- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
411

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nissen-Saloman, Henriette

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildade, med noggran sorgfällighet
afrundade föredrag, eller åt denna själfulla
värma och hänförelse, hvarmed Jenny
Lind i vissa ögonblick med ett slags
magisk kraft elektriserade publiken. Man
kunde blott säga med visshet, och
derom fans blott en mening, att aldrig en
skönare duett förr varit hörd här i
norden, aldrig en vackrare, mera
intagande täflan mellan två utmärkta
konstnärinnor, båda tillhörande vårt
fädernesland.

I Freja lästes strax efter konserten
ett par rätt lustiga uppsatser (utan all
fråga skrifna af Blanche) och begge
afhandlande de tvenne nordiska
näktergalarne. Den ena, kallad
"Vädervexlin-garne" var hållen i romantiserad
novellform, den andra uppdrar en kritisk
jemförelse mellan de två sångartisterna, och
ur nämda uppsats må här göras ett
utdrag: "Hvilken är större sångerska —
Nissen eller Jenny Lind? Denna fråga
sysselsätter nu många kretsar: den ena
vill bäfva företrädet åt Nissen, den
andra åt Jenny. Det är en strid mellan
Stockholm och Göteborg, en ny täflan
mellan Uppsvear och Vestgöterne, hvem
skall ha kronan i sångens verld.
Hvilken är större at de begge
sångerskorna? Hvilken blomma är skönare, rosen
eller liljan? Hvilken är skönare, en klar
augustidag eller den romantiska
månskensnatt, med hvilken den utgjorde ett
himmelskt duo? Svaren på detta, eller
striden om detta, I som gerna viljen
mäta det skönas former med få fångans
alnmått. Nissen har enskön, klingande,
böjlig, rik, öfvad, tjusande,
gudomlig—"charmante, magnifique, superbe" stämma m.
m.; men Jenny Lind har så med.
Nissen en mästarinna i "fioriturer" och
krummelurer och allt hvad det heter. —
Jenny Lind är så med. Nissen har
sjungit och tjusat i sjelfva Paris, och lejonen
hafva enstämmigt ropat i rytande
chorus: "ma foi, elie est ravissante!
trés-ra-vissante!" Jenny Lind sjunger i
Stockholm, och alla såväl de, som ha öron för
musik, som sjelfva de döfstumma från
Manilla äro betagna öcfr utbrista: "ta mej
f—n äke hon gudomlig". De ha rätt hvar
och en på sitt håll.

Mamsell Nissen har tillegnat sig den
utländska konsten och låtit främlingarne
höra, att äfven det kalla Sverige kan
alstra en näktergal. Lefve Henriette
Nissen! ♦

Jenny Lind är en svenska, en äkta,
trohjertad, frisk, liffull svenska, helt och
hållet i rösten, i blicken, i åtbörden, i
sitt lillfinger — svenska i hvar tum, skulle
Shakespeare ha sagt. Hon sjunger ej
blott med rösten, utan ock med hjertat,
och hvarje svenskt hjerta flyger henne
till mötes, ty hon sjunger det svenska
hjertats språk, det rena, herrliga, som
nordens gudar, efter Eagnarök, skola
återfinna på Idavallen, ristade i gyllne
taflor: Lefve Jenny Lind!"

Henriette Nissen återvände nu till
Paris. Hennes så godt som improviserade
uppträdande i "Barberaren" å Italienska
operan, utan någon föregående repetition,
hvarken med orkester eller vid piano
väckte med rätta stort uppseende.
Per-siani, som skulle sjunga partiet, blef
plötsligt sjuk; Grisi befann sig tillfälligtvis
indisponerad. Wartel, teaterdirektören,
skulle varit nödsakad inställa spektaklet,
om icke vår svenska sångerska., dertill
ombedd en timme före representationen,
hade åtagit sig vågstycket — och
lyckades. Också blef arian "Una voce poco
få" ett af hennes repertoarnummer,
oaktadt den kontraktsenligt tillhörde Grisis.

Ar 1845 antog hon ett engagement vid
Italienska operan i S:t Petersburg, der
hon uppträdde vid sidan om Alboni och
Viardot, Eubini, Mario, Tamburini,
La-blache och Ronconi. Under loppet af tre
år sjöng hon derefter i en mängd italienska
städer. Bossini, som då var i Bologna,
intresserade sig mycket för henne,
likasom tidigare Donizetti i Paris. Sedan
sjöng hon på Coventgarden-teatern i
London som Norma och Lucie, begge
partierna på engelska. Efter
enkonsert-tourné genom England, Skottland och
Irland, gaf hon i Hamburg Lucies rol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free