Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Szymanonowska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
uppehåll i Pest, der han sedan dess
åtnjuter stort anseende som pianolärare.
Szymanonowska, Maria,
(föddWolow-ski), polsk pianist, född 1790. Elev af
Field konserterade hon med största
framgång i Tyskland samt offentliggjorde
åtskilliga briljanta pianostycken. Död i
S:t Petersburg 1831.
Såltin, Alexandra, f. Frosterus, finsk
genre-målarinna, föddes 1837 i Ingå
socken i Nyland. Studerade i Dusseldorf
1857—59 och 1860—62 samt i Paris 1862
—63, inträdde 1866 i äktenskap med
läkaren Fr. V. Såltin, efter hvars död 1873
hon tog anställning såsom lärarinna i
finska konstföreningens rits kola i Åbo. Ar
1876 besökte hon Dresden i och för
konststudier. Erhöll samma år bronsmedalj
vid allmänna finska industri- och
konstutställningen i Helsingfors. Under
senare tid har hon förnämligast målat
altartaflor.
Fru S. ansluter sig i sina genretaflor
till den novellistiska riktningen och
väljer mest ämnen nr barnaverlden: någon
näpen eller rörande,- situation. Hennes
teknik saknar kraft och säkerhet, men
bilderna verka dock vanligen anslående
genom harmonisk kolorit och uppriktig
känsla. — Bland hennes verk må
nämnas "Båtfärd till kyrkogården", folkbild,
från Österbotten (1861), eges af föreningen.
Sällström, Peter Michael,
operasångare, född i Helsingfors (eller, såsom
äfven uppgifves, Petersburg) d. 18 okt.
1802. Antogs som elev d. 1 jan. 1820
och erhöll Du Puy till lärare. Hans
första större rol var Max i "Friskytten",
hvilken han med allmänt bifall utförde J
vid denna operas uppsättning 1823. Han
fick nu öfvertaga de flesta roler som Du i
Puy utfört jemte de vigtigaste uti de
operor som sedermera uppsattes: "Fra
Diavolo" m. fl. och han var K. teaterns
förnämste tenorsångare under ett tiotal
af år.
Sallström var en spenslig, svagt bygd
figur med långa armar, som han ej
förstod att föra rätt ledigt, ett vackert
gossansigte och en ingalunda mäktig men till |
I timbren särdeles vacker, romantiskt
behaglig röst. För hans begåfning kunde ej
[ blifva fråga om stor opera, och den var
ock i det närmaste bannlyst från scenen,
då han mot slutet af 20-talet hade
blifvit dennas förste tenor. Hans sceniska
talang var egentligen ej stor, men hans
behagliga yttre, det angenäma intryck,
som hans väsen och sätt gjorde, den
förmåga han hade att åtminstone aldrig
komma i strid med rol en, om han ock
icke gaf den någon särdeles lyftning
[ eller i den ådagalade djupare studium —
allt detta i förening med verklig naivitet
| och sanning i partier, som lågo hans
egen natur närmare, gåfvo honom
betydenhet såsom scenisk artist. Sallström
kunde icke musik i ordets vanliga
bemärkelse. Hvad han sjöng lärde han efter
förspelning eller föresjungning, och hans
oändligen behagliga sångröst fick
öfverskyla mycket. Mer än en rolig anekdot
lefver ännu om denna hans svaghet. En
gång t. ex. hade han — såsom vanligt
utantill — sjungit ett omtyckt nummer
i ett sällskap. Efter en stund yttrade
någon, utan att S. hörde det, sin lust att
höra stycket omigen. Värdinnan, som
ej kände S:s svaghet i notläsning och ej
fäst sig vid att han sjungit utan papper,
tog arian, som låg på pianot, gick fram
till S. och yttrade förbindligt: "Ah! Yar
så god och sjung den här!" S. bockade
sig, tog med mycken kontenans papperet,
vände bladet ett par tre gånger,
djupsinnigt betraktande nottecknen, och
utbrast slutligen: "Nej, jag ber så mycket;
det här är för svårt, ser jag, och jag
sjunger icke gerna a prima vista; det
går aldrig riktigt bra ..."
S:s popularitet kulminerade i hans
utförande af Fra Diavolos tacksamma, men
svåra parti, då denna lekande och
qvicka opera 1833 för första gången gick
öfver vår scen. För framställningen af
den chevalereske, djerfve och lättsinnige
banditen egde han goda sceniska förut»
sättningar: hans sydländska yttre, hans
mörka blixtrande ögon, sjelfva den
hektiska klangen i hans snart slocknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
