Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
folklynnet äro de mest framstående
egenskaperna. När man besinnar att S. i denna
genre hade endast Hilleströms iörsöksom
vågbrytare, måste man verkligen beundra
den uppfinningsrikedom och det fina sinne
för svenska folklifvet han här uppenbarar.
Som porträttör" vann han ungefär
samtidigt en triumf genom Carl de Geer’s för
landtmarskalksserien målade bild. S. hade
som porträttör bildat sig efter von Breda,
men hans teckning var fastare, hans
uppfattning af personen bestämdare, hans färg
tyngre och kraftigare. Som sådan blef han
nu allt mer anlitad; och tillika hade hans
studier af de svenska folkdrägterna gjort
att han af Forsell valdes till tecknare för
hans stora, för sin tid utmärkta praktverk
"Ett år i Sverige" (1827 ff.) Vid akademien
fästes S. nu än ytterligare som professor.och
skattmästare och ungefär samtidigt erhöll
han det hedrande uppdraget att med en
följd af sju freskomålningar pryda det
gustavianska grafkoret i Upsala.
Freskerna, hvilka hittills äro de enda som
under senare tid utförts i Sverige,
utfördes af S. med tillhjelp af hans lärjunge
R. W. Ekman, somrarna 1831—38, och
deras kompositioner bekantgjordes dels
genom repetitioner i olja, dels genom
litografier. I betraktande af de både
tekniska och historiska svårigheter uppgiften
innebar måste dessa bilder för sin tid
anses som ganska goda, äfven medgifvet
att S. ej lyckades bilda någon verkligt
historisk typ af sin Gustaf, att sammansätt"
ningarna vittna om arbete och delvis äro
tunga nog samt att färgen drager nog
mycket i grått. Efter detta kraftprof eller
rättare, medan det pågick, grep S. sig an
med ett nytt, efter sin tids förhållanden
storartadt företag; han utgaf, med biträde
af Joh. Cardon sitt "Galleri af utmärkta
svenska lärde, vitterhetsidkare t>ch konst,
närer" (1835—42) en följd af 100 porträtt
i folio, allesammans tecknade eller direkt
målade af honom sjelf, ännu ett af de
yppersta porträtt verk vi ega, vare sig man ser
på likheten eller det konstnärliga
utförandet. Framgången var också ej
obetydlig.
| På 1840-talet utförde S. altartaflorna för
Skeppsholmskyrkan ("Kristus bär sitt kors"
(1840) och för Vasa kyrka, "Kristus i
örtagården" (1842). Derjemte utförde han
en del nya scener ur Gustaf Vasas
historia, porträtt af A. Posse, för
landtmarskalkarne m. fl. 1845 valdes han till
akademiens direktör, en befattning som han
innehade till 1853. För utbildningen af
lärjungar hade han länge varit verksam.
Ekman, Samuelson, Lundh, Wahlbom,
Boklund m. fl. voro alla mer eller mindre
påverkade af hans riktning. Genom sitt
eget allvarliga sökande och jemna arbete
var S. en förträfllig föresyn, äfven om
han som lärare ej kunde bjuda samma
lätthet, säkerhet och fasthet i principen
som t. ex. Westin. Till slut hade dock
S. utvecklat en sjelfständig och klar
teknik, en fast, ej sällan utmärkt teckning,
I en färg som bevarat en viss värme från
I Bredas dagar, och en uppfattning, som, trygg
och lugn, gick sin egen väg. Flera af
hans arbeten hafva haft betydelse för
Sveriges konstutveckling och vitna om sin
mästares allvar och kraftiga formsinne.
2) Jean Fredrik Eugen,
skådespelare. Född den 4 augusti 1852.
Efter att hafva varit elev först under ett
par år (1865—67) vid Åbjörnssönska
barnteatern och derefter vid kongl, teatern,
var S. anstäld vid flere af hufvudstadens
teatrar och hade äfven en tid eget
teatersällskap. Då Frans Hedberg hösten 1881
öfvertog stora teatern i Göteborg erhöll
S. anställning der och qvarstannade der
äfven sedan samma teater öfvertagits af
Lorentz Lundgren. Då den senares
sällskap 1885 upplöstes, blef S. en af delegarne
i det då nybildade Sternvall-Skotteska
sällskap, som gaf representationer å
Mindre teatern i Göteborg.
S. är en god komisk skådespelare och
såsom hans bästa skapelser kunna nämnas
Rosenling i "Korp-Kirsti", Snacke i
"Före-ningsfesten", Jonsson i "Visitlådan" och
Sansquartier i "Nya Garnisonen".
Gift 1873 med skådespelerskan och
operettsångerskan Jenny Widgren, hvilket
äktenskap 1881 upplöstes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
