Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Wachutta mot Rolandt. Hon har seder-1
mera bl. a. låtit höra sig a Gewandhaus i
Leipzig. Hennes röst är en ljus, böjlig
och omfångsrik sopran, som springer upp
till höga F. Hennes förnämligare partier
äro: Kattens drottning ("Trollflöjten»),
Katarina ("Nordens stjerna»), Dinorah,
Rosina ("Barberaren"), Amina
("Sömngån-gerskan"), Lucie, Margareta
("Hugenotterna"), Isabella ("Robert"), Gilcja
(»Rigoletto").
Roll, Alfred Philippe, en af det
samtida Frankrikes mest lofvande målare, är
född 1847, började sin konstnärsbana som
mönster- och ornamentstecknare, blef
sedan elev vid école des beaux-arts, der han
studerade under Gérome och Bonnat.
Hans första tafla — han debuterade på
salongen 1872 — väckte föga
uppmärksamhet. Soldatscenen "Halte-lå" bröt isen,
1877 väckte han stort uppseende genom |
den väldigt tänkta och lika storslaget som i
lifligt utförda "Öfversvämningen", som
inbragte honom en första medalj och
hamnade i museet i Havre. Efter denna
präktiga duk följde 1879 "Silenus’ fest" och
året derefter "Grufarbetarnes strike". Den
störa, af lif och fart genomandade
framställningen af "den 14 juli 1880",
nationalfestdagen i Paris, var en af 1882 års
salongs mera uppmärksammade dukar.
Året derpå företräddes han, utom af ett
förträffligt porträtt, af sin tafla "I
Normandie", en ko i naturlig storlek, målad
med den största realism och den
duktigaste pensel. Taflan finnes nu i
Luxembourgmuseet. På senaste salong (1884)
var han representerad af en stor duk
"Arbetet", framställning af en mängd
arbetare vid en större bygnad, ett fullt
modernt och djerft konstverk.
Dugtigheten och realismen är det, som
genast verkar anslående i Rolls arbeten.
Han har från första början utgått från
en radikal vensterståndpunkt, har
visserligen fått gifva med sig i ett och annat,
men har aldrig upphört att söka sig fram |
efter egna grundsatser. Ännu tyckes han
knappast ha funnit sitt egentliga område
utan försöker sig på det ena efter det an-
dra — men lyckas likväl i det mesta.
Hans "Öfversvämning*, framkallade
jemförelser med Géricault och Delacroix,,
hans ko var en af de ypperligaste
djurmålningar, hans "strike" hör till det
moderna Frankrikes mera djupgående
konstverk, hans folklifsbilder och hans
porträtt äro lika djerfva som af slående
sanning. Så vidtfrestande som han är,
förvånar det knappast, att hans taflor ej
alltid blifva fullt genomarbetade, blifva
något helt.
Så ung som Roll ännu är, kan
framtiden vänta sig mycket af hans rika,
omfattande och sällsynt dugtiga talang.
Redan nu står han genom sin "strike" i
jämbredd med Millet och
Bastien-Lepage såsom skildrare af franskt folk och
franska karaktärer. Sjelf kallar han sin
redan tillryggalagda konstnärsbana "sa
veillée d’armes,; (aftonen före slaget).
Romako, Anton, tysk genremålare,
född 1835, Atzgersdorf vid Wien,
besökte-dervarande akademi och var elev af Rahl.
Härefter har han mestadels uppehållit
sig i Rom och målat såväl barnfigurer
från Wien som karaktäristiska italienska
figurer, hvilka nästan alla tilldraga sig
uppmärksamhet, såsom sällsamma och
pikanta samt ofta bjudande på underliga
sammansättningar af färger. Särdeles
lyckade äro till exempel hans taflor: Vin,,
qvinnor och sång, Fåfänga, Den blåsande
herdegossen från campagnan och
historietaflan: Turkarnes stormning af Wien*
(skizz); alltför besynnerliga och nära nog^
frånstötande äro deremot: En flicka fra»
Sabinska bergen med en kalkontupp ocb
En dam blåsande en såpbubbla.
Romberg, 1) Andreas Jacob, tysk
violinspelare och tonsättare. Han var född;
1767 i Vechta vid Munster och afled 1821
i Götha. R. företog redan som barn ei*
i konsertresa till Holland och
Frankrikesamt uppträdde 1784 i Paris, der han
genast derpå erhöll anställning.
Åren-1801—15 vistades han i Hamburg, men
erhöll sistnämda år en kallelse till Götha,,
der han efterträdde Spohr som
hofkapeil-mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
