Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mankell, Gustaf Adolf - Mantzius, Kristian Andreas Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flöjten" och vann genast anställning. I
tjugusju år tillhörde han denna scen, men
uppträdde äfven som gäst å andra teatrar.
Som Florestan i "Fidelio" tog han 1857
afsked från Berlinerscenen, der han låtit
höra sig i icke mindre än 152 de mest
olikartade partier, så väl hjelte- som
lyriska och andra roller. Ännu i flere år
lemnade han sin konst i arf åt yngre
krafter. Han dog 1874 vid badorten
Ilme-nau. Hans tenorstämma var både
kraftig och sympatisk, alltid adel och
klangrik. Dermed förenande ett synnerligen
varmt och uttrycksfullt spel hänförde han
under sin krafts dagar alla sina åhörare.
Men äfven sedan hans stämma förlorat i
klang, fängslade han genom det fint
skolade föredraget — mot hvilket man
endast kunde anmärka en viss benägenhet
för gutturalljud — den friska humorn
och det dramatiska lifvet i sin
framställning. Till hans främsta uppgifter
räknas Belmonte, Pylades, Octavi, Joseph,
Elvino m. fl., derefter Raoul, Arnold,
Ri-naldo och slutligen i tredje rummethans
Postiljon (som han sjöng 60 gånger och
för öfrigt återgaf med mera finess än
Wachtel), George Brown, Almaviva (59
gånger) och Nemorino. Ingen af hans
efterföljare å Berliner-scenen har kunnat
berömma sig af att, lika mångsidigt och
. harmoniskt utvecklade, besitta
egenskaperna af en utmärkt sångare och en
fram-V stående skådespelare. Som tonsättare
framträdde han med några sånger.
Mantzius, Kristian Andreas
Leopold, dansk skådespelare, född d. 4
november 1819 i Viborg i Jylland, blef
student med högsta betyg 1837, tog året
derpå examen philosophicum och
studerade sedan några år teologi. Men vid
uppförandet af de Hostrupska
studentkomedierna i Studentföreningen i
Köpenhamn lade Mantzius i dagen en så
afgjord dramatisk talang, att han beslöt sig
för att öfvergå till teatern. Han
debuterade på kgl. teatern den 27 september
1842 i titelrollen i Holbergs "Erasmus
Montanus" och väckte genast goda
förhoppningar; dessa styrktes ytterligare
då han genom att spela informatorn
Ro-I berts roll i "Amors genitstreck" af
Henrik Hertz visade sin förmåga att framsäga
vers på ett pointeradt men dock
naturligt sätt och att framställa en helt
genomförd bild af en karakter. Han hade
dessutom den vid den tiden ovanliga
lyckan att strax blifva anstäld som
skådespelare på prof med en årlig lön af 800
kronor. Men som han önskade en vida
större verksamhet än den, hvilken kom
honom till del och han dessutom icke
stod på god fot med teaterns chef,
öfverhofmarskalken Levetzau, tog han vid
nästföljande säsongs slut afsked och
begaf sig till Kristiania, der han gjorde stor
lycka i en serie gästroller. Derefter
tillhörde han ett par år kammarrådet
Langes i Danmark kringresande,
teatersällskap, gaf från maj till oktober 1846
gästroller på kgl. teatern, der han i synnerhet
vann entusiastiskt bifall genom sitt
ytterst komiska utförande af löjtnant
Bud-dinges roli i "Gjenboerne", och sedan
han 1848 som gäst med icke mindre
bifall spelat skräddarlärlingen i en annan
af Hostrups komedier, "En Sparv i
Trane-dands" gaf konung Fredrik VII chefen
uttrycklig befallning att anställa Mantzius
som kunglig skådespelare. Från den
tiden blef han en framstående konstnär
vid den danska scenen och bland hans
bästa roller kunna nämnas Anker i
"Sol-daterlöier", Herman von Bremen i "Den
politiske Kandestöbere Jeronimusrollerna
i den Holbergska komedien "Jakob von
Thybo", "Didrich Menschenskreck",
Cor-fiz i "Fruntimmerskolan" Peter Teazle
i "Sqallerskolan", Shylock i "Köpmannen
i Venedig", Harald Blåtand i
"Palnatoke", Grönholt i "Mästare och lärling",
Corfiz i "Barselstuen». Mantzius var en
ganska orolig natur. I följd af en
konflikt med balettmästare Bournonville tog
han 1858 afsked från kgl. teatern och
erhöll engagement vid Folketheatret, blef
i april 1861 åter anstäld vid kgl. teatern,
men afskedades den 17 april 1871 efter
en oenighet med direktionen. Han
uppträdde sista gången d. 2 mars s. å. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
