Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lhéretier, Paul Thomas - Lichtenberg, Albert - Lidbeck, Brita Catharina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komedier och farser, i hvilka han alltid
fint och träffande individualiserade de
många olika rollerna, hvarför han också
ständigt bibehöll sig i allmänhetens gunst.
Hans utförande af de komiska rollerna
i "La pile de Volto", "Le celebre
Ver-geot", "La rue delalune", "La Cagnolle»
och många andra af Palais-Royal-teaterns
glada och uppsluppna spellista räknas till
det bästa af fransk skådespelarekonst på
det området. Slutligen drog han sig i
sin höga ålderdom från scenen, men
saknades af hela.Paris. Död 1885.
Lichtenberg, Albert, svensk
skådespelare, född i Göteborg 1830;
debuterade i sin födelsestad 1860 vid Oskar
Anderssons teatersällskap såsom Narcisse
Rameau i skådespelet af samma namn
och tillhörde en tid nämda sällskap;
uppträdde 1861 på kgl. teatern i Stockholm
såsom Måns Bengtson Natt och Dag i
"Engelbrecht och hans dalkarlar»;
företog sedermera en längre studieresa till
Tyskland och Paris samt tillhörde åren
1864—67 den af Åhman och Pousette
bildade teater, hvarvid han under trenne
somrar uppträdde på Humlegårdtsteatern,
der han utförde flera komiska roller i de
af Frans Hedberg för den teatern
författade lustspel. I december 1867 spelade
han på kgl Dramatiska teatern Ludvig
den elftes roll i "Gringoire". Under åren
1868—69 tillhörde han den af Josephson
och Ahlgrensson upprättade Mindre
teatern i Stockholm, hade senare anställning
vid det af Boström, Ahlström och
Otterström bildade sällskap och 1870—71 vid
Svenska teatern i Helsingfors samt 1871—
73 vid W. Åhmans sällskap. Efter
flerårigt vistande i Italien, der han en tid
var anstäld såsom bibliotekarie vid
Skandinaviska föreningen i Roma, utförde han
1879 som gäst vid Stora teatern i
Göteborg åtskilliga roller, hvarefter han af
helsoskäl lemnade skådebanan och
egnade sig åt undervisning i deklamation
L. har, utom de redan nämda, utfört ett
stort antal roller vid de olika teatrar på
hvilka han uppträdt, bland andra Faust
i Goethes skådespel, prins Erik i "Solen
sjunker", baronen i "Seraphine",
titelrollen i "Kung Lear», Horatio och
Vålnaden i "Hamlet", kung René i "Kung
Renés dotter", pater Hieronymus i
"Regina af Emeritz», tullförvaltaren i
»Advokaten Knifving", musikläraren i
»Her-skap och tjenstfolk", Schweizer i
"Röfvarbandet", Pilen i "Det skadar inte» m. fl.
på olika områden.’
Lidbeck, Brita Catharina, f. Munck
af Rosenschöld, sångerska, född 1798 i
Lund. Hennes fader var den för sin
lärdom ansedde biskopen i Lunds stift
Petrus M. af R. Redan vid två års ålder
visade hon mycket sinne för tonkonsten,
då hon med sin späda röst sjöng lättare
melodier. Född och uppfostrad i en af
Sverges mindre städer, der tillfälle till
en god undervisning saknades, erhöll
hon först efter sitt ingångna äktenskap
undervisning af hofsångaren Crælius.
Ehuru fru L:s samhällsställning ej
tvang henne in på konstnärsbanan, var
hon likväl tonkonsten varmt tillgifven.
Ytterst sällan och ytterst ogerna lät hon
förmå sig att offentligen uppträda, så vida
icke dermed afsågs något välgörande
ändamål, i hvilket fall hon med nöje
biträdde.
Hennes första offentliga uppträdande
skeddepå en af Crælius anordnad konsert i
Stockholm 1813. Vid repetitionen blef
orkestern så hänförd af den ovanligt sköna
och stora rösten, att de spelande
nedlade sina instrument och genom lifliga
handklappningar gåfvo sitt bifall
tillkänna. Ofta sjöng fru L. i det s. k.
gamla Harmoniska sällskapet, men helst
i enskilda kretsar. Den 6 maj 1842
uppträdde hon för sista gången offentligt,
på en af J. P. Cronhamn å Börsen
föranstaltad konsert till förmån för
obemedlade elever vid Musikaliska akademien.
Hon var då 54 år gammal och sjöng bl.
a. den stora c-dursarian ur Rossinis
Stabat Mäter "med en friskhet, styrka
och beliag, som väckte allmänt bifall",
säger Cronhamn i den minnesruna, som han
strax efter hennes frånfälle ristade öfver
henne, Hennes röst egde ett omfång af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
