Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddman, Carl Jakob Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorade U. likväl icke hoppet om att
kunna en gång lyckas på scenen. Jemte
några andra ungdomar bildade han nu
ett eget teatersällskap, som drog ut för
att göra lycka i verlden. Han var då
aderton år, egde icke många skillingar,
men desto flera ungdomsfriska
förhoppningar. En vacker majdag 1839 lemnade
den unga truppen hufvudstaden och drog
till Södertelje, der den första
konstnärslagern skulle skäras. Det var "ett
resande teatersällskap" af gladaste slag, men
som sällan visste hvarifrån medel till de
oundgängligaste behofvens
tillfredsställande skulle tagas. Efter att hafva
tjenat konsten i Telge, fortsatte sällskapet
vägen inåt Södermanland och gaf
föreställningar både i Mariefred och
Eskilstuna, men då började det att lida till
slut med det glada samspelet. Ännu
återstod dock ett försök. Det var
marknad i Torshälla, och der knnde vinnas
både rykte och tolfskillingar, hvarför
man drog dit med rika förhoppningar,
hvilkas ohållbarhet dock strax efter
framkomsten visade sig. Nu återstod ej
annat än att upplösa sällskapet. Under
det att detta skingrades såsom agnar för
vinden, stannade U. qvar i staden och
lyckades vinna den för en med frisk
matlust begåfvad ungdom ganska
fördelaktiga anställningen såsom kypare på
stadens källare. Det var ett nytt
verksamhetsfält, som ynglingen dittills ej tänkt
på och som i början kunde hafva sina
behag, men som snart förekom
konstnärslärlingen allt för ofruktsamt.
Efter några veckors kyparlif, kastade
han förklädet i vrån, tog staf i hand och
gaf sig ut på vandring. Han hade hört
talas om att hofsekreteraren Berggrens
teatersällskap uppehölle sig i Nyköping,
och kunde han blott vinna anställning
vid denna aktade trupp, fruktade han
ingenting för framtiden. Med friskt mod
anträdde han derför den långa vandringen
från Torshälla till Nyköping, uppehöll
sig länge nog på vägen, gästade än här,
än der, vann vänner, men var äfven
utsatt för att behandlas såsom lösdrifvare
och hade äfventyr af många slag.
Slutligen kom han dock fram till den
sörmländska residensstaden, sökte genast upp
direktören och hofsekreteraren,
öfverlemnade till honom ett
rekommendationsbref från en gammal man i Torshälla,
hvilken förut varit i tillfälle att på något
sätt bistå Berggren. Från den
sistnämdes mun hördes dock ett olycksljudande
"omöjligt". B. stod nemligen då i
beredskap att öfverlemna sitt sällskap till
direktör Wallin, och denne hade redan
antagit så många sujetter, han för
tillfället behöfde.
Ännu en gång hade U. således
missräknat sig, och nu var hans belägenhet
mer förtviflad än någonsin förr. Modet
förlorade han dock icke, och detta växte
ytterligare, då han af Berggren erhöll
ett lån på hela 3 riksdaler banko.
Stöflorna erhöllo en väl behöflig halfsulning,
och U. lät icke dir. Wallin vara i fred,
förrän den unge skådespelaren fick
uppträda och gifva ett prof på sin förmåga.
Det utföll så fördelaktigt, att U.
verkligen vann anställning vid Wallins teater
med en aflöning af sju r:dr riksgäld i
veckan. Hvem kunde då vara lyckligare
än Carl Johan. Han hade dessutom en
extra inkomst, som ej var att förakta,
enär han skref ut roller för 3 skillingar
arket. Wallins sällskap var aktadt och
omtyckt. Det räknade bland andre
sådana förmågor som fru Erikson och
Sevelin (se d. o.). Uddman var under
några år sällskapets förste älskare, men
fick en farlig medtäflare i en annan ung
skådespelare, hvilken lär hafva kommit
med den öfverdådiga lyxen af tre frackar,
under det U. hade blott en enda.
Under de sju år han med Wallin drog
omkring i Sverige, i synnerhet i de södra
provinserna, hade hans sångröst stadgat
sig, och han började nu längta tillbaka
till sin födelsestad och till en mera
framstående verksamhet. 1846 tog U. i
Kristianstad afsked af Wallins sällskap och
reste till Stockholm. Här funnos dock
för tillfället så många andra unga
sångare, som skulle debutera, att U. åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
