Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östergötland; "Här skall jag presentera för e.
k. h. ett litet asplöf." "Jaså, hon är så
rädd af sig," sade prinsen skrattande, "då
skall väl jag sjunga först". Man tänkte sig
den lilla sångerskans förtrytelse! Om
hennes hurtighet som ung skulle för öfrigt
flere exempel kunna anföras. En tid var
det fråga om att hon skulle taga
sjukgymnastik hos prof. Branting, men då
endast några lindrigare arm- och bålrörelser.
Men när första gymnastiktimman skulle
begynna, hade Chr. N. redan gjort sig
osynlig: hon anträffades å en stege högt
uppe vid taket. Och hågen stod helst till
att klättra i stänger eller hoppa öfver
hästen. Också blef det ett snart slut på
"sjukgymnastiken".
Den unga divan in spe tyckes redan
vid dessa år gått och reflekterat derpå att
en konstnärinna icke allenast lefver af
blommor och applåder, med andra ord,
hon var i hög grad ekonomisk. En gång
hade hon fått 10 riksdaler att "roa sig på".
När hon reste från Stockholm ett halft år
derefter, hade hon ännu tian — ovexlad.
En dag, då hon gick med sin lärare öfver
Gustaf Adolfs torg, stäldes till denne
följande naiva fråga: "Tror farbror, då jag
blir rik, att jag kan köpa mig ett lika
stort hus som Hotell Rydberg ?" "Ja visst",
svarades det, "bara du är snäll och får ha
helsan." Och den profetian har, som
bekant, sedermera i mångdubbel grad
besannats.
Emellertid kommer man icke långt bara
med husspekulationer som afse "luftslott".
Under studietiden var det att lefva
på andras välvilja och godhet. Vid ett
tillfalle yttrade Berwald till grefve
Malcolm Hamilton: "Herr grefve! En stjerna
på konstens himmel har runnit upp i er
socken. Ni kan gerna bestå flickan en —
snygg klädning". På detta sätt fick Chr.
N. sin första sidenklädning, som i
parentes kostade hundra rdr. Men vi uppehålla
oss allt för länge vid dessa smådetaljer
från Chr. N:s lärotid, hvilka dock
tillsammans utgöra icke ovigtiga bidrag till
kännedom om huru den lilla näktergalen
hade det i boet, innan den flög ut i verlden
och tjusade med sin sång.
Ändtligen blef fråga om att låta den
unga novisen höra sig offentligt i
hufvudstaden. Detta skedde den 28 februari 1860
i De la Croix’ salong vid Brunkebergs
torg, en på sin tid flitigt anlitad
musiklokal. Salongen var fullsatt till sista
plats. Ända ut på torget stod en "kö af
menniskor — betecknande för debyten ! —
som yrkade att komma in, fast det var
"lapp på luckan’". Bland dessa voro ett
par riksdagsmän från Chr. N:s hembygd
och de förklarade bestämdt att de knapt
vågade resa hem, utan att ha varit
och hört den redan berömda lilla
småländskan. Man måste till sist gifva vika
för deras enträgna yrkanden. Nu anlände
"de kungliga:" drottning Lovisa,
enkedrottning Desideria, hertigen och hertiginnan,
af Östergötland samt prinsessan Eugenie
jemte en talrik uppvaktning.
Konserten tog sin början. Inne i
artistrummet stod aftonens debutant,
omgifven af välvilliga tanter, sysselsatta att
lägga sista handen vid hennes toalett.
"Är du rädd?" frågade man. "Nej visst
inte! Hjertat bara bultar litet — känn,
känn! men det går nog öfver, bara jag
varit framme och helsat för publiken !"
Och så skedde ock.
När de sista tonerna af Hummels
septett förklingat, visade sig på estraden
ledd vid Berwalds hand, den blifvande
primadonnan: en liten smärt sextonåring
med blonda lockar och underbart ljusblå
själfulla ögon, iförd en hvit låghalsad
tyllklädning. Hennes hållning egde en
allvarligt majestätisk värdighet, som stod
i en lustig kontrast till hennes år och
utseende för öfrigt. Sedan hon
framskridit till estradens midt, gjorde hon en
ytterst gravitetisk nigning för det
"månghöfdade odjuret", det der ock publik kallas
— en nigning så efter alla etikettens
regler att sjelfvaste "hoffruntimbret knapt
skulle gjort den bättre. Men hur kom
det sig att den unga damens armar och
händer, som annars voro så röda, nu
sågo helt mjellhvita ut? Jo, tyst för all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
