Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind-Goldschmidt, Jenny Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationaldivertissement" samt Märtha i
"En majdag i Värend". Hon visade
här en ny sida af sin talang: den naiva,
och de bilder ur det svenska folklifvet
hon sålunda framstälde öfvergingo, hvad
sång och spel i förening beträffade, allt
hvad man i den vägen sett och hört.
Ännu till den dag som i dag är har heller
ingen annan sjungit våra svenska
folkvisor så som J. L. då och vid många
andra tillfällen gjort det. Hon sjöng dem för
oss såsom vår nordiska natur ingifvit dem.
Valentine i "Hugenotterna",
Sömngångerskan, Ninette i "Skatan" och
Grefvinnan i "Figaros bröllop" voro
några hennes nya uppgifter under detta
år. Gentemot den sistnämda förhöll sig
kritiken, enkannerligen Bauck i
Aftonbladet, något kall. "Ännu felades henne
det djupa inträngandet i den klassiska
andan."
Under spelåret 1844 uppträdde J. L.
som Armida och Anna Boleyn, samt
anordnade en konsert i Upsala till
förmån för en ung begåfvad tonsättare, J.
A. Josephson. Några dagar derefter såg
man henne som den unga behagsjuka
Fiorilla i Donizettis’ "Turken i Italien".
Den tidens teaterhabituéer tala ännu med
förtjusning om denna uppsluppna
operabufla, hvari framförallt J. L., men äfven
Dannström, Günther och Belletti med
verkligt mästerskap uppburo sina partier.
Ett vigtigt moment i Jenny Linds
bildningshistoria är det att hon åren
1839—44 under sin Stockholmsvistelse
hade sitt hem i Adolf Lindblads familj
och att hon der umgicks med den tidens
mest framstående literära och
musikaliska personligheter. Det är för vår
tonkonsts historia ej ovigtigt att ett
sångsnille sådant som J. L. framlockat
mången herrlig tondikt ur Lindblads och
Geijers strängaspel och att hon var den
som inför en större allmänhet tolkat dessa
sånger. Inspirerande både tonsättare
och skalder, utöfvade hon på både
allmänhet och enskilda personligheter ett
utomordentligt inflytande. Huru
elektriserande hon som scenisk konstnär verkade
på sina medspelande, visade det samfälda
utförandet af de operor, i hvilka hon
deltog, och mången — säger J. A.
Josephson i en sympatisk biografi, hvarur vi
lånat åtskilliga utdrag — skall ännu
minnas den ensemble som utmärkte de
operor i hvilka Jenny Lind, Julius
Günther, Belletti, bröderna Kinmanson,
Strandberg, Dannström, Mathilda
Ebeling m. fl. uppträdde, likasom man
senare från kontinentens stora scener visste
att omtala, huru bland andra artister
århundradets förnämste manlige sångare,
Lablache, ansåg som sin största
musikaliska njutning att vara Jenny Linds
medsångare.
Redan under vistelsen i Paris hade J.
L. af Meyerbeer erhållit anbud om
engagement i Berlin. Nu antog hon denna
inbjudning och begaf sig till Dresden,
der hon fann Meyerbeer före sig. Den
närmaste tiden användes för grundliga
studier i tyska språket. Emellertid
tärdes hon allt häftigare af hemlängtan och
fattades af en allt större tvekan att
uppträda å tysk scen, hvarför hon med nöje
omfattade iubjudningen från konung
Oscar att med sin talang illustrera de
tillämnade galaspektaklen å operan, och
reste tillbaka till Sverige. Detta
gästbesök, som räckte i sex veckor, var för
J. L. jemförelsevis ganska inbringande, i
det hennes förtjenst uppgick till 2,700 rdr
b:ko. Förnämligast i följd af, som det
sades, teaterdirektionens småsinne vid
uppgörande af nytt kontrakt, beslöt J. L.
att nu åter begifva sig till Tyskland.
Den 15 december 1844 gjorde hon sin
debut i Berlin som Norma och väckte
en entusiasm, hvartill man ej sett en like
å Berlinoperan Hennes nästa, icke
mindre framgångsrika parti blef Vielka
i Meyerbeers opera "Fältlägret i
Schlesien" (som sedermera omarbetades till
Nordens stjerna) — samma roll, som från
början var ämnad åt henne, men som
genom maktspråk och intriger blifvit
lemnad åt fröken Tuszek, med den
påföljd att operan slog ganska litet an.
Det skulle föra oss för långt att tälja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
