Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
yiii.un ijnnuyiij.il
ga andra af Sonnes alster, nästan som en
lyrisk dikt, hvilken icke manar oss att
dröja vid enskildheterna utan att blott
hängifva oss åt den stämning, som strömmar
oss till mötes från konstverket som helhet.
I det första slesvigska kriget följde Son-’
ne med hären på marscherna och i slagen,
då han alltid var med der det gick
hetast till, vågade sitt lif så godt som någon
och tecknade ostördt midt i kulregnet.
Flera af striderna skildrar han i taflor
som "Anfall på Dybbölberget", "Episod
från slaget vid Fredericia", "Slaget vid
Isted" och "morgon efter slaget vid Isted",
hvilka alla hamnade på nationalgalleriet.
1863 drog han åter i fält och målade
derefter bland många andra saker: "Från
Dybböl i början af april 1864"; alla dessa
bataljstycken bära prägel af pålitlighet
och af något som man sjelf upplefvat,
hvilket blott få motsvarande arbeten
kunna berömma sig af. Bland hans mera
framstående verk kunna vidare nämnas
"Midsommarfest i Tisvilde med vallfärden
till Helenas graf och källa» (1858;
nationalgalleriet), "Brudfärd i det nordliga
Själland"; "Den herakommande soldaten
finner sin trolofvade som en annans brud"
och "Sommarnatt; presten hemtas till en
sjuk på andra sidan ån", 1877. Detta
arbete af en åttiårig gubbe hör till de
friskaste och poesirikaste alstren afdenne
märklige konstnär, som ännu på utställningen
1885 var representerad af värdefulla
arbeten. I rent måleriskt hänseende uppnår
Sonne sällan något betydande resultat,
men hans arbeten skola fortfarande
häfda sitt värde genom sin utomordentliga
klarhet och styrka i känslan samt genom
den enkelhet och energi, hvarmed
handlingen i desamma skildras.
Sonnenthal, Adolph, österrikisk
skådespelare, född i Pest 1832; erhöll sin
skolundervisning i den israelitiska
normalskolan i nämda stad, men visade
tidigt håg för teatern, ehuru han ej såg
något skådespel förr än i ynglingaåren.
För att erhålla tillträde till scenen åtog
han sig att tjenstgöra som statist, hvilket
hans fader dock snart förbjöd. Genom
549
mindre lyckliga familjeförhållanden tvangs
S. att öfvergifva studierna och inskrifva
sig i skräddarlära samt arbetade så länge
i yrket, att han kunde göra sitt
gesäll-prof, hvarefter han skulle begifva sig på
"professionsvandring". S. for oförtöfvadt
till Wien för att söka arbete, men gick
genast till Burgtheater, der han såg
Bogumil Davison spela och utan betänkande
anhöll om hans handledning, hvilket ock
beviljades. Efter ett par månader
förestälde Davison honom för författaren och
direktören vid Burgteatern Heinrich
Laube. S. antog dock snart en
anställning vid teatern i Temesvar, men med
blott 30 guldens arvode i månaden. Han&
första roli var Phoebus i "Ringaren i
Notre-Dame". Ehuru arvodet nedsatte»
till 20 gulden, stannade S. dock vid samma
trupp i några år ända till dess hans
talang gjort sig så gällande, att
inkomsterna ökades från den ena spelterminen
till den andra. I Pest spelade han 1854
på en genomresa titelrollen i Don Carlos
och Ferdinand i "Kabal och kärlek" samt
uppträdde derefter i Gratz såsom
Mortimer. År 1855 fick han kallelse till
Königsbergs teater, en af Tysklands bästa,
och gjorde der mycken lycka. Efter att
i Insterburg ha spelat Romeo och Uriel
Acosta, inbjöds han till gästspel i
Dresden och anstäldes snart derefter af Laube
såsom skådespelare vid den kejserliga
Burgteatern i Wien. Der uppträdde S.
första gången våren 1856 och utförde
Mortimers roll. Det dröjde ej länge förr
än S. vardt wienarnes älskling. Han nar
sedermera fortfarande åtnjutit deras gunst
samt ock beundrats af alla främlingar som
infunnit sig i Burg. Först spelade han
i synnerhet ungdomliga hjeltar, såsom
Romeo, Don Carlos, o. s. v., men har
sedermera vändt sig allt mera till
konversationsstyckena, och på det området
räknas han nu till en af Europas förnämsta
skådespelare. Så väl de nyare franska
styckena, som de tyska lustspelen at
Bauern fel d, Moser, Benedix, Blumenthal
m. fi. ha lemnat S. tillfälle att utveckla
I ett stort konstnärskap och han är allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
