- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
218

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjortsberg, Lars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rit närvarande vid Svensksund, erhöll
han på begäran Svensksundsmedaljen,!
men konungen bad honom föryara den i
byrålådan och icke bära detta för endast
krigare afsedda utmärkelsetecken.

Teatern lemnade H. icke ur sigte, och
då konungen vistades hemma, tjenstgjorde
H. både vid hofvet och scenen. Efter
Gustaf den tredjes död var det dock
endast åt teatern han egnade sig. Ar 1798
anstäldes han som ordningsman vid kgl.
dramatiska teatern och 1810 som
styresman samt fick 1811 titel af
hofsekreterare. Kort derefter lemnade han
tjensten, men återtog, 1816,
ordningsmanskapet för dramatiska scenen, der han
fortfor att spela. Då kgl. dramatiska teatern
(i Arsenalen, f. d. De la Gardiska palatset)
brann, den 24 november 1825, utförde
Hjortsberg Eldfelts roll i Kotzebues dram
"Redlighetens seger öfver förtalet", och
det var han som, enligt hvad det
förtäljes i en samtida redogörelse för
olyckan, "framträdde och förkunnade med
största lugn åskådarne den hotande
faran, medan elden redan härjade under
honom." Såsom ordningsman för
talscenen fortfor H, ännu ett par år efter
det denna scen återflyttat till stora
teaterhuset, men han tog afsked 1828,
qvarstod dock som skådespelare och
utnämdes, 1834, till andre departementschef och
ledamot af direktionen, hvilken
befattning han innehade i två år, då hany 1
juli 1836, tog afsked och fick titel af
hofintendent. Såsom skådespelare hade han
upphört redan 1834, men uppträdde ännu
den 27 december 1842, på sin sonhustrus
Fanny Hjortsbergs (sedan kallad fru
Westerdahl) recett, då han spelade Winbergs
roll i -"Bildhuggaren".

Lars Hjortsberg ansågs af sina
samtida som Sveriges ypperste skådespelare.
Mångsidig var han också, och med
undantag af sorgespelet, der han uppträdde
blott en enda gång, såsom Omar i
Voltaires "Mahomet", och för hvilket han ej
yar passande, spelade han med samma
framgång och mästerskap de mest olika
roller i mycket skilda stycken. Han skil-

dras som lysande och hänförande i det
stora skådespelet, såsom sprittande qvick
i lustspelet, oöfverträfflig i sin
naturtrohet i det borgerliga dramat och
oemotståndligt lustig i farsen. Hans första
roll, som litet barn, var Joas i Eacines
"Athalie", om hvars utförande det heter,
att hans "liflighet, förstånd och qvickhet
väckte konungens och derefter grefve O.
Fersens uppmärksamhet och välvilja." I
yngre år omfattade han med förkärlek
komiska roller, t. ex. titelrollen i ’"Kapten
Puff" och Orestes i "Gamla grekiska
historien". Sedermera försökte han sig
i ofvan nämda roll i "Mahomet", men
misslyckades, kanske endast derför, att
allmänheten var van att se honom endast
i lustiga roller. Deremot skall han hafva
varit förträfflig i Schevas roll i "Juden"
(dram af Cumberland), Jean Calas
idra-men af samma namn (af J. Chénier),
Hartley i "Eugenie", de Germany i "Tretio
år af en spelares lefnad". Vid slutet af
första akten i sist uämda stycke, der fadern
förbannar sin utsväfvande son och
dervid sjelf nedfaller liflös, spelade han,
berättas det, med så utomordentlig sanning
och natur, att åskådarne med förfäran
trodde, att den gamle mannen (Lars
Hjortsberg var då 61 år) verkligen
träffats af slag. Såsom gamle Fritz i
"Kam-marpagerne", Orgon i "Tartuffe",
skräddaren Nadei i "Förmente
prinsen",-Winberg i "Bildhuggaren eller den sällsynta
hustrun" (öfversatt af Hjortsberg sjelf),
Belaccueil i "Fästningen i Boston",
Po-lycarpus i "Kronfogdarne", Briquet i "Nya
garnisonen" och i många flera roller var
han alltid sann, liflig och, såsom
samtiden åtminstone trodde, oöfverträfflig.

H. spelade icke längre än till han var
i sitt 63:dje år. Då ansåg han tiden vara
inne att draga sig tillbaka och fick sin
afskedsrecett den 14 febr. 1835, då han
uppträdde i "Tartuffe" och "Nya garnisonen".
Nära åtta år derefter uppträdde han dock,
såsom ofvan omnämts, ännu en gång.
Sin sista tid lefde han i lugn
tillbakadragenhet i Nyköping, der han afled den
’8 juli 1843 och der han ligger begrafven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:11:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free