- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
399

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1867 lagfaret köpebref, köpte Chr. N. för]
4,000 kr. ¼ m:tal kronoskatte Sjöabohl,
Vederlöfs s:n, hvilket hon upplät åt
föräldrarne.

För att nu återgå till den lilla
smålandsjäntan som sprang till grinden —
hvarför, frågar man sig, denna ängslan
att bli förekommen af de öfriga
aspiranterna till skillingen: är då nöden så
stor i hemmet, eller är motivet det
vanliga hos de små, att genom penningar
komma åt litet sötsaker? Nej, ehuru
föräldrarna voro fattiga, egde de dock sin
nödtorftiga utkomst. Sanningen är, att
Christina ville samla ihop några riksdaler för
att köpa sig en violin. Det fans nog en
sådan i stugan, men den tillhörde
hennes broder och var familjens skatt, och
hon var strängeligen förbjuden att
vidröra den; ty då nästan alla syskonen
egde anlag för musik, hade denna violin
icke litet bidragit att lifnära den talrika
familjen, och man fruktade att Christina
skulle skada instrumentet. Emellertid
gick det långsamt med insamlandet af
styfrarna, och för att icke förlora tiden
gjorde Christina sig sjelf en violin,
urhålkade en träbit, spände strängar
deröfver, och lyckades till sin stora glädje
att framlocka toner ur detta hennes eget
instrument; hon var då åtta år gammal.
Hon lär äfven en tid blåst flöjt, hvilket
instrument hon likväl sedan bortlade.
Efter någon tid flyttade brodern från
hemmet. Han tog med sig sitt
instrument, och med det samma upphörde också
inkomsten för hans prestationer vid
bröllop, marknader o. s. v. Nu köptes åt
Christina den länge efterlängtade violinen,
hennes förtjusning var obeskriflig: hon
kunde nu, utan att frukta straff, spela
hela dagen och sjunga dertill med sin
klara barnsliga röst. Hon visste ännu ej
att uppfyllandet af hennes önskning skulle
medföra mången bitter stund, ty så snart
hon lärt sig så mycket på instrumentet,
att hon kunde roa sina åhörare, blef hon
broderns efterträderska, och i stället för
att hon förut kunde blanda sig i den
glada skaran kring majstången och
äfven dansa i lekstugan, fick hon nu sitta
och spela till dans, ofta hela nätterna
igenom i de med rök och dam uppfylda
stugorna. Också blef hon snart
oumbärlig vid alla "lekstugor" i hembygden.
Någon likare och mera eftersökt
"speleman" än Christina Nilsson i Löfhult kunde
man ej få på vida vägar. Trötthet och
öfveransträngning kommo henne mången
gång att tappa instrumentet, men hon
fick ej somna, ty dertill fans ingen tid:
allmogen hade betalt sina penningar för
nattens musik, och man begärde valuta.
De flesta skulle förlorat helsa och
krafter på detta lefnadssätt, men Christina
var stark, och de långa fotresorna till
marknader, ofta flera mil från hemmet,
uppfriskade hennes lifsandar. Hennes röst,
klar och välljudande redan då hon var
ett litet barn, tilltog i kraft och omfång,
och hon sparade den ej. Tvärtom, då den
bättre hördes genom den stojande hopen,
än violinens toner, så sjöng hon polskor
och skördade derigenom både mera
beundran och pengar. Innan man visste
ordet af hade hon också klättrat upptill
trestrukna c och d, helst, som sagdt, hon
märkte att dessa ljud elektriserade de
landtliga åhörarne; nu påfann hon redan
små naiva konststycken, som aldrig
förfelade sin effekt.

I en af den stora konstnärinnans
biografier, hvarur vi här tillåtit oss anföra
ett och annat från hennes barndomsår,
har det uppgifvits att hon skulle hört
talas om Jenny Lind, om teatern och att
hon ofta grubblade på huru hon skulle
komma i åtnjutande af undervisning, huru
hon skulle slippa ifrån det kringirrande
lifvet, ja, att hon ett par gånger till och
med tänkt på, att lemna hemmet, men ej
visste hvart hon skulle styra sina steg
o. v. s. Allt detta har hon sjelf för förf.
af dessa anteckningar förnekat: "Jag,
liten flicka hade visst någon lust för
teatern, jag visste ju icke ens hvad det var,
och Jenny Lind, hur skulle en fattig
bondjänta ha reda på henne? Först då jag,
flere år senare, kom upp till Stockholm,
hörde jag den stora sångerskans namn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:57:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free