Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gude, Hans Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prof. Hansten och genast väckte stort I
uppseende. En annan tafla från samma
vinter: "Fjordbillede i solskin" inköptes
till utlandet genom Schirmers bemedling.
Aret derpå (1844) målade Gude flera
taflor, som gingo till Holland, och gjorde
på sommaren en studieresa i Tyskland
tillsammans med Oswald Achenbach.
Bedan 1845 drogs Gude af sin kärlek till
den norska naturen å nyo tillbaka till
Norge. 1847 målade han den berömda
"Höjfjeldsbillede", som eges af
Eosen-krone på Eosendal i Hardanger och som
blifvit besjungen af Jörgen Moe. Efter
ett kortare vistande i Dusseldorf
återvände* han till Norge 1848, det oroliga
revolution såret, då förhållandena i
Tyskland jagade konstnärerna hem, bland
dem äfven Adolf Tidemand. Nu
skapades "Fiskere på Kröderen" (originalet i
Berlins Kunstverein, en repetition finnes
i Stockholm) af Tidemand och Gude i
förening. Under dessa år. var det ock
de tillsammans utförde sin härliga tafla
"Brudefärden i Hardanger".
1854 kallades Gude till professor vid
akademien i Dusseldorf efter Schirmer,
som då blifvit direktör för den nya
"Kunstschule" i Karlsruhe. 1855 målade
han för verldsexpositionen i Paris sin
stora "Fjeldbillede fra Lerdal". 1860
exponerade han i Salongen i Paris sitt
stora landskap "Udsigt över Voss", som
inköptes af kejsaren. På
Londonexpositionen 1862 utstälde han .sin "Aftenro
i en norsk udhavn". Efter att ha tagit
afsked från sin professorsplats i
Dusseldorf tillbragte han ett par år i Wales,
då Schirmers död inträffade och han
kallades till dennes efterträdare i
Karlsruhe. 1865 målade han åt grefve
Trolle-Bonde "Bränning vid norska kusten",
dessutom bilder från Wales och ett norskt
Sätermotiv, som köptes af prinsessan af
Baden. År 1866 företog Gude sin 12:te
studieresa i Norge och skickade till
expositionen i Stockholm sin ypperliga
"Likfärd på Sognefjorden", inköpt af
Göteborgs museum. Aret derefter såg
man från hans hand på verldsexpositionen
i Paris "Hjemvendende hvalfangere i
Kristianiafjorden". 1869 var han nordiska
konstnärsmötets norske v. ordförande.
I korthet kan Gude karakteriseras
såsom den oupphunne stormästaren i den
nyare nordiska landskapsmålningen, och
under hans ledning har äfven en god
del af Tysklands landskapsmålning
uppblomstrat. Att åtskilliga utmärkelser i
form af medaljer o. d. tillfallit honom,
torde vi knapt behöfva nämna.
Till ofvanstående biografi (hemtad ur
en utförligare framställning af L.
Dietrichson i Ny I11. Tidn. 1869) lägga vi
följande notiser, åt oss meddelade af
konstnären sjelf.
"Från år 1864 var jag anstäld som
professor och lärare för landsskapsskolan
vid den storher tigliga konstskolan i
Karlsruhe, som oftast också såsom vald
före-ståndare "för denna. Under 1874 fick
jag anbud att öfvertaga en
mästare-atelier vid Kgl. akademien i Berlin och då
detta medförde stora fördelar så i
konstnärligt som i pekuniert afseende var det
nära att blifva uppgjordt, då
storhertigens önskan att behålla mig i
Karlsruhe kom mig att träda tillbaka. Af
erkänsla härför fick jag en friare
ställning vid konstskolan, hvilket
hufvudsakligen bestod i befrielse från det rent
yrkesmessiga. Under decenniet 1870—80
utgingo många utmärkta konstnärer ur
min skola, såsom Sinding, von
Waldenburg, Schirm (nu föreståndare för
mästareateliern vid museet i Breslau), Bracht
(nu professor i landskapsmålning vid
kgl. akademien i Berlin), von Ravenstein,
von Meckel m. fl., som alla utmärkt sig
vid de stora utställningarne.
Under decenniet gjorde jag fem
studieresor till Norge, två vid Bodensjön
och en till Skotland. 1878 blef jag vald
till 2:dre vice president vid den
internationela juryn för konst vid
verldsutställningen i Paris (der Meissonier var
1:ste president).
1880 fick jag å nyo anbudet om platsen
i Berlin, som under tiden varit obesatt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
