Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trebelli (egentligen Gillebert), Zelia - Troili, Gustaf Uno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
tisk sanning, att något dermed liknande I
loke på länge varit hörd t och sedt på
vår scen" och som först genom Luceas
Tiögdramatiska gästspel å vår operascen
i maj 1887 erhöll någon motsvarighet.
Vid detta sitt fjerde gästspel uppträdde
T. vid 18 representationer och en konsert.
Ånyo besökte hon Stockholm 1879 och
1880, begge gångerna i september. Hon ’
uppträdde då som Carmen och
Arane-ris i "Aida", af hvilken den sednare
prestationen var mest tilltalande och i det
liela lämpade sig bättre för sångerskans
konstnärliga skaplynne än hennes
Carmen, som erbjöd en mängd spirituella
•drag, men som understundom föreföll
för stark, för mogen, kanske alltför
sjelfsvåldig. . Måhända framträdde också i
-denna uppgift sångerskans ålder något
för mycket för den svenska publiken, för
hvilken man i allmänhet, som en af våra
skådespelare uttryckte sig vid ett tillfälle,
måste vara beredd på att spela "med
prest-betyget i hand."
Trebellis stämma är en specialitet: dess
högre och mellantoner äro mäktigaafen
betydande kraft, men i mezza-voce
tilllika af en ljufhet som är sällsynt
intagande. Klangen i djupet deremot liknar
livarken den qvinliga eller manliga
stämman, men eger det bästa af båda: den
förenar den förras vekhet med den
senares energi och bildar i denna
samman-mätning ett nytt tredje element äf
underbar verkan.
Hösten 1883 och varen 1884 lät T. höra
sig i Amerika, då hon mot ett oerhördt
honorar var engagerad vid den stora
Me-tropolitanoperan i JNew-York. I andra
^amerikanska städer sjöng hon tillsammans
med Christina Nilsson, Sembrich, Schalchi
och tenoren Camponini. Under sista åren
bar hon helst sjungit i Storbrittanien,
Tyskland och Österrike. Under sednare delen
af 1886 uppträdde hon i Canada och
Förenta Staterna samt återvände i maj till
London der hon är bosatt. Hon var gift
med den s. k. »silfvertenoren" Bettini,
men detta äktenskap upplöstes.
Dottern Antoinette har äfven börjat
skapa sig ett namn som sångerska.
Offentligt uppträdde hon första gången i
fjol i England och gör mycken lycka å
konserter; bland annat har hon
medverkat i oratorier. Hon har en hög, klar
koloratursopron och modrens förträffliga
skala. Hon var sin moder följaktig på
en af de sednaste tournéerna till Norden,
men lät då icke höra sig.
Troili, Gustaf Uno, porträttmålare,
föddes å Ramsbergs bruk i Vermland d.
16 jan. 1815, blef student i Upsala,
underlöjtnant vid Vermlands
fältjägarregi-mente J840 och löjtnant 1844. Hans gåfva
att i raska drag uppfatta karakteristiska
figurer och typer visade sig redan tidigt,
och han fick äfven genomgå en kurs vid
konstakademien. Men med 1842, då han
begynte studera under Södermark,
vidtaga hans egentliga konststudier. Han
arbetade nu tre år för denne lärare, följde
honom 1845 till Italien och fortfor här
att studera med den ifver och framgång,
att han 1847 kunde till konstföreningen
hemsända flere taflor och ytterligare öka
deras antal vid akademiens utställning
1848. Han uppvisade då ett fruktstycke,
"Komersk osteria", "Två herdegossar i
romerska Campagnan" m. m. och 1850, utom
flere dylika, ett porträtt, det första han
offentligen utstälde. Han blef s. å. agréé
af akademien. Imellertid öfvergaf han,
sannolikt af sjelfkritik och i känslan af
| bristande kompositionsförmåga, vid sin
återkomst genre och utsigter, i hvilka
han redan gifvit vackra prof på
iakttagelse och finhet, och egnade sig uteslutande
åt porträttet, der han allt ifrån sitt första
försök uppträdt med verklig begåfning.
Äfven i Italien utförde han dylika; en
"spinnande italiensk bondqvinna"
(nationalmuseum), "Kapucinermunk" och
åtskilliga bilder af landsmän finnas i behåll från
denna tid.
Med allt större samvetsgranhet och
konstnärlighet fortgick nu T. på den bana
han valt och det anseende han vann
ökades, man kan säga, med hvart nytt
verk. Ehuru Troili visst ej varalsterrik,
I blefve det för vidlyftigt att här uppräkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
