Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Simeon Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu förmögen; ty hans framgångsrika
alstring hade inbragt betydliga summor.
Han fattade planen att slå sig ned i
Småland för att der på en gång måla taflor
och bilda en skola för unga målare. På
fanjunkarbostället Flenshult, beläget IV2
mil söder om Vimmerby och tillhörigt
en hans broder, köpte han en högt
belägen plats och anlade der en
egendomlig bygnad, sammansatt af tre
ängslador, med tre våningar, men blott ett
stort mm i hvar. Det var hösten 1858 I
som "villan" blef färdig, under L :s egen
tillsyn. Förrän han här begynte på
allvar, begaf han sig öfver till Köpenhamn
att forevisa sina taflor; men hans stjerna
Tar nu i nedgående, en följd af hans
öfveralstring, och på danskarna slog han
särskildt icke an, något som är helt
naturligt för den som känner den
konstsmak, som då rådde hos dem. L.
uppehöll sig, emellertid dér och i Skåne till
våren 1859, då han begaf sig hemåt. Men
just vid hans ankomst uppgick
bygnaden i lågor, och det mesta af dess
dyrbara innandöme med den. Nu skulle det
blifva en ny, långt präktigare boning i
stället, grunden lades också: men dermed
stannade företaget, ty L. saknade nu medel
dertill. Om hans öfverdådiga lefnadssätt
och hans frikostighet mot sin omgifning
gå ännu i orten berättelser af den mest
egna art. Han lemnade nu trakten och
begaf sig till Stockholm; men äfven här
gick honom allt emot, och i maj 1860
lemnade han fäderneslandet, som han ej
mer skulle återse.
Nu tillbragte L. ett år dels i
Helsingfors, dels i Borgå hos Runeberg, samt
begaf sig från denne till S :t Petersburg,
der hans taflor väckte uppseende och hade
strykande afgång. Det säges att han här
sålde för 18,000 kronor. På våren 1862
var han i London, der han också gjorde
goda affärer och sålde för 11,000 kronor,
således inom minöjre än ett år en hel
liten förmögenhet förvärfvad. Men dessa
summor följde alla de öfriga L. under
sin korta, men lysande bana samlat.
Hans lössläppta passioner kände inga
gränser och allra minst uågon ekonomi
För öfrigt var han nu bruten till kropp
och själ, och hans en gång så lysande
alstring hade sjunkit till fabrikation utan
glöd och utan öfvertygelse. Han föll i
fattigdom och elände, och d. 25 jan 1864
kom som en befrielse för den trötte anden.
D. 1 febr. fördes hans stoft från en
fattigmans boning i Londons city till den
eviga hvilan. Minnet af hans konst,
hvilket var nära att blekna, upplifvades
i hans fädernesland på ett värdigt sätt
genom den utställning af hans arbeten,
som föreningen för nordisk konst 1880
föranstaltade, och af hvilken den då
utarbetade förteckningen utgör en vacker
och i konsthistoriskt afseende vigtig
erinran. För hans enka, som länge under
försakelse lifnärt sig med en liten skola
i Yaldemarsvik, gjordes en offentlig
subskription 1882-83.
L. är tvifvelsutan till anläggningen ett af
de största och djerfvaste målaresnillen
som vårt land under detta århundrade
har att uppvisa. Han eger denna
egendomliga gripande syn på tingen,
denna-lätthet och klarhet i återgifvandet, denna
samlade, ovilkorligen verkande kraft i
framställningen, sora prägla det äkta
I konstnärsnillet. Hans förnämsta
egenskaper i tekniskt hänseende äro en
lysande, stark färg, ett bredt och kraftigt
målningssätt och en djerf motsättning af
ljus och skugga. "Han kände", säger en
författare, "sin palett så noga som
Paganini gripbrädet på sin fiol, och de flesta
af sina taflor målade han a prima, utan
föregående teckning, merendels börjande
öfverst i ett hörn och fortgående till det
motsatta". Hans förmåga af
snabbmålning var hardt när otrolig; men han
understöddes af ett ojemförligt minne, som
bibehöll och vid behof reproducerade alla
hans intryck och de finaste naturdetaljer.
Hans stora fel var hans fallenhet för
rå öfverdrift, för barocka
ljusmotsättningar, för vårdslöshet i utförandet,
hvilka i synnerhet de senare åren togo
öfverhand, då deremot hans tidigare taflor
äro jemförelsevis lugna samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
