Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wetterling, Alexander Clemens - Viardot-Garcia, Pauline Michelle Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkt karikaturtecknare och utgaf som I
sådan åtskilliga litograferade blad. Han
afled i Stockholm i maj 1858.
Viardot-Garcia, Pauline Michelle
Ferdinand, fransk operasångerska,
föddes i Paris 1821. Fadren var den
verldsberömde sångaren och sångläraren Manuel
del Populo Garcia, som egentligen vann
sitt verldsrykte såsom lärare till Paulines
tretton år äldre syster Maria, den
sedermera så berömda sångerskan Malibran (se
d. o.). Hennes broder Manuel vann
sedermera likaledes ett ansedt namn som
sånginstruktör. Tre år gammal lemnade
Pauline jemte sin familj Paris och flyttade
till London, der fadren var engagerad vid
den italienska operan. Året derpå reste
hela familjen till New York. Här
öppnade fadren en opera, som han dock snart
upplöste, hufvudsakligast i följd af hans i
dotter Marias giftermål. I New York
erhöll Pauline pianoundervisning af en
organist Marcus Vega. Sedermera blef
fadren hennes lärare i såväl sång som
lefvande språk. Vid sju års ålder kunde
hon ackompagnera sin fader å piano.
Sedermera fortsatte hon i Paris
pianostudierna för Meysenberg och Liszt; af den
sednare erhöll hon ock undervisning i
komposition. När Pauline var elfva år
ipg hennes fader. Ehuru Rossini gerna
önskade att handleda den unga talangfulla
sångerskan, föredrog hon dock på
modrens önskan, att vidare utbilda sig
under brodern Manuels ledning. Den bäste
lärare blef hon sjelf: hennes smak, hennes
intelligens, hennes rastlösa flit, hennes
Ädla konststräfvanden ledde henne
säkrast fram till mästerskapets höjd» Utom
de solfeggier som fadren skrifvit för
hennes syster Maria, öfvade hon också dem
hvilka hon sjelf komponerat åt sig,
hvarvid de under Beichas ledning bedrifna
kontrapunktiska studierna kommo henne
väl till godo. Hennes första framträdande
för offentligheten egde rum i Briissel vid
*h välgörenhetskonsert der jemväl hennes
svåger de Beriot medverkade. På dagen
ett år derefter debuterade hon i Paris
på Théátre de la Renaissance, likaledes |
I då emottagen med bifall. Aderton år
gammal debuterade hon 1839 å Her
Majestys Theater i London som Desdemona
i Rossinis opera "Otello". Rubini sjöng
Otello, Tamburini Jago och Lablache
Elmiro. Den unga debutanten emottogs med
de hjertligaste sympatier. Engelsmännen,
som ännu hade hennes berömda syster i
friskt minne, frapperades af röstens likhet
med Malibran, som de nu åter trodde sig
höra. Derpå uppträdde hon i
"Ceneren-tola" och "Barberaren". Ryktet om
hennes framgångar i London hade föregått
henne när hon följande år uppträdde som
Desdemona för Parispubiiken, som heller
icke besveks i sina förväntningar. I april
1840 gifte hon sig med den franske
skriftställaren Viardot, som då var direktör för
italienska operan i Paris. Hon kallade
sig nu Viardot-Garcia. Hennes make blef
hennes impressario. Hon reste till Italien
och på nyåret 1841 till Spanien, hennes
föräldrars hemland. Året derpå firade
hon i Paris triumfer jemte Grisi,
Per-siani och Tamburini. Här publicerade
hon 1843 sina första kompositioner: fem
sånger och romanser med titeln "L’oiseau
d’or". Nu lät hon höra sig för första
gången i Berlin, men blott vid en
hofkonsert, derpå i Wien, medverkade 1845
vid Beethovenfesten i Bonn och gasterade
1846—47 på hofoperan i Berlin, öfverallt
firad och beundrad. Efter "Judinnans"
uppförande i Berlin bragte henne
orkestermedlemmarne en serenad. Under detta
gästspel hade fru Viardot tillfälle att
lenina Berlinarne ett ovanligt bevis på
sin beredvillighet och sin talent. Hon
skulle sjunga Alice i "Robert". Straxt
före representationen insjuknade fröken
Tuczeck (se d. o.), hvilken skulle sjunga
Isabellas parti. Fru Viardot åtog sig
vågstycket att samma qväll sjunga begge
partierna, hvilket hon gjorde till
publikens obeskrifliga förtjusning.
Konstnärinnan besökte nu Hamburg, Dresden,
Frankfurt, Leipzig samt, 1848, London,
der hon hvarje år under loppet af tio år
lät regelbundet höra sig, på Italienska
I operan, vid musik fester och å konserter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
