- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
525

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scholander, Fredrik Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

efter ädla mått, en förståndig, efter kli- |
matets fordringar ordnad form,
benägenhet för den dekorationens rikedom och
en fantasiflygt, som dock tuktas af ett
klart och skarpt förstånd.

På sin ämbetsbana vann S. flera
befordringar, han blef arkitekt vid
Drottningholms slott och vid k.
vetenskapsakademien samt t. f. intendent vid
Stockholms slott (1847—73). 1864—66 var han
arbetschef vid nationalmuseibygnaden
och blef 1864 intendent vid
öfverintendentsämbetet. Samtidigt utöfvade han ett
betydande inflytande inom konstakade-,
mien såsom t. f direktör (1851 —53), skatt-1
mästare (1851—66) och slutligen sekre- i
terare (från 1868). I sistnämnda
egenskap författade han årsberättelser, i
hvilka han kastat en öfverblick på så väl
inhemska som utländska
konstförhållanden, alltid originell, oftast sannspådd,
slutligen afgjord pessimist. Enligt hans
allt mer framträdande åsigt är konsten i
norden en ömtålig driihusplanta, utan
förutsättningar hos folket eller nationen och
utan utsigter för framtiden. Om
orättvisan och Öfverdrifterna i detta påstående
låta förklara sig ur egna personliga rön
under S:s senaste år så vederläggas de
också af den svenska konstens långa och
delvis betydande historia.

Men S. var ej uteslutande arkitekt,
om också omständigheterna danat honom
till sådan. Hans innersta väsen tillhörde
med varm hängifvenhet måleriet, poesien
och musiken, men först under mognare år
fick han med full frihet egna sig åt
deras utöfning. Tidigast och starkast
utvecklade voro hans målaranlag, och det
lider intet tvifvel att kärnpunkten afhans
begåfning från början låg åt detta håll.
Den lysande utställning af S:s aqvareller
och teckningar som 1882 ordnades af
konstakademien gaf frisk inblick i
gången af hans verksamhet åt detta håll.
Arkitekturstudierna afbrötos som vi sågo,
då S. hemkallades; men efter dem
kommo arkitekturutflygter med staffage,
stundom af ganska stora mått, helst
mestadels med motiv från Italien och Tyskland,

sedan äfven från Sverige. Kenässansen
är den bygnadsart S. företrädesvis
älskar, här som Tid; sina bygnader; blott
någon g&ng framtrader gotiken, än
sparsammare rococon i hans aqvareller.
Nästan alltid återfinner man i dessa bilder
samma skickligt klara
uppfattning/samma omsorg och kärlek i återgifvandet.
Det är som stode föremålel i all sin
kallblodighet framför oss; och ändå har
konstnären sålunda genom staffage, genom ton,
genom belysning förstått att öfver bilderna
breda ett skimmer af historisk hållning,
af idealitet. Just i denna förmåga att
sammansmälta den yttre företeelsen med
dess ideella karakter,’ i denna konst att
belysa sin framställning från rätta sidan
ligger de Scholanderska aqvarelleraas
största tjusning. Sin höjdpunkt når
emellertid S. som tecknare i de af honom
i ord och bild komponerade "Fjolners
saga" och "Den blödande rosen" (båda
utgifna i prakttryck), samt i
illustrationerna till "Sandhedens Pilgrimsgang"
af Bögh m. fl. Men på samma gång
dessa ypperliga verk visa bilder af S:s
förmåga, gifva de oss också en inblick i
dess begränsning. Öfver det typiska, det
för ett visst tidehvarf eller en viss
lokalitet betecknande i yttre och inre
hänseende, når ej hans konst, och ej ens det
når han alltid. Individen,
personligheten, det själsliga lifvet kan han ej måla,
när han någon gång hift en afsigt ditåt.

Ungefär liknande förtjenster och
brister beteckna S;s diktarskap i "Luisella"
och andra noveller, hvilka utmärkas af
en liflig skildring och mycken händighet
i formen; men oförmågan af själsanalys
framträder naturligtvis här bjärtare.
Originell och öppenhjertig är S. i sina bref.
Ett antal af dessa jemte andra arbeten
återfinnas i »Samlade skrifter" (3 delar
1881,82).

Åtskilliga utmärkelser tillföllo S., le*

damotskap bl. lärda samfund, ordnar m.

m. Högst skattade han sjelf kallelsen

till hedersdoktor vid Upsala högskolas

i jubelfest 1877. Han afled helt plötsligt

I i Stockholm d. 9 maj 1881.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free