- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
401

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjungande flicka, stannade helt häpen, då
han hörde hennes vackra röst följa
violinen i dess mest halsbrytande passager
upp till de högsta tonerna. Sjelf en
musikaliskt, bildad man, insåg han genast
att här var ämne till något stort, att
denna friska skogsros endast behöfde
omplanteras i en annan jordmån för att
hennes lyckliga naturgåfvor skulle utveckla
sig till lysande fägring. Hans beslut var
fattadt. Utan föräldrarnes vetskap tog
han den lilla flickan med sig och
underrättade först sedermera hennes fader
härom, "ty," för att begagna konstnärinnans
egna ord, "far skulle nog gått in derpå,
han torde nog insett mitt bästa, men mor
skulle aldrig velat släppt mig ifrån sig".
(Den vanliga versionen lyder att fadren
efterskickades och gaf sitt samtycke).

Af sin nyvunne beskyddare fördes
Christina till d. v. fröken Adelaide Valerius
(numera friherrinnan Leuhusen), känd
inom våra bildade kretsar såsom på en
gång skicklig musiklärarinna och
målarinna. Det blef hon som nu skulle
polera ytan hos naturbarnet. Hennes första
sammanträffande med den lilla
sångerskan har hon vid ett tillfälle muntligen
skildrat sålunda: ”Jag var just på besök
hos kronofogden Anderssons familj å en
egendom Brostorp i Halland. Vi sutto
en middag alla nere i trädgården, då jag
plötsligt får höra en violin, beledsagad
af de klaraste sångtoner. Jag springer
upp och får sigte på en ung, smärt flicka,
klädd i en lång brun klädning. Hon såg
icke egentligen vacker ut, men hennes
ögon egde en sällsam strålglans. Hennes
röst hade en egendomlig klang. Under
det mellantonerna voro svaga, klingade
höjden rätt präktigt — så som
bondfolket ville ha det. Den qvinliga
trubadurens visa ljuder ännu i mitt öra:

"Kunde jag min känsla mana,
Att i ord uttrycka sig,
Kunde du till hälften ana
Huru högt jag älskar dig."


Den sällsamma företeelsen var—
Christina Nilsson. Häradshöfding
Tornérhjelm hade kommit på besök till sin
familj och hade smugit in i trädgården
med henne." Flickan togs genast om
händer af familjen. Hvar och en af dess
medlemmar lärde henne något, än i
musik, än i skolämnen, än i handarbeten.
Man hade all heder af den unga eleven,
ty hon var både flitig och läraktig.
Egendomligt nog, så fort främmande eller
resande kommo på besök, fattades alltid
den unga sångerskan af en plötslig oro
och ville genast, låta höra sin stämma
för dem. Kanske den lilla näktergalen
redan då längtade att pröfva flygten hän
mot främmande nejder? Hon var född då
rågen skars, sade hon, och var för öfrigt
yster som ett yrväder; att hjula öfver
gräsplaner var hennes högsta nöje.
Måhända har hon mer än en gång sedan,
omstrålad af rykte och framgång,
omedvetet drömt sig tillbaka till barndomens
dagar, då hon fri som fågeln i rymden
lät skogen genljuda af muntra visor.
Emellertid fann hon sig så småningom i
situationen. Jemte sångstudierna
spelades piano och lästes tyska och franska.
I den stora konstnärinnans alla
biografier läser man att det var i Stockholm,
1860, som hon första gången sjöng
offentligt, d. v. s. offentligt för en annan
publik än den getapuliska marknadspubliken.
Så är det emellertid ej. Allra första
gången som Chr. N. uppträdde som
konsertsångerska var på en soaré i
Halmstad 1859, anordnad af fröken Valerius.
Publiken var fulltalig och egnade det
lifligaste bifall åt den unga debutanten,
som förvånade auditoriet genom sitt
musikaliska uttrycksfulla föredrag.

Härefter tillbragte Christina några
månader i Göteborg hos grosshandlaren R.
Koch. Så nalkades tiden för hennes
konfirmation, under domprosten Wieselgrens
ledning. Qvällen före den betydelsefulla
dagen skulle hon pynta sig så godt
sig göra lät och lade med all omsorg
upp sitt hår med papiljotter. Men dagen
derpå, i följd af värmen i kyrkan och
hennes häftiga sinnesrörelse, raknade de
guldgula lockarne alldeles opåräknadt
ut, så att till och med den gode pastorn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free