Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mordt, Gustav Adolph - Moreau, Gustave - Morelli, Domenico - Moscheles, Ignaz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Norges natur, när döden bortryckte
honom. Nationalgalleriet i Kristiania
eger ett parti från Finmarken och en
solnedgång från hans hand.
Moreau, Gustave, fransk
historiemålare, född i Paris den 6 april 1826, son
af en arkitekt, elev af École des
beauxarts och målaren Picot, utförde 1853 sina
första betydande taflor, nämligen Darius’
flykt efter slaget vid Arbela ot?h en
kolossal framställning ur Salomos Höga
visa, hvilken tillhör museet i Dijon.
Ännu större lycka hade 1855
"Minotau-ren i Kretas labyrint" och 1864 den
genialiske ’;Oedipus och sfinxen". Hans
senare till största delen mytologiska och
bibliska skapelser röja en sträfvan efter
idealitet, men äro ofta mycket
besynnerliga, t. ex.: Jason, ynglingen och döden
(allegori), Orfeus söndersliten af
menader (1866, i museet i Luxembourg),
Prometeus, Jupiter och Europa, Salome,
Jakob och engeln, David, barnet Moses’
utsättande, Phaéton, Galathea och
Helena, m. fl.
Morelli, Domenico, italiensk målare,
föddes 1826 i Neapel. Hans föräldrar
voro fattiga, och få konstnärer hafva
utstått de vedermödor, som han i sin
barndom måste underkasta sig. Sedan han
en tid haft; anställning i en
instrumenthandel, lyckades han ändtligen erhålla
inträde vid konstakademien. Men det
ideal, som föresväfvade honom, var ett
annat, än det man här sökte bibringa
honom. Emellertid vann han 1845 ett
pris för taflan "Engeln, som för själarne
till skärselden", hvilket föranlät honom
att begifva sig till Rom, der han
stannade en kortare tid, ifrigt studerande
antiken, som öppnade nya vyer för
honom. Efter återkomsten till Neapel
aftecknade han efter en gipsafgjutning
Laokoongruppen. En tafla benämd
Sjöröfvarens kyss förskaffade honom en
silfvermedalj, och med en "Gottfried, för
hvilken en engel uppenbarar sig", vann
han romerska stipendiet. Till den eviga
staden stälde han nu 1847 sin kosa, men
de politiska händelserna kallade honom
inom kort tillbaka till Neapel, der den
bourbonska restaurationen föranlät honom
att deltaga i barrikadstriderna för
fäderneslandets frihet. Han sårades och blef
tillfångatagen, och föga fattades, att han
blifvit fusiljerad. Efter revolutionen
återgick M. till sitt arbete och målade nu
en "Van der Welt bland sjöröfvarena", ^
som 1855 erhöll ett pris, samt utom
andra framstående verk den ryktbara
"Marias himmelsfärd", som finnes i Cappella
reale i Neapel.
Efter 1860, då förhållandena vid
akademien undergingo en förändring, ingick
M. der som lärare och denna hans nya,
ansträngande verksamhet minskade
betydligt hans produktionsförmåga. Han
fullbordade dock den berömda målningen
"S:t Antonios frestelse" samt har helt
nyligen målat en "Kristus, som går på
vattnet".
Rörande M:s målningssätt och talang
yttrar en bekant italiensk kritiker, De
Zerbi: "M. betjenar sig ej af en form,
utan är herre öfver alla; han använder
alltid den form, som motsvarar ämnet
eller den tanke, han vill uttrycka. Det
finnes ingen målning af honom, som ej
visar två originela faser: en kraftig och
väl öfvervägd idé samt ett
framställningssätt, som helt öfverensstämmer med denna
konstverkets idé."
Moscheles, Ignaz, tysk pianist och
tonsättare, född 1794 i Prag. Elev af D.
Weber i Prag uppträdde han redan vid
14 års ålder å en konsert och spelade en
af honom sjelf komponerad pianokonsert.
Snart derefter begaf han sig till Wien,
der han under Albrechtsbergers och
Sa-lieris ledning ytterligare utbildade sig i
komposition, under det hån förtjenade sitt
uppehälle med att gifva pianolektioner.
I Wien blef han upptagen i de finaste
kretsar. Beethoven tog sig an honom,
och han fick 1814 utarbeta pianoutdraget
till B:s "Fidelio". Mellan M. och
Meyerbeer, hvilken vid denna tid befann sig i
Wien, uppkom en häftig konstnärstäflan,
som emellertid icke verkade störande på
de begge kontrahenternas personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
