Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gellerstedt, Albert Teodor - Gentz, Vilhelm Karl - Gérôme, Jean Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ven inom poesiens område vitna tvänne i
väf honom utgifna diktsamlingar: "Dikter"
(1871) och "Dikter", ny samling (1881).
Gentz, Vilhelm Karl, historie- och
etnografisk genremålare, född 1822, blef
lärjunge till Klöber, utbildade sig sedan ett år
i Antwerpen och från 1846 i Paris, der han
studerade till 1852 under Gleyres och
Coutures ledning. Bedan 1847 började han
stora studieresor till Spanien, Marokko
och Egypten, (som han sedermera
besökte ännu fem gånger), till Nubien,
Mindre Asien och Turkiet, vidgade öfveralit!
sin synkrets och fattade en synnerlig
förkärlek för framställningen af orientaliska
seder. I söderns färg- och solglöd eger
lians kolorit en stor lyskraft, så att han
häruti ej står efter de mest prisade
kolorister i den franska skolan. Mindre
omtyckta för sin då ännu oförstådda
realism voro några taflor ur den religiösa
historien. Äfven hans orientaliska taflor
fingo först småningom framgång, så i
synnerhet på 60 talet: slaftransporten genom
öknen, Mekka- karavanens hviloplats,
beduinlägret, Mekka- karavnens bön och
mötet mellan två karavaner i öknen.
Sedan han derefter under åren 1870—72
fullbordat sina högst olikartade, men alltid
intessanta och i karakteristiken utmärkta
taflor: Nillandskap, sagoberättare nära
Kairo, dödsfesten nära Kairo, byskola i
öfre Egypten och en ormtjusare, reste
han 1873 till Palestina, för att göra
lokalstudier för den stora taflan: tyska
kronprinsens intåg i Jerusalem 1869,
som/ojemförlig i komposition och färgprakt,
syntes vara hans skapelsers krona (1876) och
snart kom den i nationalgalleriets ego.
J3edan följde blott ännu en liten
genretafla: språket ur koran som botemedel,
och 1879 en figurrik bazar i Algier. Till
Ebers’ praktverk "Egypten" lemnade han
inånga ritningar, som utgöra bokens
förnämsta prydnad. Han är ledamot af
akademien i Berlin.
Gérôme, Jean Léon, mångsidig och
mycket beprisad fransk målare, hvars
särskilda fack är sedemålningen från gamla
tider och från orienten. Född 1824 som
son till en guldsmed, lärde han i sin
fädernestad Vesoul de första grunderna för
konsten, kom 1841 till Paris och på
Delaroches atelier, samt följde denne 1844
till Bom, der han i ett års tid ifrigt
studerade och ritade. Återvänd till Paris,
arbetade han en tid för Grleyre, sedan
åter för Delaroche. Den första taflan,
hvarmed han väckte uppseende och
beträdde området för skildringen af de
antika sederna, var en grekisk tuppfäktning
(1847), som redan vann stort bifall.
Sedan han derefter 1848 utfört en Anakreon
med Bacchus och Amor, exponerade han
1851 ett grekiskt Lupanarium, som
redan kännetecknade . mångsidigheten af
hans talang, i det han på ett skickligt
sätt visste att öfvertäcka ämnets
frivolitet genom en viss sträng behandling af
formerna och ett kyligt utförande. En
liknande tvetydig tafla bar den oskyldiga
titeln "Idyll" (1853). Ett olyckligt
försök i den verkliga historien gjorde han
på utställningen 1855, då han medelst
figurer i kroppsstorlek ville skildra
Augusti tidsålder. Bättre var verkan af en
tafla, som helt och hållet tillhör den
nuvarande tiden: maskeradbalens slut (1857),
och åter samtidigt härmed de orienten
högst troget karakteriserande egyptiska
rekryterna, af albanesiska soldater
eskorterade genom öknen. Så delade han sin
verksamhet mellan orienten, occidenten
och den klassiska tiden. Af det senare
slaget följde nu: Cæsars mord, återigen
en slipprig scen: Kandaules’ gemål och
den högst gripande taflan: Vitellius, som
i cirkus helsas af gladiatorerna ("Ave,
Cæsar, morituri te salutant") (1859); likaså
Phryne inför sina domare (1861) m. fl.
Sedan vände han sig åter för en tid till
den moderna orienten och framstälde 1863
en fånge på ett Nilskepp, en halfnaken
orientalisk danserska, arbetaren vid
aftonbönen (1865), dörren till moskén El
Assa-neyn i Kairo med hufvuden af afrättade
Beys (1866), medan deremellan falla
äfven andra ur Frenkrikes historia, t.
ex. Ludvig XlV.s och Moliéres frukost
I inför afundsamme hofmän m. m. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
