Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmqvist, Victor - Holst, Johan Gustaf von - Holst, Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförandet af en roll, hvilken var så vidt
olik alla dem, i hvilka hufvudstadens
allmänhet förut sett honom. H utförde
sedan med samma framgång titelrollen i
"Redaktören", men återgick småningom
till det gladare området, på hvilket han
spelade ett stort antal roller redan under
Edvard Stjernströms lifstid. Efter
dennes död stannade H. vid Nya teatern till
hösten 1878, då han började gifva
gästroller å Mindre teatern och vann
allmänhetens bifall såsom fogden i "Cornevilles
klockor", Vynaigre i "Lilla hertigen",
Domingo i "Sjökadetten" m. fl.
Under sommaren 1879 uppträdde H.
med eget sällskap å Djurgårdsteatern
och spelade grefve Corniski i "Niniche"
under nästan hela spelterminen. Den 1
augusti samma år hyrde H., jemte
Ludvig Josephson, Nya teatern och var då
en tid direktör för två teatrar, skötte |
ekonomien för båda och spelade å den
ena hvarje afton.
På våren 1880 inköpte H. och Ludvig
Josephson genom åtskilliga för teatern
intresserade personers biträde Nya
teatern, för 500,000 kr. Efter denna tid har
H. skött ekonomien vid teatern, men äfven
uppträdt i åtskilliga roller, bland hvilka
de mest betydande äro Lambertuccio i
"Boccaccio", Pomponio i "Don Juanita",
Lorenzo i "Rosenkind", Pfeffermann i
"Våra fruar", Baltazar i "Det lustiga
kriget", Vallentin i "Slösaren", Thorbjörn i
"Svenske sprätthöken", Drillen i "Drillens
operett", m. fl. H:s glada komik och
förmåga som kuplettsångare hafva länge
gjort honom omtyckt. Dessutom torde
han, utom C. J. "Uddman, vara den ende
kände sångare af Sehlstedts visor,
föredragna på soaréer och i
sällskapskretsar. Han är fortfarande allmänhetens
gunstling, hvilket visar sig hvarje gång
han låter se och höra sig i någon ny roll.
Utom den ofvan nämda resan 1874, har
han flera gånger företagit studiefärder
till utlandet. H. är gift med Anna
Josefina Jonsson.
Holst, Johan Gustaf von, djurmålare,
föddes i Stockholm d. 15 mars 1841, blef
vid tjugo års ålder officer vid lifgardet
till häst och befordrades 1875 till
ryttmästare. Han var derjemte under åren
1870-73 ordonnansofficer hos herfcigen af
Dalarne. At konststudier egnade han
sig från 1865, då han hade N.
Andersson till lärare, och 1867 besökte han
konstakademien. Hans studier hafva fört
honom till Stevens i Bruxelles (1871),
Gus-sow i Weimar (1873) och djurmålaren
Ch. Verlat derstädes (1874 samt äfven
vintern 1880—81). Alltsedan 1868 har
v. H. utstält sina hundar, räfvar m.
m., de flesta uppfattade i en
humoristisk anda, något befryndad med
berömda utländska förebilders, en Landseers,
Grandville’s m, fl. men likväl med
troget följande af naturen. Hans många
målningar hafva ofta blifvit fotograferade;
bland de mest bekanta kunna nämnas:
"Råtthund på lur" (1868), "Lurad räf
(1875), "Rapphönshund i arrét" (s. å.).
"En forskare" (1880) "Slagsmålet", "Fley",
"Flugan"’med sinpendant "Spindeln" m. fl/
H. är sedan 1881 agréé af konstakademien.
Holst, Louise, född Carpentier, dansk
skådespelerska, född i Köpenhamn d. 10
okt. 1840, var knapt 15 år gammal,
förrän hon sökte och fick anställning vid
ett kringresande skådespelarsällskap.
Hon reste omkring med detta i två år
och mottog då af teaterdirektören
kammarrådet H. V. Lange engagement vid
den af honom 1857 upprättade
Folketeatern, der hon debuterade på
invignings-aftonen, och sedan den tiden verkat
oafbrutet till sin död, som inträffade den 18
augusti 1883. Fru Holst debuterade i
en ganska obetydlig roll som bondpiga i
»Den lilla hexan» och det dröjde någon
tid innan hennes talang kom i dagen.
Sedan detta en gång skett, sörjde den
duglige direktören också för att använda
henne på bästa sätt, och hon har varit
ett af Folkteaterns vigtigaste om icke
allra vigtigaste stöd under alla de år
denna scen varat. Fru Holst, som år
1859 blef gift med den kände
lustspelsförfattaren, kaptenen vid infanteriet Fritz
Holst, egde en omfattande talan*. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
