Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uddman, Carl Jakob Johan - Ugalde, Delphine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade hufvudstaden och med Elfforss’
sällskap under sommarmånaderna besökte
Norrland. På hösten 1846 kom han
tillbaka och i december debuterade han på
K. teatern som Max i "Alphyddan." Han
gjorde lycka och vann strax anställning
vid den lyriska scenen, der han allt efter
som år, erfarenhet och omfång tilltogo,
utvecklade sig till en buöasångare af
första rang, efter Lars Kinmanson Sveriges
enda sångare i denna bransch. Och han
var en drastisk buffa, oöfverträfflig i
munter uppsluppenhet och tokiga infall. Han
behöfde bara visa sig på scenen, och
salongen kom i godt lynne. Han öfverdref
gerna i sina muntra prestationer, men
hans allt besegrande godmodighet gjorde
att ingen menniska förargade sig
deröfver, helst han hade en oemotståndlig
förmåga att framkalla hela högtider af
skratt. Den korpulenta figuren bidrog
verksamt till höjandet af de drastiska
prestationerna; dock visade han sig kunna
vara både ledig och rörlig trots sin
fetma, såsom i "Den sköna Helena", då han
som öfverstepresten Calchas utförde sin
urkomiska dans eller då han som
Bart-holo i "Barberarens" tredje akt deltager
i den "vilda jagten", hvilken under de
sednare åren alltid slutade med att han
fastnade emellan väggen och klaveret.
På tal om "Barberaren" må jemväl erinras
om hans oefterhärmliga sätt att sjunga
sin gammalmodiga rondo: "när dina ögon
skina" eller hans kostliga förargelse när
Almaviva kommer som Bazils
ställföreträdare och håller på att mörda honom
med lyckönskningar, hans djerfva och
odödliga påhitt att sätta sig i rakfatet
och, sedan han rusat upp, vända sig om
för att se efter hvad det var som han
satt sig i, medan den hvita fläcken »ad
posteriora" lyste som en liten måne på
ett ofantligt firmament — allt detta var
gammal, god och dristig komedi, som
man icke så ofta sett maken till på våra
scener. Hans kostliga figur, då han som
Calchas kommer insvept i sin filt vid
hafsbaden i Nauplia och står der
frysande och huttrande,_var ensam den värd
ett teaterbesök, och det sätt hvarpå han
som smeden Baptist i "Muraren" visade
sin förskräckelse, när den turkiske
ambassadörens tjenare bundo för hans ögon
och förde honom bort, var ett litet
mästerstycke af burlesk komik. Innan han
blef allt för korpulent, var han en präktig
Leporello i "Don Juan", en hjertegod och
lustig brumbjörn till Sulpice i
"Bege-mentets dotter" och en mycket rolig
Dulcamara i "Kärleksdrycken." Han
uppträdde älven som Bertram i "Bobert" och
— gref Almaviva i "Pigaros bröllop."
Till hans mest komiska partier må
räknas, utom de ofvan nämda, Bartholo i
"Pigaros bröllop", Cornelius i
"Niirnber-gerdockan", Jossearme i "Advokaten
Pa-thelin" och Aboulifar i "Oberon."
U:s jovialiska, älskvärda personlighet
gjorde honom naturligtvis eftersökt
öfverallt, inom alla sällskap och ordenssamfund.
Bedan under konstnärsgillets tid, på
femtiotalet var U. en af sällskapets
verksammaste ledamöter. Inom Par Bricol
stod han naturligtvis högt och sällskapet
hedrade honom vid 1874 års
vårhögtidsdag med sin stora guldmedalj. På hans
femtionde födelsedag den 11 mars 1871,
gafs för honom en stor fest å Stockholms
börs och han erhöll med. Litt. & Art. 1866
( blef han associé af Musikaliska akademien.
I midten af sjutiotalet blef U. en
alltmera sällsynt gäst å scenen. Han
vistades nu mest å sin lilla tornprydda villa
vid strandvägen på Djurgården — en
present af några afhans vänner —,
"G-odt-hem" kallad efter hans riksbekanta
valspråk Godt. Här sade han på varen
1878 farväl åt lifvet, som hade skänkt
honom mycken glädje, men också många
bekymmer. Hans plats står ännu tom
vid vår operascen.
Ugalde, Delphine, fransk
operasångerska, föddes i Paris 1829. Hennes
musikaliska anlag framträdde redan vid
tidig ålder. Sex år gammal spelade
hon piano, vid nio år gaf hon
lektioner, vid elfva lät hon höra sig från
konserttribunen vid sidan af sådana
artister som Bubini, Lablache och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
