Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacobsson, Jeanette - Jacque, Charles Emile - Jacquemart, Nelie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alice i "Robert", Adriano Colonna i i
Eienzi", Lalla Eookh, Afrikanskan,
Zigenerskan och Fidelio. 1871 lemnade hon
scenen. En mezzosopran af en ren, vacker
timbre, ett af studier och musikalisk in.
telligens prägladt föredrag i förening med
ett spel, somredan från början röjde en
lycklig uppfattningsförmåga, riktig takt
och fin ton jemte ett: fördelaktigt yttre,
voro de egenskaper som utmärkte fru J:s
sceniska verksamhet. Efter frånträdet
från scenen har fru Jacobsson egnat sig
åt sångundervisning. Musikaliska
Akademien kallade henne till sin ledamot
1872. — Gift 1860 med grosshandlaren
Carl Jacobsson.
Jacque, Charles Emile, fransk
djur- och landskapsmålare samt raderare, född
1813 i Paris, utmärkte sig såsom
djurmålare i framställandet af får, höns och
andra husdjur, som han med ovanlig
naturtrohet förstår att teckna i alla
deras rörelser. Tyvärr är hans färg
något torr och hård. Såsom ett af hans
bästa verk må nämnas: "Landskap med
får" (1861, i Luxembourg). Ännu mer än
hans taflor uppskattas hans raderingar,
i hvilka han med skarp
iakttagelseförmåga mångsidigt skildrar landtlifvet.
Dylika teckningar och karikatyrer
lemnade nan äfven för illustrerade tidskrifter,
t. ex. för "Gharivari". Han innehar flera
medaljer både för taflor och raderingar.
Jacquemart, Nelie, fransk
porträttmålarinna, är född 1845 i Paris. Hon
lärde målarkonsten under Cogniet, och
väckte redan 1868 så stort uppseende
genom sitt första, porträtt, att hon 1869 fick
i uppdrag att måla
undervisningsministern Duruy’s porträtt och i följd deraf
blef den politiska verldens erkända
porträttmålarinna. De män, hvilka hon så
mästerligt målat äro: marskalk
Canrobert" (1870), Thiers (1871, knästycke),
justitieministern Dufour, grefve Palikao och
markisen Montesquieu (1878). På
expositionen 1878 utstälde hon, jemte några
äldre porträtter, äfven general Aurelle de
Paladines (i Luxembourg).
Jaell, Alfred, pianovirtuos, född den
5 mars 1832 i Triest, fick i början af sin
fader undervisning i violinspelning,
antagligen vid mycket tidig ålder,
eftersom han enligt uppgift vid sex års ålder
öfvergaf violinen för att helt och hållet
egna sig åt pianot, på hvilket han gjorde
så förvånande framsteg att han redan
1843 som fullt utbildad pianist kunde
företaga konstresor till Wien, Milano och
södra Frankrike. Mot slutet af 1845
begaf han sig: till Bruxelles, der han
stannade tvänne år, hvarefter han
vistades i Paris, der han som pianist var
mycket högt uppburen. Vid
februarirevolutionens utbrott måste han begifva
sig derifrån och företog då en större
konsertresa till Amerika, som varade
i ett par år. 1854 finna vi honom
åter på resor i Tyskland, Polen och
Ryssland, hvarjemte han en längre tid
uppehöll sig i Leipzig och Paris, öfverallt
skördande framgångar och triumfer.
Konungen "af Hannover utnämde honom till
hofpianist, och dessutom hedrades han
med en mängd utmärkelser från skilda
håll. — Sedan 1860 var han omvexlande
i Holland och Frankrike. Vintern 1864
och följande år gjorde han i sällskap med
sångerskan Carlotta Patti en längre tur
genom Tyskland, dock utan att vinna
någon nämnvärd framgång, ty andra
pianister började att fördunkla honom. Det
var blott i Frankrike och Italien som
han förmådde väcka samma lifliga
entusiasm som förr. På hösten 1878 biträdde
han vid Ullmanskonserterna (så kallade
efter deras impressario) och besökte
derunder för första gången Sverige. — Han
afled på våren 1883. — Hans spel
utmärkte sig för den största elegans, den
finaste frasering och det mjukaste anslag,
men en djupare uppfattning af musik
saknade han. Derom vitnade hans
repertoar, som hufvudsakligen bestod af
briljanta bravurstycken utan högre
musikaliskt värde, samt än mer hans egna
tonsättningar, beståede af
transkriptio-ner, salongsstycken och fantasier
öfver operamotiv. — Han var gift med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
