Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thursby, Emma - Thörne, Sven Alfred - Tichatschek, Josef Aloys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
New-York 1854. Fadren var en förmögen
skeppsbyggare, men råkade ut för ekonomiska
motgångar, och efterlemnade vid sin död
endast en talrik, oförsörjd familj. Emma,
det äldsta af barnen, hade emellertidj
visat stora musikaliska anlag, hvilka också
på bästa sätt vårdades af hennes lärare,
Julius Edward Meyer, på Mendelssohns
tid elev vid konservatoriet i Leipzig, och
sedan vidare af hr Errani och fru
Rudersdorf. Händelsen förde i hennes väg
en man, som framdragit och utbildat
sådana celebriteter som systrarna Patti,
Alboni, Marimon, Bianca, Donadis m. fl.,
nemligen den bekante impressarion och
utmärkte sångläraren Maurice Strakosch.
Han öfvertog nu ledningen af hennes
sångundervisning med den framgång att
hon öfverallt, der hon sedan lät höra sig,
väckte det lifligaste bifall. Åren 1881 och
1884, begge gångerna, på hösten, besökte
hon Stockholm, i sällskap med Strakosch.
Hennes röst är ingalunda stor och
voluminös, men särdeles mjuk, jemn och
välljudande, beherrskande både den höga
och mezzosopranens register. Koloratur
och mezza voce äro utmärkta, likasom
hennes föredrag i allmänhet är ytterst sundt
och manerfritt. Högst ovanlig är
hennes mycket omtalade specialitet, de
snabbhvirflande drillarne och klockrena
staccati, dervid hon påminner något om
Carlotta Patti, särskildt i förmågan att skratta
i toner. För den dramatiska sången
tyckes hon icke ega den rätta energien. I
romansen utmärker hon sig mindre
genom någon djupare värme än genom
oskuld och flärdfrihet. Bland hennes
glansnummer framstod Tauberts "Jag vet
ej hvarför jag sjunger", Jenny Linds
paradnummer på sin tid. Vid sitt sednaste
besök i Stockholm öfverraskade hon med
att på jemförelsevis god svenska sjunga
"fjorton år tror jag visst att jag var,"
så okonstladt men på samma gång
smakfullt, att man sällan hört något
motstycke.
Thörne, Sven Alfred,
landskapsmålare, föddes 1850 och studerade vid
konstakademien i Stockholm, der professor Holm
var hans lärare, Thörne har utstält många
taflor med svenska motiv från olika delar
af vårt land. En frisk och flärdlös
uppfattning af den svenska naturen har
utmärkt hans flesta alster, och i stämningen
vet han ofta att inlägga ett drag af poesi,
som verkar tilltalande. Särskildt
framträdde detta drag i den anslående
"Sommarmorgon", som 1860 förskaffade honom
kungliga medaljen vid akademien.
Som akademiens stipendiat bar Thörne
sedan gjort utländska resor, men de
taflor som han låtit allmänheten se, visa
tydligt nog att han på ett helt annat sätt
beherskar hemlandets natur än söderns.
De svenska landskap, han sedan sin utfärd
visat, ha en ljusare, klarare kolorit än
hans förra, något tunga studier visat.
Thörne var senast representerad på
akademiens utställning 1885 genom ett gladt
sommarlandskap och ett höstmotiv från
Ober-Bayern. Ett på Blanchs utställning
förekommande björklandskap i solsken
utgör säkert det hittills mest lyckade af
alla hans svenska utsigter.
Tichatschek, Josef Aloys, tysk
operasångare, f. i Oberwerkelsdorf i Böhmen
1807. Fadern var en fattig väfvare. Unge
T. erhöll sin skolbildning i Braunau och
begaf sig 1827 till Wien för att studera
till läkare. Snart tog han emellertid
engagement som körsångare vid
Kärntnerthorteatern. Då hans röst allt mer och
mer utvecklade sig erhöll han
undervisning af Cicimera. Sina första sporrar
som solist förvärfvade han i Graz,
gasterade derefter i Wien och Dresden, hvarpå
han fäste sig vid hofteatern i sistnämda
stad, der han stannade till dess han
erhöll pension 1872. Såsom gäst uppträdde
han på alla Tysklands större teatrar och
emottogs öfverallt med entusiasm; äfven
så i London, Amsterdam m. fl. andra
platser.
I april 1863, två år efter Becks närvaro,
uppträdde T. som gäst å den svenska
operan. Föregången som han var af ett
stort rykte, mottogs han likväl första
gången med en viss tvekan; man kunde
icke tänka sig att en femtiosex års, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
