Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grahn, Lucile Alexia - Grandi, Francesco - Grandville - Grifoni, Biccardo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Bournonville tog hon 1835 afsked
efter att sista gången hafva dansat på
kgl. teatern i operan Bobert af
Normandie den 23 febr. 1839. Hon reste
derefter till utlandet, der hon på åtskilliga
verldscener vann ett europeiskt namn,
gifte sig i Munchen med dr Young och
har sedan varit bosatt der. Hon har
sedermera blott en gäng, 1854, besökt
Köpenhamn, der hon dock bestämdt
afråd-des från att uppträda, eftersom hon väckt
danskarnes berättigade harm genom att
under första slesvigska kriget dansa i
Hamburg till förmån för upprorsarméens
sårade, vid hvilket tillfälle hon ock
smyckat sig med fanan i svart, rödt och guld.
Grandi, Francesco, italiensk målare,
född 1831 i Born, egnade sig tidigt
åt målarkonsten. Han studerade vid
akademien San Luca samt för den skicklige
målaren Markis Lodovico Yenuti.
Bedan vid 17 års ålder uppsatte han egen
atelier och sysselsatte sig förnämligast
med kyrkomålningar. Af Pius IX erhöll
han många uppdrag, hvilka alla han
utfört med talang. Hans arbeten klandras
någongång för en något vårdslöst
teckning men berömmas deremot för
kompositionens bredd samt för kraft och
harmoni i färgen. Af hans taflor med
kyrkliga ämnen förtjena särskildt nämnas:
"Paulus talar till folket", "Paulus
utdrifves ur templet", "San Lorenzos
martyrdöd", "San Lorenzos begrafning" samt
de båda frescomålningarna
"Barmhertig-heten" och "Bönen i örtagården", hvilka
befinna sig i passionistkapellet i Bom.
Han har nyligen fullbordat en stor tafla,
benämnd "San^ Lorenzo från Brindisi för
ungrarne mot turkarne", som skall
uppsättas i vatikanska tafvelgalleriet bland
nutidsmästares arbeten. Af stort värde
äro de porträtt, han. målat af Pius IX
och Leo XIII. Grandi är kommendör
af San Gregorio Yagno-orden samt
hedersledamot af flere akademier,
hvaribland San Luca och I virtuosi del
Pantheon.
Grandville, hvars rätta namn var Jean
Ignace Isidore Gérard, fransk tecknare,
föddes 1803, och dog 1847. Genom sitt
arbete "Metamorphoses du joui" (1828)
skapade han en helt ny genre inom den
humoristiska eller snarare den satiriska
teckningens område, der han liksom
Gavarni uppträdde såsom moralist och
sedeskildrare, ehuru ej med dennes djup i
uppfattningen
"Les Metamorphoses" är otvifvelaktigt
hans bästa arbete, mångfaldiga gånger
efterbildadt. Han hade här funnit huru
väl den menskliga fysionomien kunde
förenas med djurets, och genom dylika
sammanställningar, alltid valda med
största urskiljning och förmåga att
karakterisera, nådde han en grotesk
verkan af lika hög som originell art.
Grand-ville egde en outtömlig inbillningskraft
liksom ett öfverflöd på idéer, han ville
ej blott roa utan" äfven resonnera om
det, hans ritstift framstälde. Längre
fram blefvo hans idéer mera bizarra och
fantastiska, blefvo abstraktioner eller
teorier, men i "Les Metamorphoses"
visar han sin rika begåfning i full
blomstring.
Efter revolutionen 1830 stälde
Grand-ville sin penna till dagspolitikens tjenst,.
I men återvände sedermera till sitt egentr
i liga område genom sina arbeten "Cent
proverbes", "Petites miséres de la vie
humaine", genom illustrationerna till
Gullivers resor m. m. och genom "Les
Amimaux peints par euxmémes" utgrf:
ven på svenska 1877 under titel "Lustiga
taflor ur djurens lif"; en godmodig och
omotståndlig qvick parodi på
menniskornas lif, hvilken under en bnrlesk yta
döljer både satir och moral.
Grifoni, Biccardo, italiensk
bildhuggare. Han är född i Morens den 5 juni 1846
och erhöll den första undervisningen i
bildhuggarkonsten af sin fader, som var
en ganska framstående konstnär. Han
begaf sig till Bom för att fortsätta
[sina studier, men, förföljd af påfliga
regeringen, måste han 1862 lemna denna
stad och återvände till Florens, der han
erhöll den utmärkte bildhuggaren Dupré
till lärare. Efter fyra år vände han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
