- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
202

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasselberg, Per - Hasselgren, Gustaf Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Michel Angelos bekanta slafvar i Louvren.
Men arbetet behöfver icke jemföras med
något annat, det är sig sjelft och på ett
utmärkt sätt representerar det sin
upphofsman i Nationalmuseum.

Hasselberg, som år 1881 vann pris i
täflan om en fontän i Brunnsparken *
Göteborg, mottog påföljande år
beställning att utföra den. Den aftäcktes i Juli
år 1883, sedan modellen till
hnfvudfigu-ren jemte Snöklockan i marmor varit
utställda å Parisersalongen der
Hasselberg erhöll medalj; han är den förste
svenske bildhuggare som nått denna
utmärkelse. Fontänens hufvudfigur
utgöres af en ung flicka, uppställd på
en åttkantig pelare prydd med lejongap
och svanor, ofvanom enväldig, ständigt
öfverflödande skål.

Hasselberg har under hösten 1883
varit i Göteborg sysselsatt med utförandet
af flere portr ätt by st er (deribland
redaktör S. A. Hedlund). Han vistas nu (1884) i
Paris, sysselsatt med en reproduktion i
marmor af "Snöklockan" samt med en
serie takgrupper (Elektriciteten, Ångan,
Dynamiten, Magnetismen, Fotografien och
Telefonen) afsedda att pryda herr P.
Furstenbergs privata galleri.

Hasselgren, Gustaf Erik,
historiemålare, född i Stockholm 1781, kom som
e-lev till målareakademien och handleddes
särskildt af Hilleström. Eedan 1798
förekommer han som utställare i akademien,
och hans flit svarade mot de framgångar
han å småningom vann. Så erhöll han
1803 l:a silfvermedaljen och kallades 1805
till akademiens agréé. Han utförde både
, bibliska, historiska och romantiska
ämnen, grupperade flinkt och ledigt,
tecknade ej illa och kunde äfven i koloriten
utveckla en försvarlig styrka, om än en
viss rödaktig karakter och en djup ton
i skuggorna förrådde starkt inflytande af
von Breda. 1805 blef H. akademiens
res-pensionär, och 1806 anträdde han sin
utländska färd, som blef ganska långvarig.
I Berlin, dit han först begaf sig, måste
han för sjukdom stanna ett helt år;
sedan kom han till Dresden, hvarest han
i tre år allvarligt studerade galleriet; ett
år tillbragte han i Wien, och styrde sedan
kosan till Italien, som qvarhöll honom i
hela fem år. Man känner för öfrigt knapt
något om honom från denna långa
tidrymd. Sägnen berättar att H. varit god
vän med Overbeck och flere medlemmar
af "nazarenernes" riktning, dels äfven med
Gros, Girodet och andra representanter
af Davidska skolan. 1816 på våren
hemsände H. slutligen en altartafla för
Jakobs kyrka i Stockholm, "Kristi
uppståndelse", hvilken under öfverförandet
blifvit, efter hvad uppgafs, illa skadad af
väta, så att den måste kasseras. Rätta
förhållandet skall hafva varit att
målningen ej af vederbörande ansågs nog
behaglig och prydlig; ty taflan såldes till
någon kyrka i Norrland, der hon än i
dag lär tjenstgöra. Kallad till professor
vid akademien efter sin forne lärare
Hilleström, återsåg ,H. s. å. fäderneslandet.
De år som nu följde blefvo, äfven de, rika
på bittra erfarenheter för H., som synes
varit af ett lugnt och föga intrigant lynne.
"Ragnar Lodbrok i ormgropen" (1818), ett
försök att i målarekonsten införa nordiska
mytens gudagestalter, mottogs med föga
sympatier, och detsamma blef
förhållandet med flere arbeten H. 1822 utstälde.
Gerss, akademiens sekreterare, tog H. i
försvar i sin mot Argus riktade kritik
"Försök till ledning vid konstarbetens
bedömande",, och framhöll konstnärens
obestridligen solida egenskaper, hans
kompositioners korrekta teckning och smak.
Sjelf hämnades H. genom en i det hela
oskyldig karikatyr öfver "Argus
konstdomare". Men trots allt detta lyckades H. ej
heller med sina nyare alster vinna
verklig framgång. Bland dessa må nämnas
de två stora kompositionerna: "Erik den
heliges sista andakt" (1823,
nationalmuseum) och "Erik den heliges landstigning
i Finland" (Hammers samling).
Sannolikt verkade dessa upprepade motgångar
i hög grad nedslående på konstnären och
bidrogo i sin mån till hans död,
somin-träfläde i Stockholm d. 9 mars 1827.
U-tom ofvan nämda taflor förekomma af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:47:34 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free