- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
561

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockhausen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561

ska verk, till största delen idealfigurer,
hvilka utmärka sig genom spirituel, ofta
storartad uppfattning och mästerlig
teknik, nämna vi: en porträttstaty af hans
fader, en Kleopatra, en sibylla, Saul, det
sörjande Jerusalem (kolossal qvinnofigur)
m. fl. Hans nyaste betydande verk är
det för Filadelfia bestämda
nationalmo-numentet. De mest framstående afhans
arbeten som skriftställare äro, utom hans
faders biografi (1851): "Boba di Borna"
(1862); "The proportions of human figure"
(1866); Graff itt d’Italia (1869); " Nature
and art" (dikter, 1844).

Strandberg, 1) Olof, sångare. Han var
född den 15 februari 1816 i Langenshausen,
Pommern, der fadern, teol. d:r Olof
Strandberg, då innehade en lärarebefattning. Vid
ett års ålder kom han med föräldrarne
öfver till Sverige, studerade vid
gymnasium i Strengnäs samt i Upsala och Lund,
under hvilken tid hans ovanligt rena och
friska tenorröst väckte stor
uppmärksamhet och föranledde hans engagement vid
k. teatern i Stockholm 1842, sedan han
året förut på ett lysande sätt debuterat
såsom Max i "Friskytten" och Jacob i
"Schweizerfamiljen", till denna debut
föranledd af en rekommendation från den
bekante tonsättaren och musikkritikern
J. M. Rosén (se detta ord). Under mer
än ett fjerdedels århundrade tillhörde han
sedan Sveriges första scen och var dess i
många fall främsta stöd å lyriska scenens
manliga afdelning. Af en härligare röst
än Olof Strandbergs torde ej den samtida
svenska publiken varit förbehållet att få
njuta. Bland de många uppgifter han å
k. teatern löste nämna vi: Fra Diavolo,
Tamino ("Troilflöjten"), Masaniello,
Robert, "Postiljoneri från Longjumau",
Stra-della, Ernani, Richard Lejonhjerta, Gustaf
Wasa, Joseph, Georges (»Hvita frun"),
Edgar ("Lucie"), Raoul ("Hugenotterne"),
Rofaél ("Hälften hvar"), Johan af Leyden
("Profeten"), Hiion ("Oberon"), Arnold
("Wilhelm Tell"). År 1867 afträdde han
från sin plats såsom premiersångare, men
tog först 2 år senare afsked — i Josephs
parti — från den allmänhet, hvars förkla-

rade gunstling han så länge varit. Han
inträdde 1865 i Post- och Inrikes
Tidningars redaktion, der bland annat hans goda
förmåga såsom kritiker på det musikaliska
området många gånger tog sig uttryck. Af
mera framstående erkännanden, som
kommo honom till del, nämna vi: ledamotskap
af Musikaliska akademien (1855), den
storartade hyllning, som från flere håll
egnades honom, då han firade sitt
25-års-jubi-leum såsom dramatisk lyrisk artist, samt
— ej den ringaste — det sköna qväde,
hvarmed han på sin 60:de födelsedag
helsades af sin broder Talis Qvalis och hvari
förekom denna oöfverträffligt sanna
karakteristik af Olof Strandberg som sångare:

Hvart nöjet bar sin silkesfana,
Dit styrde äfven du ditt lopp,
Men fördes icke ur din bana,
Som gick ett stycke högre opp;
Ty hvad af anden är, det tvingar
Sirenen sällan ned i dyn,
Du visste, att du hade vingar,
Och återvände snart till skyn.

O, huru har du, till exempel,
Ifrån oss "lyftat dagens sorg
I hundra samqväm och det tempel,
Som rests vid Gustaf Adolfs torg.
När hänryckt du i toner tydde
De inre syner, som du haft,
Och glömmande allt yttre, lydde
Din genius, buren af hans kraft.

Hur fullt, hur innerligt du lade
Ditt väsen i en melodi.
Det var ej konst, jag hört, de sade,
Men, ack hvad det var själ deri.
Och det är detta, som betvingar,
Om det så vore stock och sten,
Som gör, att sången ej blott klingar,
Men tränger genom märg och ben.

Olof Strandberg var en af Stockholms
mest bekanta personligheter. Hans fina,
älskvärda och vänsälla väsen var ock
synnerligen egnadt att äfven utom scenen
vid honom fästa både uppmärksamhet och
tillgifvenhet.

Han var gift l:o med skådespelerskan
Aurore S., f. Österberg, 2:o
skådespelerskan och sångerskan Charlotte Strandberg,
f. Linderoth. Af hans barn hafva dottern
Anna och sonen Max äfvenledes egnat sig
åt tonernas konst. (Se om dessa fyra
härnedan.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free