Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holst, Louise - Holst, Wilhelm Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början var hennes egentliga fack subrett-1
rolier och på detta område har hon
skapat en rad utmärkta figurer, men hennes
stora begåfning föranledde henne också
att med stor framgång spela komiska
fruntimmersroller, och efterhand, som
åren mognade hennes taläng, öfvergick
hon till det allvarliga karaktersfacket,
der hon förstod att med stor effekt
framställa flera typer från det moderna
pariserlifvet. Exempelvis kan således
nämnas baronessan d’Ange i »Falska juveler»
(Le demi-monde) samt titelrollerna i
»Se-raphihe", »Främlingen» och »Fru
Ca-verlet».
Holst, Wilhelm Conrad, dansk
skådespelare, föddes i Köpenhamn d. 2 Jan.
1807 och var ännu icke konfirmerad, då
han som skeppspojke gjorde sin första
sjöresa till Danzig. Sedan besökte han
Norges, Englands, Frankrikes och
Italiens kuster och företog sin sista sjöresa
till Kina’. Efter hemkomsten härifrån
tog han sin styrmans examen, men blef
derpå tillfälligtvis anmodad af regissör
Liebe att framlemna ett bref från honom
till kgl. teatern. Just som Holst, efter
att hafva uträttat sitt ärende, skulle lemna
teatern, hörde han en af direktörerna
etatsrådet Collin, halfhögt säga till sin
kollega: »Se det var en fyr, som vi kunde
använda.» Holst underrättade sig hos
Liebe om meningen med dessa ord,
er-lor att teatern hade stort behof af en
ungdomlig älskare och strax fick han den
idén att han skulle blifva skådespelare.
Han anmälde sig vid kgl. teatern,
instruerades af den berömde skådespelaren, dr
J. C. Ryge, och debuterade den 14 nov.
1828 som Don Alonzo i »Preciösa". Hans
käcka hållning, eleganta figur och vackra
ansigte understöddes af en tydlig,
klangfull organ, en eld, värme och innerlighet,
som syntes trotsa och besegra alla
svårigheter. Teatern hade i honom funnit
den romantiske älskaren, hvilken den
behöfde, och det blef en ny verksamhet för
honom på scenen. Under loppet af flera
år spelade han nästan alla älskareroller
både i romantiska dramer och lustspel
och öfvergick senare med stor lycka till
karaktersfacket. Bland hans mest
betydande roller kan framhållas Albert
Ebbesen i »Elverhöi», titelrollen i »Don
Carlos», Olaf Tryggvason i »Hakon Jarl»,
Olaf i »Drottning Margaretha», Stig
Hvide i »Svend Diirings hus»,
titelrollerna i »Kan ej», i Aladdin, Nikolai
Rei-ersen i »Sparekassen», Ingomar i
»Öknens son", Don Cæsar i »Don Cæsar de
Bazano», Hagbart i "Hagbart och Signe»,
Kent i »Kung Lear», Corfitz Ulfeldt i
»Dina» och Henrik Rosensparre i
»Kungens gunstling». Under det första
slesvigska kriget, öfver hvilket han utgaf
en ovanligt liflig skildring i en bok, som
också blifvit öfversatt till svenskan,
deltog han med stor ära som befälhafvare
på en kanonbåt och blef för sitt mod
dekorerad af konungen. Han har tillika
skrifvit flera mindre arbeten för kgl.
teatern och i en följd af år varit
föreståndare för sällskapet »De danske
Vaaben-brödre». År 1855 valde hans kamrater
honom till medlem af den kommission,
som skulle revidera och omordna teaterns
inre förhållanden, och år 1864 blef han
utnämd till instruktör. Han uppträdde
sista gången pä kgl. teatern den 31 maj
1872 som baron Nilus i "Jeppe på berget".
— Hans hustru, Elisabeth
Marga-rethe Frederikke Holst, född
Heger, dansk skådespelerska, är född d. 23
nov. 1811 i Köpenhamn och debuterade
d. 16 sept. 1827 på kgl. teatern som
Emilia i »Emilia Galotti" och väckte
strax stort uppseende genom sin
bländande skönhet och sin ädla, fina,
poetiska diktion. Hennes organ var ganska
djup och detta i förening med det
plastiska lugn, som var utbredt öfver
hennes personlighet, gaf hennes spel något
kallt i de starkt erotiska rollerna. I
synnerhet var hon en utmärkt
framställa-rinna af de i Oehlenschlägers arbeten
förekommande nordiska qvinnorna —
såsom Signe i »Hagbart och Signe»,
Thu-ride i »Landet funnet och försvunnet"
i och Ingeborg i "Kiartan och Gudrun",
men äfven andra författare äro henne tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
