Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pils ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Pils, 1 si doré, fransk målare, intager
en aktningsvärd plats i sitt lands
konsthistoria. Han föddes 1813 i Paris, erhöll
1838 romerska priset vid "éccole" för ett
religiöst konstverk och fortfor under och
till och med efter sin återkomst från villa
Medici att utställa taflor med bibliska
ämnen. Deribland var "Kristus
predikande i Simons båt*, "Magdalenas död"
m. fl. Sådana ämnen som "en
barmhertighetssyster på dödsbädden" och
"långfredag i ett dominikanerkloster i Italien"
följde derefter, tills han med ens slog om,
då han 1849 målade sin "Rouget de Tlsle
sjungande marsellaisen", en tafla, som
gjorde honom ofantligt populär. Han
blef sedan patriotisk soldatmålare och
det är som sådan han nådde sin
ryktbarhet och blef den skickligaste och mest
omtyckte af florace Vernets efterföljare.
Han hade de mest solida
konstnärsegenskaper: sanningskärlek, insigt,
framställningsförmåga, lif i teckning och färg.
Soldaten kände han särskildt i grund och
botten och hade studerat honom i fält
och i läger.
Af Pils’ större arbeten märkas
isynnerhet "franska truppers embarkering till
Krim" (1857), "en löpgraf vid
Sebasto-pol" och "slaget vid Alma" (1861), hans
mest framstående arbete (finnes nu i
Versailles).
Som aqvarellist var Pils äfven
framstående, och de porträtt, han lemnat,
prisas äfven högt. Isynnerhet framstod han
som barnporträttör. I trappuppgången
till stora operan i Paris målade han fyra
koloristiskt praktfulla plafondbilder med
antika, efter lokalen lämpade ämnen.
Pils afled 1875. I konsthistorien har
han sin gifna plats såsom en af
föregångarne till den moderna
krigsmålnin-ningen, Neuvilles med fleras genre,
hvilken gör individen till hufvudpunkt i
framställningen. Pils kunde ej taga
steget fullt ut, men han förde skildringen
ett godt stycke fram till den ståndpunkt
och till det mål den nu har: attgenom
slående och karakteristiska bilder af krigets
episoder gifva karakteren af sjelfva kriget.
Pisan, Heliodore Joseph, fransk
trä-snidare, född i Marseille 1822, har vunnit
ett aktadt namn såsom en af vår samtids
skickligaste xylografer. Bland hans
arbeten, som visa en ofantligt högt
uppdrifven teknisk skicklighet samt den
finaste känsla, märkas xylografier efter
Dorés teckningar till bibeln, till Åtala och
don Quixote m. fl. Pisan har äfven
utstält landskapstaflor i olja och aqvarell.
Plagemann, 1) Carl Gustaf,
historiemålare, föddes i Södertelje d. 2 apr. 1805,
egnade sig åt apotekareyrket och blef,
efter idkade studier, provisor å ett apotek i
Kristianstad. Ändtligen tog hans länge
återhållna kärlek för konsten öfverhand,
och han begaf sig till Stockholm, der han
någon tid handleddes af Westin och 1827
blef elev af konstakademien. Här vann
han åtskilliga belöningar och gjorde
bekantskap med engelske
legationssekreteraren S:t George, hvilken förmådde honom
att 1831 göra honom sällskap till Italien.
Här uppehöll sig P. i Turin och Florens,
frikostigt understödd af nyss nämde
gynnare, för hvilken han utförd© åtskilliga
taflor. Från Florens hemsände han ock
en större tafla, "Herdarnes tillbedjan", för
hvilken han till en början erhöll en
gratifikation af akademien. I Kom, dit han
anlände efter ett par år, led han till en
början betryck; slutligen blef han känd
och använd af en portugisisk grefve
Ca-bracb, som jemte bankiren Torlonia
idkade handel med äldre mästares taflor. P:s
utmärkta kemisk-tekniska kunskaper
kommo nu till pass vid de granlaga
restaurationsvärf, som allt mer anförtroddes honom.
Ja, snart gälde det ej blott djerfva
om-målningar, utan direkta nymålningar, hvilka
genom allehanda konstgrepp erhöllo
utseende af gamla dukar och bragtes i
marknaden såsom äkta alster af berömda
mästare. Det var fortfarande den
portugisiske grefven, som afsatte dessa P:s taflor,
för hvilka denne dock skördade föga vinst,
och än mindre ära, när förhållandet blef
bekant.
Emellertid erhöll P. 1836 respensionen.
Han hemsände sedan flera taflor, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
