Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerqvist, Carl Fredrik - Lagrange, Anna Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roll i det af J. A. Josephson öfversatta
tyska skådespelet "Pasquillet", af v.
Maltitz, hvilket då väckte så stort
uppseende på Djurgårdsteatern, enär det
innehöll repliker, som erinrade om åtskilligt i
Stockholm under "rabulistsommaren" 1838.
Hvad som i synnerhet gjorde styckets I
lycka var skådespelaren Nandelstadts
framställning af polismannen Spiirlings
roll, men äfven den unge Lagerqvist
väckte bifall såsom baron von Hutten,
och man ansåg} att han hade särskild
begåfning för karakteristiska gubbroller.
Med anledning deraf började L. studera
något anatomi och Lavaters fysiognomik
för att derigenom kunna erhålla rätt
kännedom om maskeringskonsten, något som
ock snart nog lyckades. L. har länge
varit ansedd såsom den hvilken bättre
än alla andra svenska skådespelare för- i
stått att "göra ett hufvud", att riktigt J
kännetecknande för rollen gifva en ka-1
rakteristisk mask åt ansigtet, och har i
det afseendet ofta åstadkommit något
mästerligt. Dels genom att sjelf med
oegennyttig beredvillighet hjelpa andra
skådespelare med deras maskering, dels
till följd af L:s föredöme i allmänhet har
denna del af den sceniska konsten gjort
stora framsteg i Sverige. L. har äfven
för öfrigt gjort denna konst goda
tjenster, i det han alltid med sträng
sam-vetsgrannhet fattat sin uppgift och noga
studerat sig in i de karakterer, han skulle
återgifva. Det har händt, att hans
noggrannhet förledt honom till öfverdrifter,
att han icke alltid iakttagit det måttfulla
i sin framställning, utan skjutit öfver
målet; men det är ständigt konstnärligt
arbete i L;s figur och han lemnar aldrig
något åt slumpen. Färg i spelet saknar
han heller aldrig. Under senare år har
benägenheten för öfverdrifter betydligt
minskats, och L. har gjort stor och
rättvis lycka för sann och konstnärlig
framställning. — L. hår, utom hos Torsslow,
varit anstäld vid Fredrik Delands och
Pierre Delands teatersällskap och ingick
1854 vid den Stjernströmska Mindre
teatern, der han den gången stannade tre
år. Under spelåret 1857—58 var han
an-stäld vid kungl, teatern, men återgick
sist nämda års höst till’ Mindre teatern
och spelade der med stor framgång till
1863, då teatern såldes till den kungliga.
L. öfvergick ej genast till den senare,
utan uppträdde på andra orter i Sverige
samt i Finland, men tog anställning der
1866, från hvilken tid han varit en af
den kungl, dramatiska scenens mest
anlitade konstnärer och utfört ett mycket
stort antal roller. Bland dem skola
teatervännerna ej så lätt glömma Giboyer i
"Moderna vinglare" och den samme i
"Gi-boyers son", Ölander i "Ett resande
teatersällskap," Orgon i. "Tartuffe", titelrollen i
»Don. Eanudo de Colibrados", m. fl
andra högst karakteristiska framställningar.
Äfven må hågkommas L:s återgifvande
af Don Bazil i "Barberaren" och "Figarös
bröllop", Oartahaut i "Fregattkaptenen1’,
sir Peter Teazle i "Skandal skolan",
Moulinet i "Herr Derblays giftermål»,
grefve Miremont i "Kotteriet", Lundestad
i "De unges förbund", Verdelet i
"Klädeshandlaren och hans måg", Gyllenkrans
i "Advokaten Knifving", Ratinois i "Så
pudrar man folk", Mercier i "Hedern och
penningen", prins Boris Walanoff i
"Da-nicheflarne". — Gift 1846 med Johanna
Charlotta Asplund, född i Stockholm
1825; ballettelev vid kgl. teatern 1837,
aktriselev 1839; anstäldes vid
Djurgårdsteatern 1842 och vid Mindre teatern 1854
och stannade der till 1857 samt återvände
dit 1858 och qvarblef till 1863.
Lagrange, Anna Carolina, fransk
operasångerska (modren tyska), födefes
1825 i Paris. Egnade sig redan tidigt
åt musikstudier. Hon spelade piano för
Kalkbrenner och tog undervisning i sång
för Bordogni. Jemväl erhöll hon
värdefulla råd af Rubini, Lablache, Donizetti
och Pasta. 1840 begaf hon sig jemte sin
moder till Milano för att under Mandanicis
ledning lära känna den italienska sångens
mönstergilla traditioner, hvarefter hon
för Lamperti utbildade sig i det
dramatiska facket. Med glänsande framgång
| debuterade hon 1842 i Varese i Riccis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
