde den intagande gruppen "En ung
flicka gifver ett lam att dricka" (numera
på Kristiansborg) samt ett par byster
och började på förarbeten till tolf
kolossala apostelstatyer som voro bestälda
hos honom för Frue Kirke i Köpenhamn;
till Freunds stora sorg och grämelse blef
emellertid beställningen åter fråntagen
honom samt gifven åt Thorvaldsen, till
ersättning öfverlemnade man åt honom
att modellera de fyra evangelisterna åt
slottskyrkan, men af dem blef endast
Lukas fullbordad. 1826 utförde Freund
skizzer till den genialiskt komponerade
"Eagnarröksfrisen", som senare i större
skala anbragtes i en sal på
Kristiansborg: 1828 vände han tillbaka till
hemmet och blef året derefter upptagen som
medlem af akademien för sin "Thor"
samt utnämnd till professor vid
modellskolan. Till Freunds förnämsta arbeten
höra, utom de redan nämnda,
bronsstatyetten Odin, som tillhör konstföreningen
i Köpenhamn samt de sköna reliefer,
hvilka äro uppsatta i Frue Kirke till
minne af professor Jens Möller och
biskop Munter. Freund afled den 30 juni
1840 efter att hafva utöfvat en mycket
betydande och af den Thorvaldsenska
riktningen blott föga påverkad (mera
nordiskt realistisk) verksamhet som
bildhuggare; äfven för utvecklingen af sitt
fäderneslands konstindustri har han haft
stor betydelse.
Frey, Johan Hjalmar, finsk
operasångare. Född år 1856 i Wiborg,
student 1873. Begynte sina sångstudier år
1880, då han i början af sommaren
begaf sig direkt till Milano och blef
sånglärarinnan Delia Talles elev. Bedref sina
studier med den raskhet och framgång,
att han redan i November fick tillfälle
att afsluta kontrakt om engagement
under karnevalstiden (från december till
mars) vid italienska operan i Triest, der
han den 6 januari 1881 första gången
debuterade å Teatro com munale i
jägarens rol i Dinorah samt väckte allmän
sympati. Efter engagementets slut lät
han jemte de förnämsta artisterna å
Teatro communale engagera sig för en
serie gästrepresentationer vid operan
(teatro sociale) i Görz. Uppträdde i maj
I på en konsert i Bergamo och blef
utnämd till hedersledamot af’ filharmoniska
föreningen derstädes. Fortsatte derpå
åter sina studier i Milano. Afslutade
den 28 september 1881 kontrakt om
engagement vid Apolloteatern i Bom, en
af de främsta scenerna i Italien, från
medlet af december till den 4 april 1882,
I och uppträdde äfven här med stor
framgång. Återvände efter två års
bortovaro till hemlandet, i hvars hufvudstad
han genom sina konserter blef publikens
förklarade gunstling, Deltog i juni som
solist i den finska Moskwakörens
konsert-tourné till utställningen i Moskwa.
Begaf sig på hösten åter till Italien, der
han ännu på hösten 1883 var
engagerad vid operan i en liten, 1 mil från
Genua belägen stad, benämd No vi. Frey
är begåfvad med en frisk och väl
into-nerad basröst af en synnerligen
sympatisk klangfärg. Han är Finlands mest
omtyckte sångare.
Frich, Joachim, norsk
landskapsmålare, född i Bergen 1810, död 1858 i
Kristiania, studerade först vid akademien i
Köpenhamn, gick sedermera till prof.
Dahl i Dresden och studerade slutligen
i Munchen under Kottman. 1840 blef
Kristiania hans vistelseort och här
stannade han till sin död, uteslutande
sysselsatt med framställningar ur Norges
natur. Han är icke en så originel natur
som Dahl eller Fearnley, men ett träget
studium och en stor kärlek till de
föremål, han framstälde, göra hans arbeten
till värdefulla alster på öfvergången
mellan den Dahlska skolan och den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
