Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarsköld, Emilie Augusta Kristina - Hammer, Hans Jörgen - Hammer, William - Hammer, Hjalmar Fridtjov - Hamilton, Hugo Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångsamling och vid 17 år gaf hon sin första
konsert samt vann snart ett namn. Äfven
flere af den tidens literära notabiliteter,
såsom Tegnér, Dahlgren, Sturzen-Becker,
Eufrosyne m. fl., intreserade sig mycket
för henne. Införd i Aganippiska
sällskapet, blef hon dess "klockare", och i
Eu-frosynes sällskap anträdde hon en resa
till Paris, der hon ännu högre utvecklade
sitt konstnärsskap under ledning af den
berömde pianisten Hertz. Vid en
lektionstimme dröjde Hertz något öfver
tiden. Han fick då höra, när han närmade
sig dörren till musiksalen, huru pianot
klingade af toner, som framtrollades
af händer, hvilka ilade öfver tangenterna
med den mest hänförande inspiration.
Då han öppnade dörren, fick han se sin
unga svenska elev. Det var hon, som
fantaserade. Hertz sprang fram till henne
med utropet: "Så kan ingen mästare i
verlden lära er att spela!" Och hon blef
ifrån denna dag sin mästares förklarade
gunstling. Återkommen till
fäderneslandet blef hon invald i Musikaliska
akademien och inträdde i äktenskap med
ryttmästaren P. H. Hammarsköld. Med denne
sin make bosatte hon sig en tid derefter
i Förenta staterna, der hon oafbrutet
fortfor att verka i musikalisk riktning, och
de konserter, hon i förening med Ole Bull,
sin forne lärare Hertz m. fi. celebriteter
gaf i Nordamerikas förnämsta städer,
skildras såsom verkliga musikfester. I
Char-lestown blef hon orgelnist och stiftade der
ett musikinstitut. Men hennes
verksamhet blef ej långvarig. Den 26 mars 1854
afled hon i Columbia i Syd-Carolina. Till
sitt väsen beskrifves hon såsom god,
älskvärd, snillrik och »behaglig.
Hammer, Hans Jörgen, dansk
genremålare, föddes i Köpenhamn den 29 dec.
1815 och dog i Kom den 28 jan. 1882.
Af hans alster, hvilka vitna om ärlig
uppfattning samt en viss förmåga att skildra
en situation, men som i tekniskt afseende
äro allt igenom högst bristfälliga, finnas
flere i tafvelsamlingen på Kristiansborg.
1848 gick Hammer ut i kriget som
frivillig och tjenade upp sig till officer;
först 1860 tog han sitt afsked som
kapten, 1874 blef han medlem af
konstakademien i Köpenhamn.
Hammer, William, dansk
blomstermålare, den nyssnämde H. J. Hammers
broder, föddes i Köpenhamn den 31 juli
1821. För en stor tafla: åtskilliga
frukter, placerade under ett äppleträd, fick
han 1860 utställningsmedaljen; taflan
finnes nu i samlingen p.å Kristiansborg.
Hammer, Hjalmar Fridtjov, norsk
skådespelare, född i Ekersund 1847, blef
student 1866 och debuterade 1870 på
Kristiania teater, men strax efter sin debut
slöt han sig till den d. v. Björnsonska
teatern i hufvudstaden, med hvilken han
senare reste till de mindre städerna, till
dess den 1872 åter sammansmälte med
nationalteatern, hvilken han sedan dess
har tillhört. Han är innehafvare af
älskarefacket, hvari han, trots ett något
kantigt spelsätt och en deklamatorisk
diktion, vinner sympati medelst genombrott
af naturlig värme. Han användes
utomordentligt mycket i de mest olikartade
roller, der ungdom kräfves; mest lycka
har han kanske gjort som Ambrosius i
Molbechs stycke och några andra af
liknande art.
Hamilton, Hugo Adolf, tecknare,
di-lettant, var född 1802, blef 1824 filosofie
magister, 1825 andre sekreteraren i
kabinettet för utrikes brefvexling och 1826
kammarherre hos kronprins Oscar samt
1844 direktör för k. m:ts hof kapell och
spektakler, i hvilken befattning han
qvarstod till 1846, ehuru han 1845 blifvit
generalpostdirektör. Hans biografi tillhör
för öfrigt icke ett konstnärslexikon; men
han upptages här, emedan han var varm
älskare af de bildande konsterna och
som tecknare för litografien efterlemnat
ej få prof af denna sin konst. Så utgaf
han teckningar till Nicanders "Runor"
(1825), Tegnérs »Frithiofs Saga" och "Axel"
(1830), "Teckningar ur Skandinaviens
äldre historia" (1830—31) samt enstaka
kompositioner, alla litografierade af honom
sjelf. Han blef också 1840 ledamot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
