- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
232

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höedt, Frederik Ludvig - Högqvist, Emilie Sophia - Höijer, Carl Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutades hans karrier till stor skada för
scenen, men han fortfor dock att till 1864
verka der som regissör samt under en
följd af år som elevinstruktör. I begge
dessa riktningar, men mest i den
sistnämda, utöfvade han ett mycket
gagneligt inflytande och man kan tacka honom
för att ett sannare och mera naturligt
spel småningom på kgl. teatern aflöste
mycket af den tomma deklamationen och
den ihåliga svulst, som tidigare herskat
der.

Högqvist, Emilie Sophia, svensk
skådespelerska. För den äldre
generationen är hon blott ett minne, för den yngre
blott en tradition; men båda veta att tala
om en skönhet, hvars like hvarken före
eller efter henne från svenska scenen spridt
tjusning, om ett snille, hvilket ej endast
meteorlikt, bländande lyste, utan dess
mer värmde, ty det kom från hjertat.
Emilie Högqvist föddes i Stockholm den
29 april 1812, var elev vid K. teaterns
balett 1821—26, ingick sedan vid
hofsekreteraren Berggrens kringresande
skådespelaresällskap, men återvände 1828
till Stockholm och debuterade den 10
oktober nämda år å K. teatern såsom
Lotta i Kotzebues "Broderstvisten". Hon
väckte uppseende för sin ovanliga
skönhet, men större förhoppningar för den
sceniska konsten ingaf hon ej. Först 1834
efter en utländsk resa, derunder hon
särskildt i Paris studerat mademoiselle Mars,
"var det som om ett alldeles nytt väsen
uppenbarat sig på scenen; i glansen af
en toalett, som knapt kunde öfverträffas,
med behagen af ett tjusande vackert
ansigte och dertill med en hållning så
ledig och fin, som man eljes endast
förestälde sig finna den i de högsta kretsar,
gjorde hon ett stort intryck", säger en
smakdomare från den tiden. Under det
derpå följande tiotalet år var hon den
kungl. svenska scenens främsta prydnad.
Af de olikartade roller, i hvilka hon
hänförde sin samtid, nämnas såsom de
främsta: Georgine i "Qväkaren och dansösen".
Clarence i "Shakspeare kär",
markisinnan de Mérinville i "Natt och morgon",
Tisbe i "Angelo Malipieri", Julia i
"Romeo och Julia", Maria Stuart i Schillers
sorgspel af samma namn, Thecla i
"Wallenstein", Leonora i "Fiesco", Elisabeth
i "Don Carlos", Siri Brahe, Ophelia i
"Hamlet", Orleanska jungfrun i
sorgspelet af samma namn, Adèle Müller i
"Farliga tanten", Elisabeth von Zündorf i
"Doktor Wespe" samt fru Walden i "Sen
er i spegeln". Sista gången hon visade
sig på scenen var den 7 december 1845
såsom fru de Nohan i "Den gifte
mannen i staden och på landet" samt
Avanturine i "Polkan". På färd till ett
mildare luftstreck, der hon sökte bot för ett
långvarigt bröstlidande, nedlades hon
Turin på dödsbädden. Hon afled den 18
december 1846. Stoftet hvilar på Turins
protestantiska kyrkogård. I fäderneslandet
väckte budskapet om hennes bortgång djup
sorg, och i hufvudstaden hölls en
minnesfest till hennes ära. En äldre, framstående
konstdomare yttrar om Emilie Högqvist,
att hon var oöfverträfflig; man såg ej
aktrisen Högqvist, man såg blott
skådespelerskan; och denna originalitet intog
och frapperade så mycket mera som man
finner den hos så få. Väfnaden i hennes
dialog var lika fin som spetsarne på
hennes näsduk. Med tankarne i sin roll
spelade hon ett slags bollspel: hon kastade
dem handlöst, men behagligt, och det
berodde på de medspelande och
publiken att i rättan tid uppfånga dem.
Äfven i den högre tragedien uppträdde hon
med framgång. Hennes Ophelia i
"Hamlet" måste betraktas som ett härligt
fenomen, som ett af dessa oförklarliga
stjernskott, hvilka understundom visa sig på
en lysande konstnärsbana.

Höijer, Carl Theodor, finsk arkitekt,
född i Helsingfors 1843, son till
spegelfabrikanten H. Höijer. H. började sin
bana såsom murare och senare såsom
elev och ritbiträde hos arkitekten G. T.
Chiewitz i Åbo. Efter dennes död
fortsattes studierna, åren 1863—68, under F.
W. Scholanders ledning vid akademien
i Stockholm. Återkommen till Finland,
var H. någon tid ritlärare vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:44:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free