- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
521

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schimon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

521

porträttet. Hans förtjusande flick- och
qvinnogestalter äro af en briljant teknik,
ofta med en anstrykning af humor och
ett visst koketteri. Bland hans många
taflor nämnas från de sista årtiondena:
Förspild möda (1863), Madonnafesten, De
fem sinnena (köpt af kejsar Napoleon III),
Lektyren (1866), Det bortröfvade barnet,
Ensam i ateliern (1868), De goda
vännerna, Den oskickliga (1873), Dufslaget,
Dubbelarresten (1880).

Schloss, Sophie, tysk sångerska, född
i Köln 1812. Studerade sång för Leibl
och Bordogni i Paris. Återkommen till
Tyskland 1839 lät hon med stor framgång
höra sig på den af Mendelssohn
dirigerade musikfesten i Dusseldorf. Härpå
begaf hon sig till Leipzig, der hön alltfrån
1841 under en följd af år var engagerad
som första sångerska vid
Gewandhauskon-serterna. Med samma framgång sjöng hon
i Berlin, Dresden, Köln, Bonn och Mainz.
År 1848 drog hon sig tillbaka från
konstnärsbanan och gifte sig i Hamburg.

Schmalz, Amalia, tysk operasångerska,
född i Berlin 1771. Fadren var organist.
Elev förstaf kammarmusikus Kannegieser,
sedan af kapellmästaren J. G. Naumann i
Dresden (operan "Gustaf Vasas"tonsättare);
af den sistnämnde inhemtade hon den
italienska sån g metoden. I Dresden
debuterade hon i en af Naumanns operor: "Tutto
per amore." Återkommen till Berlin tog
hon anställning vid italienska operan
derstädes. Hennes största styrka låg i
koloratursången ; den voluminösa stämman egde
ett ovanligt omfång, omfattande tre
oktaver, från ostrukna till trestrukna G; alla
hennes toner egde en sällsynt klar och
vacker klang. Dock kunde hon aldrig ernå
samma popularitet hos Berlinpubliken
«om hennes föregångerska Margaretha
Schick, hvars roler hon måste öfvertaga.
Åren 1802—04 sjöng hon å kejserliga
operan i Wien; vid fransmännens invasion
1806 begaf hon sig till Italien, och
uppträdde med mycket bifall i Rom. 1810
lät hon åter höra sig för Berlinpubliken.
$Tär hon här i koloraturfacket fann en
framstående medtäflerska i fröken Schultz lät

hon mindre ofta höra sig. Intill dess hon
erhöll afsked med pension 1830 var hon
anstäld som sånglärarinna vid operan. Hon
dog i Potsdam 1848.

Schmid, Mathias, tysk målare, föddes
1835 i Tyrolen, var i sin ungdom lärling
hos en helgonbildmålare, blef sedan elev
vid akademien i Munchen och slog sig på
det religiösa måleriet. Hans första tafla
var "Ruths färd till Betlehem". Denna
följdes af ytterligare några, äfvensom af
åtskilliga teckningar. 1869 blef Schmid elev
af Piloty och tyckes då först kommit rätt
under fund med sin betydliga begåfning.
Han började behandla genremotiv ur lifvet
i Tyrolen: "Der Herrgotthändler", bilder
ur tiggarmunkarnes lif och andra taflor,
som ej voro utan sin rätt skarpt uttalade
tendens. Bland dessa bilder, som gåfvo
honom ett ansedt namn, må ock nämnas
"Sededomaren" samt flere bilder, skildrande
tyrolerfolkets* mödosamma lif, scener ur
jägare- eller alplifvet: "smugglaren",
"räddningen" m. m. Stort rykte ha ock Schmids
förträffliga teckningar vunnit, förnämligast
de i Hermann von Schmids arbete "Unser
Vaterland in Wort und Bild."

Schmidt, 1) Friedrich, tysk arkitekt,
född i Frickenhafen i Wurtemberg d. 22
Okt. 1825, gjorde sina studier vid
polytekniska skolan i Stuttgart under Mauch
och Breymann, var 1841 och 1842
sysselsatt med uppbyggandet af Liebfrauenkirche
i Esslingen, hvarvid hans smak för
medeltidens, särskildt dess götiska former,
utvecklades. Samtidigt lärde han sig
praktiskt stenhuggareyrket, hvilket icke blef
utan inflytande på hans senare
verksamhet. Vid 18 års ålder trädde han i
förbindelse med Dombauhiitte (det urgamla
bygnadsskrået i Köln), blef der 1848
"mästare" och aflade 1856 i Berlin examen
såsom byggmästare. Sedan han redan bygt
flera götiska kyrkor, deltog han i
täflingen för Votivkyrkan i Wien och erhöll
första pris för sin planritning till
rådhuset i Berlin (1859). 1857 kallades han
som professor till akademien i Milano, men
då Lombardiet skildes ifrån Österrike, ville
han ej, oaktadt den italienska regeringens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free