- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
627

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermehren, Johan Frederik Nikolai - Werner, Anton Alexander von - Werner, 2. Fritz - Werner, 3. Gotthard Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fredrik den sjunde hans "Hästgardist,
sysselsatt med att putsa sina vapen",
hvilken utmärker sig genom mästerligt
utförande af enskildheterna såväl i färg
som form. 1862—63 studerade V. i
Holland, Paris och Italien. 1864 blef han
medlem af akademien och kort derpå
lärare vid dess modellskola; vid
Marstrands död 1873 ärfde han dennes
professur. Till hans bästa alster från de
senare åren hörer en serie porträtt i
kroppsstorlek, t. ex. af målaren Sonne
{den nya utställningsbygnaden) och
general Jonquiéres (Fredriksborgsmuseet).
Jäåväl dessa arbeten som genretaflorna
imponera genom ett utomordentligt
dugtigt återgifvande af formen icke mindre
än genom den ärlighet och grundlighet,
hvarmed naturen är uppfattad och
skildrad i smått som i stort; i sitt föredrag
År V. bland alla danska målare den
delikataste.

Werner, Anton Alexander von,
historie- och genremålare, född den 9
maj 1843 i Frankfurt a. O., besökte 1859
till 1862 akademien i Berlin. För att
fortsätta sina studier begaf han sig till
Karlsruhe, der Lessing och Ad. Schrödter
voro hans lärare, besökte 1867 Paris samt
1868 och 1869 Italien. Efter sin återkomst
slog han sig ned i Berlin, der han 1875
blef direktör vid akademien. Påverkad af
-den ofvannämde Schrödters undervisning
•egnade sig W. redan i Karlsruhe åt att
illustrera och särskildt v. Scheffels dikter,
hvilkas obesvärade, hvad man skulle
kunna kalla gluntartade ton han mästerligt
återgaf. Utom dessa dikter: "Fru
Aven-tiure" »Juniperus" m. fl., illustrerade han
äfven Hugdietrichs brudfärd* af W. Herz
(1869), "Herders Cid" och några af
Schillers dramer. Derjemte tillkommo åren
1864—70 åtskilliga genretaflor, hvilkas
värde hufvudsakligen ligger i koloriten
t. ex. qvartetten, klosterlif etc. Det
tredje facket, som han i midten af 60:talet
grep sig an med ännu mindre lycka än
den egentliga genren, var historie- och
monumentalmålning, hvari han dock 1865
utförde en Luther inför Cajetan, i hvilken
åtminstone den karakteristiska och
individuella uppfattningen af de båda
personerna mycket berömmes. Af större
konstnärligt värde än alla föregående verk var
deremot 1871 "Kamp och seger", en
symbolisk framställning af slaget vid Sedan
och Napoleons störtande — den mycket
beprisade vackraste frukten af konstnörens
personliga deltagande i kriget. Werners
nyaste taflor äro: Berlinkongressen och
Kejsarens intåg i Saarbrucken.

2), Fritz, tysk genremålare, Adolf
Menzels elev och efterföljare, föddes i Berlin
1828, blef elev af Meissonier i Paris,
sedan han först studerat för Menzel. Han
vann i tekniken en färdighet, som stälde
honom vid hans båda lärares sida, särskildt
hvad beträffar återgifvandet af stoffer.
Hans arbeten genomandas också af en
sund humor, hvilken gör hans små
läckert utförda genremålningar, särskildt med
motiv från rococotiden, högeligen
intressanta. En liten juvel i frisk berättarkonst
i färg är "Grenadierer skämtande med
barnjungfrur", som på verldsutställningen
i Paris 1878 var en af tyska afdelningens
roligaste och bäst målade dukar. Flera
dylika genrer, hvari ofta arkitekturen
äfven spelar en roll, ha gjort Fritz Werner
omtyckt såväl i hans hemland som i
andra länder. Från studiefärden till
Holland och Belgien har han målat flera
stadspartier. Bland hans taflor plägar man
särskildt framhålla de båda dukarna:
Fredrik den store i sitt bibliotek i
Sans-souci och den utmärkta bilden, som bär
titeln: I Dresden-galleriet.

3) Gotthard Adolf, svensk målare,
är en ytterligt karaktäristisk men
ensamstående företeelse inom vårt samtida
måleri. Utan att i minsta mån låta sig
påverkas af den moderna tekniken sträfvar
han att hålla sina taflor i den naiva
uppfattning och den konstlösa teknik, som
utmärka de prerafaelitiska målarne i Italien.
Hans talang hänvisade honom således till
kyrkomålningen, der just denna
uppfattningens storhet och färgskalans
enkelhet-sona påminner om freskomålningen,
lämpar sig förträffligt. Emellertid ha upp,

l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:31:48 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free