Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas. För öfrigt gick jag och sjöng
mina visor och spelade min violin, glad
och sorglös, utan tanke på några
konstnärsdrömmar. . Jag ber er, medan vi äro
inne på detta kapitel, att rätta ett
misstag som påträffas i alla mina biografier:
Kalle Kruse [1] var aldrig min
"impressario". Vi stötte ihop på marknader och
vid gästgifvaregårdar. Han spelte
positiv och ni kan tänka er hur förtjust
lilla tösa skulle vara att få stå bredvid
och spela på sin violin och ta ut de
melodier hon hörde från det präktiga
positivet. Kalle Kruse tyckte nog också om
att få en liten "attraction" bredvid sitt
instrument. Se der all gemenskap vi
hade med hvarandra: "impressarier" hade
jag icke något att skaffa med på den
tiden .. " Vid ett af de många tillfällen
då föräldrarne förebrådde dottern att hon
aldrig ville vara hemma och arbeta, utan
bara "drifva" omkring på marknader
o. s. v., skulle hon aningsfullt ha svarat:
"Far a mor lelle, I fån int’ va’ envetna:
vänte bare, så får I väl se — jag blir
allri nå’n bonagrebba (bondpiga)!" ett
för henne karakteristiskt yttrande som hon
numera dock ej kan erinra sig hafva fält.
Den bekante filosofie d:r Nils Rudolf
Munck af Rosenschöld kom vintern 1854
skumpande genom Småland på —
fångkärra, för att stånda inför Pontius
Pilatus i Lund i ett tryckfrihetsmål. Vid
Löfhult fick han höra den elfvaåriga
småländskan "Kristina Jonasdotter"
(Christinas fader hette, som ofvan nämts,
Jonas Nilsson) som spelade violin och sjöng
med klingande röst en liten sång. Detta
berättade Munck af Rosenschöld i sin
tidning Fäderneslandet (1855 n:o 6), der ock
fins upptecknad en visa som lilla
Christina skulle sjungit: "I hembygdens
dalar, der skogarna grönska" (en folklig
variant af Böttigers "Alpflickan"), en
sång som Chr. N. numera dock förklarat
sig aldrig ha sjungit. Huru som helst
var detta helt visst den första recensionen
öfver den sedermera i tidningspressen så
väl som eljes så lagerhöljda
sångerskan.
Christina var nu emellertid fjorton år.
Då inföll den stora marknaden i Ljungby,
sex mil från hemmet. Hon begaf sig dit
i sällskap med modern, hvilken gjorde
sig räkning på en god inkomst. Föga
anade den unga flickan, att denna
vandring skulle bli den sista af detta slag,
och att hon nu skulle finna en räddande
hand, som drog henne från detta lif,
fullt af förödmjukelse. Det var hög tid,
ty ännu ett par år och denna öfverlägsna
talang skulle säkert gått förlorad för
konsten. Moderns förhoppningar om en
god skörd vid marknaden hade icke
bedragit henne; tvenne dagars vistelse i
Ljungby medförde en rätt vacker
behållning, och hon förklarade som sin
föresats att morgonen derpå helt tidigt
återvända hem. Detta var emellertid
alldeles icke lilla Christinas plan; hon hade
i bodarna sett saker som lekte henne i
hågen, och då hon icke fick förfoga
öfver de redan insamlade medlen, beslöt
hon att stanna qvar och skaffa sig en
extra recett. Den omständigheten att
hon sedan var tvungen vandra ensam
den sex mil långa vägen genom skog
och mark, afskräckte henne icke; hon
var van vid skogens ensliga stigar
och ännu aldrig hade något obehagligt
händt henne. Men hvem skulle
också haft hjerta att förolämpa den lilla,
med sin violin under armen
hemvandrande sångerskan! Tvärtom var hon i
hvarje stuga en välkommen gäst. Då
således modern såg, att Christina var fast
i sin föresats, tog hon afsked och
lemnade barnet qvar.
Den lilla sångerskan begaf sig till
torget och började sin konsert. Hon
lyckades snart att samla en mängd åhörare
kring sig, då en resvagn körde fram.
Den resande — v. häradshöfdingen
Fredrik Tornérhjelm, då tjenstförrättande
domare i en af Smålands domsagor —
som såg en folkhop omkring en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
