Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galletti, Francesco - Gallmeyer, Josephine - Gallori, E. - Gardell, Anna - Garman, Frederik Torp - Garnier, Gustave Alexandre - Garnier, Jean Louis Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cento har han modellerat en staty af
Guercino och för staden Ferrara en stod
åt Fra Girolamo Savonarola. För den
lilla republiken San Marino har han
fullbordat Republikens staty. Derjemte har
han förutom åtskilliga byster och utkast
utfört två snillrika fantasi arbeten
"Ungdomen" och "Daggen" samt ett
grafmonument öfver skaldinnan Erminia Fua
Fusinato. Af några af sina verk, såsom
Tobias, har han förfärdigat kopior.
Gallmeyer, Josephine, tysk
skådespelerska, född 1838; uppträdde vid
fjorton års ålder på scenen, först i operor,
såsom pagen i "Hugenotterna", Zerlina
i "Don Juan" o. s. v , men öfvergick
snart till talscenen, der hon utmärkte
sig i synnerhet i farser. Under
1860-och 1870-talen hade hon inom sitt
område stort konstnärsrykte och var
framför allt wienarnes gunstling. Större
delen af sin verksamhet egnade hon också
åt Wien, men uppträdde för öfrigt på
många andra teatrar i Tyskland. "Feschi
Pepi", som hon kallades på
wiener-folk-språket, var outtröttlig i att muntraden
nöjeslystna österrikiska hufvudstaden.
För att lemna hennes talang tillfälle att
visa sig i olika lustspel författades ett
stort antal små teaterstycken, sceniska
upptåg och monologer. At alla, äfven
de mest vågade, förskaffade hon
framgång. I maj 1883 uppträdde hon för
sista gången på scenen i Wien. Hennes
kroppskrafter voro redan då brutna, och
den resa som hon sedan företog till
Amerika gjorde hvarken i fysiskt eller
konstnärligt, ej heller i financielt afseende
henne någon nytta. Död i Wien i
februari 1884.
Gallori, E., italiensk bildhuggare, i
Florens, som sedan några år har gjort sig
bemärkt som den mest genomdrifne
realist i skulpturen och ej skyr ens de
fulaste motiv. Sålunda exponerade han för
några år sedan en tjockbent, enögd
drinkare och kejsar Nero, utklädd som
skådespelerska, i ett af de galnaste utbrotten
af hans dårskap. I dylika
framställningar af den menskliga förnedringen
utvecklar han en mästerlig teknik.
Gardell, Anna, landskapsmålarinna, är
född 1853, utbildade sig under prof. Holms
ledning till aqvarellist, i hvilken genre
hon utmärker sig genom friskhet och
lätthet i uppfattning och framställning
af utsigter. Sedan några år har hon
idkat studier i Paris och är från 1882 gift
med landskapsmålaren Eriksson.
Garman, Frederik Torp, norsk
skådespelare, född i Bergen den 9 nov. 1850,
debuterade i landsorten 1870 och måste
under mycket vexlande förhållanden spela
i de mest olikartade roller, liksom han
då och då stod utan anställning. Först
efter att 1874 ha fått plats vid
Folketeatret i Kristiania började han att väcka
uppmärksamhet som
karaktersskådespelare, men sin bästa utveckling vann han,
då han 1876 anstäldes vid den
nyupprättade teatern i Bergen, till hvars bästa
och mest ansedda krafter han räknas. I
karaktersroller af mycket olika slag har
han lagt i dagen betydlig duglighet.
Garnier, 1) Gustave Alexandre,
fransk bildhuggare, född 1835, blef i
plastiken lärjunge till Duret (död 1865) och
i målningen till Yvon. Från år 1859
exponerade han många
berömda-porträttbyster och porträttstatyer, men också
flere ideella. bildverk, t. ex. en sofvande
fiskare, David såsom Goliaths besegrare
(1866), den hel. Georg, våren m. fl.,
likaså bland ’porträtt bys terna i synnerhet
fysikerns Léon Foucault (1874) och den
turkiske sultanens Abd ui Asis för hotel
de Ville; för den senare erhöll han den
turkiska Medschiiechorden.
2) Jean Louis Charles, fransk
arkitekt, född 1825, egnade sig först åt
modellering och bildhuggarekonsten, blef
lärjunge till arkitekterna Lebas och
Le-veil och erhöll 1848 Prix de Eome för
sin planritning till ett konservatorium för
konst och slöjd. I Rom utbildade han
sig vidare och genomforskade sedan
bygnadsverken i det öfriga Italien, i
Grekland och en del af Turkiet. År 1854
återvände han till Frankrike och blef 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
