Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Ännu berömdare är dennes kusin 2)
Bernhard, född 1742 i Dincklage
(Oldenburg), en högst betydande
violoncellspelare. 1799 företog han en konsertresa
till England och Spanien samt uppträdde
följande året i Paris, der han nu erhöll
anställning vid konservatoriet som lärare
å sitt instrument. Han lemnade dock
redan 1803 denna befattning och antog ett
eller annat år derefter en plats i Berlins
hofkapell. År 1815 blef han
hofkapellmästare i sistnämnda stad, sedan han
dessförinnan konserterat i flera länder, äfven
i Sverige. B., som äfven skrifvit
åtskillig kammarmusik, afled i Hamburg 1841.
Ronconi, 1) Do minie o, italiensk
operasångare (tenor) och sånglärare, född i
Len-dinara (Lombardiet) 1772. Abbé Cervellini,
kapellmästare i Triest, undervisade honom
i piano, sång och kontrapunkt. Hans
underbart vackra tenorröst erhöll en
sorgfällig utbildning i Pacchierottis och
Babinis skola. Aderton år gammal gifte han
sig och slog sig ned i Conegliano, för att
gifva undervisning i sång. Franska
härens inryckande i Italien föranlät honom
att draga sig tillbaka till Venedig, der
han jemväl verkade som sånglärare samt
sjöng i kyrkor och på konserter. År
1796 beträdde han första gången scenen.
Det var på Benedetto-teatern i operan
"Merope" af Nasolini. Framgången var
fullständig och förskaffade honom det ena
förmånliga engagementet efter det andra.
Först anstäldes han vid italienska operan
i S:t Petersburg, derpå, efter fyra år, 1805,
vände han tillbaka till sitt hemland. 1
Venedig, Padua, Triest, Vicenza, Bologna,
Milano, Florens och Rom möttes han nu
af samma entusiastiska jubel som i S:t
Petersburg. År 1809 anförtroddes honom
direktörskapet vid italienska operan i
Wien. Året derpå kallade honom
Napoleon till Paris, för att medverka vid
förmälningshögtidligheterna derstädes.
Konungen af Bayern kallade honom till
sångare vid sin hofteater och sånglärare för
de kongl, prinsessorna. Dessa
befattningar voro så fördelaktiga att R. stannade
tio år i Munchen, hvarpå han 1829 åter-
vände till Milano. Sin sceniska
verksamhet afslutade han i Munchen som Othello.
1 Milano grundade han nu ett
sånginstitut som bildade en mängd framstående
sångare, bland dem R:s tre söner. Han dog
i Milano 1839.
2) Georg, italiensk operasångare
(baryton), den föregåendes äldste son, född
i Milano 1811. Af fadren ärfde han en skön
stämma, som ock af denne erhöll sin
utbildning. Han debuterade i Pavia 1831
med afgjord framgång. Blef genast
an-stäld vid Valle-teatern i Rom, der han
gjort sin första entrée i Lauro Rossis
opera "Il Disertore suizzero", under
glänsande auspicier. Från Ro,m begaf han sig
till Neapel, och uppträdde intill 1836 än
i den ena, än i den andra af dessa båda
städer, der man aldrig kunde få höra
honom nog. Härefter besöktes Florens och
nästan alla städerna i Italien. Äfven i
i Wien, Frankfurt a. M., Paris, London
och Madrid lät han höra sig med största
framgång. Omkring 1846 började den
glänsande sångarstjernan att lysa med
allt svagare sken. Oaktadt sina stora
inkomster befann sig R:s ekonomi i största
oreda och han ådrog sig betydande
skulder. Dessa finansiella missförhållanden
inverkade menligt på hans fysik. Men
för att kunna tjena sitt uppehälle måste
han fortfarande nödgas att sjunga, ehuru
hans stämma nu hade förlorat sitt
intagande behag. R. begaf sig till Spanien, der
han 1863 inrättade en sångskola i Cordova.
Från trycket utgifvit några vokaliser.
Ronner, Henriette, född Knip,
holländsk djurmålarinna, född i Amsterdam,
elev af sin fader Josephus Augustus R.
Hon behandlar de små husdjuren, såsom
hundar, kattor, m. fl., med stort geni,
fin iakttagelseförmåga och kraftiga
färger, mången gång med en älskvärd
humor, t. ex. Efter måltiden (katta med
sina ungar), Gosse och hund, Ett
hund-spann; tvenne morrande hundar, en hvit
och en brun, bevaka dörren till ett hus,
medan en gosse af fruktan för dem ej
vågar gå in, likaså den förträffliga
taflan Harjagten m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
