Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meissonier, Jean Louis Ernest - Melander, Adolf Emil - Melbye, Daniel Herman Anton - Melbye, Knud Fredrik Vilhelm Hannibal - Meldahl, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har vidare målat porträtt, hvilka
dock icke heller utgöra hans starka sida.
Ingen konstnär har någonsin erhållit så
enorma pris för sina taflor som M.;
några hafva betingat till inemot 300,000
kronor. Såsom raderare har Ifan hittills
framlagt blott få blad (egna
kompositioner) men de äro ytterst fint och
minutiöst utförda.
Melander, Adolf Emil, arkitekt, född
1845, har idkat studier i England,
Skotland och Amerika. Under sin vistelse
i sistnämda land vann han bland sextio
täflande andra priset (1,000 dollars i guld)
för förslag till kongressbiblioteket i
Washington. För Finland har M. utfört
ritningarne till Frenckelska huset och
en’ större kyrka i Helsingfors. Mest
har han verkat i Stockholm, der han
planlagt Sörensenska huset (tillsammans
med H. Zettervall), Ekengrenska huset
vid Blasieholmshamnen, Bångska huset
vid Stureplanen m. fl., de flesta i en
ganska rik och väl arbetad renässansstil.
Melbye, 1) Daniel Herman Anton,
utmärkt dansk marinmålare, föddes i
Köpenhamn d. 13 februari 1818.
Utbildades först till skeppsbyggare, men kom
vid en ålder af omkring tjugo år, sedan
han någon tid studerat musik, till
konstakademien i Köpenhamn och arbetade
samtidigt under Eckersberg. Sina första
taflor utstälde Melbye 1840. Aret derpå
köpte Thorvaldsen ett af hans arbeten,
medan andra hamnade i Kristian VIILs
privatsamling. Alla dessa saker vitna
starkt om Eckersbergs inflytande. Flera
gånger fick nu konstnären tillåtelse att
följa flottans fartyg på deras expeditioner
och han hemförde alltid ett rikt utbyte
at studier från sina utflykter. Det
Neu-hausenska premiet vann han 1843 och
nästa år företog han med ett kungligt
fartyg en längre resa, under hvilken han
kom till Marokko och var ögonvitne till
Tangers bombardement. 1846
tillerkändes honom * utställningsmedaljen för
"Eddystonefyren", som inköptes till
Chri-stiansborgsamlingen, der han för öfrigt
lAott är representerad af ännu en tafla
"Slaget vid Kjögebugt". Samma år fick
han reseunderstöd från akademien och
begaf sig 1847 till Paris, der han
uppehöll sig under flera år och målade en
stor tafla åt Napoleon III. Senare gjorde
han Hamburg till sin vistelseort och fann
der en stor marknad för sina alster. Han
dog d. 10 januari 1875 efter att under
sina sista år ha varit sinnessjuk. Riddare
af Danebrogen och hederslegionen samt
medlem af danska konstakademien blef
han 1858. 1862 fick han titel af
professor. Hans förnämsta arbeten förskrifva
sig till största delen från femtio- och
sextiotalet, de lära oss. känna honom som
en ovanligt liflig och elegant konstnär,
som komponerar smakfullt och i sällsynt
grad mäktar gifva rörelsen i luft och
vatten uttryck. Sin pensel för han med
öfverlägsen virtuositet och i koloristiskt •
afseende äro hans arbeten alltid mycket
fina och effektfulla, om än icke alltid lika
pålitliga.
2) Knud Fredrik Vilhelm
Hannibal, dansk marinmålare och broder
till den ofvannämde Anton M., född i
Helsingör d. 14 maj 1824 och död i.
Roeskilde d. 6 oktober 1882. Elev af
brodern, utstälde han från 1847 vackert
komponerade och effektfulla sjöstycken,
af hvilka en stor del såldes till
samlingar i England, der han uppehöll sig
under en längre följd af år. Han var
medlem af konstakademien från 1871 och
titulär professor.
Meldahl, Ferdinand, ansedd dansk
arkitekt, född i Köpenhamn d. 16 mars
1827, kom tolf år gammal in vid
konstakademien. Samtidigt med att’ han
tecknade der, genomgick han murarlära. 1848
vann han den mindre silfvermedaljen, året
derpå den större. 1850 förvärfvade han
sig ett akademiskt hederspris, 1851 den
lilla och 1853 den stora guldmedaljen.
Uppgiften vid sista täflingen var "en
luthersk moderkyrka", förut hade han
besökt Tyskland, Schweiz och Italien med
offentligt understöd. Aren 1854—56
tillbragte han med akademiskt stipendium
i åtskilliga europeiska land samt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
