Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjellberg, Johannes Frithjof - Kjeldrup, Anton Edvard - Klausen, Henrik Kristian Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faunbarn", "Lammet’ på korset" (utförd I
i malmor), "Kristus mellan S :t Lars och
S :t Knut", lunettbild i sandsten öfver
hufvudportalen af Lunds nya domkyrka,
samt den väldiga "Jernhandteringens
historia", en öfver 57 meter lång fris i
cement, under taklisten af jernkontorets
hus i Stockholm. Vidare böra
uppräknas : 58 medaljonger i brons, gips eller
cement, dels å grafvårdar, dels å fasaden
till nämnda hus, 21 byster i mindre än full
storlek samt 17 bröstbilder i naturlig
storlek, bland dem af L. J. Hierta, N.
Ericson, A. Blanche, M. Huss, A. Raab,
A. Posse, Hazelius m. fl. samt 4
kolossalbyster, af Karl XV (i marmor) samt
A Knape, P. A. Borg och U. Hiärne
(alla i brons.)
Kjeldrup, Anton Edvard, dansk
landskapsmålare, född d. 16 februari 1826 i
Haderslev, död 1869, kom som
målarlärling till Köpenhamn och studerade på
konstakademien 1845—1847. Senare
reste han flera gånger i Norge, Tyskland
och Schweiz. Han har målat friskt och
dugtigt, i synnerhet skogspartier.
Klausen, Henrik Kristian Johan,
norsk skådespelare, född i Kopervik 1844,
kom i sin barndom till Bergen, der
tvänne af hans tanter voro anstälda vid den
dervarande teatern; detta gaf anledning
till att han fick smak för den sceniska
konsten och redan vid 14 års ålder kom
att uppträda i en liten roll i "Capriciosa."
Det bifall, med hvilket han mottogs
såväl af publiken som andra mer
sakkunniga, styrkte hans lust för teatern, och
efter några års oenighet härom med sina
slägtingar, som ville sätta honom i
något handtverk, kom han 1860 in i den
vid dåvarande Trondhjemska teatern
upprättade elevskolan och spelade i
Trondhjem till 1863. Detta år kom han till
norska teatern i Kristiania, der han i
flere älskare- och liknande roller icke
kom på sin rätta plats, och då denna
teater ganska snart sammansmälte med
"Kristianiateatern" blef icke Klausen
engagerad. Han reste till Paris, der hans
onkel skådespelaren Georg Krohn då
bodde, och der han ifrigt studerade den
franska skådespelarkonsten. 1864 tog han
en-gagement vid den nyupprättade
"Folke-teatern" i Kristiania, hvars personal
äfven besökte andra städer och omsider
hamnade i Stockholm. Här stannade
Klausen för att om möjligt lära sig
språket och uppträda på svensk scen, men
1867 måste han taga engagement i Norge
vidett kringresande sällskap, kom 1870 till
den Björnsonska "strike-teatern" i
Kristiania och vid dess sammansmältande med
den stadigvarande Kristianiateatern kom
han för första gången att uppträda på
denna. Det visade sig snart att man i
honom förvärfvat sig en ovanligt allsidig
förmåga, som ända från farsen till
karak-tersdramat innehade en betydlig
repertoar. K, eger en skarp iakttagelseförmåga
och förstår förträffligt så väl i mask som
spel gifva en lefvande karakteristik,
i-synnerhet då en eller annan komisk
eller’slug och giftig sida skall framställas.
I motsats till sin store samtida Johannes
Bruns breda, enkla humor, representerar
K. mera den skarpa, torra komiken, och
der begge mötas i framställningen af det
godmodiga, färgas Bruns mera af det
hjertevinnande, Kl ausens af det
skratt-väckande. I karaktersröller af olika art
har K. lagt i dagen en mycket smidig
talang och särdeles ofta betydlig kraft
och sanning i framställningen. Hans
Caligula, hans Shylock, hans Harpagon,
hans biskop Nicolas äro värdefulla
prestationer. Af rent komiska roller har han
en hel rad på sin repertoar* och ban har
som oftast vetat gifva dem åtskillig
omvexling synnerligast i maskering, i
hvilken han är förträfflig. Som ett exempel
på hvad han i det komiska facket kan
uppnå, må nämnas hans "Gräfsvinet" i
Ibsens "Folkefiende," der han med
verkligt mästerskap gaf en högst
karakteristisk nationel typ. Ganska ensamt stående i
hans rikhaltiga repertoar är titelrollen i
"Peer Gynt", en både i omfång och
konstnärlig vidd öfverväldigande roll, som han
förträffligt utfört. I Stockholm uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
