Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Willman, Per Anders Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låna sig åt Mozarts kantabia erotik;
deremot var han mera på sin plats i de starkare
momenten, helst i slutscenen som återgafs
med skakande realism.
W:s rollista omfattar i öfrigt, som
nämts, en mängd vexlande uppgifter.
Man har träffande påpekat tre
grundådror för hans konstnärliga skapelse. Den
första framstår såsom förening af manlig
värdighet och trohjertad heder och skiftar
på olika sätt hos hans Sarastro
("Trollflöjten"), Sulpice ("Regementets dotter"),
Marcel ("Hugenotterna"), Rocco ("Fidelio"),
Furst ("Wilhelm Tell"), Barden
("Vikingarne") och Landgrefven ("Tannhäuser").
Den andra riktningen är den förra rakt
motsatt och tager än den lindriga
riktningen af hårdbiten egoism, såsom hos
Gaveston i "Hvita frun", än den af mer utveck.
lad skurkaktighet, såsom hos Rebolledo
("Kronjuvelerna"), Pietro ("Den stumma"),
Don Pedro ("Afrikanskan"), Marco Spada,
än den af diableri direkt ur andeverlden:
Don Juan, Kasper ("Friskytten"), Bertram.
Den tredje grundådran är en humoristisk
och alstrad ur sådana rent komiska figurer
som Lorden i "Svarta dominon", än sådana
upptågsmakare som Figaro, än sådana till
något medveten humor vaknande mesar
som Leporello, än sådana trots sin
vaksamhet lättlurade kältringar som Cerberin
i "Målaren och Modellerna" samt Don
Pasquale. Slutligen förenar W. sin
demoniska och humoristiska begåfning till ett
helt hos Mefisto. Bland hans öfriga många
roler märkas: Masetto i "Don Juan",
Ferrando i "Trubaduren", Osmin i
Enleveringen", Brogni i "Judinnan", Zacharias i
"Profeten", Belamy i "Villars dragoner",
Lesly i "Quentin Durward", Peter i
"Hertig Magnus", Muzas i "Estrella di’Loria",
Horn i "Kung Carls jagt", Curtius i "I
Marocco", Plumkett i "Martha", Page i
"Muntra fruarna", Lorden i "Czar och
timmerman", Sperafucile i "Rigoletto", Cecco
i "Rienzi", Giacome i "Fra Diavolo", Usbeck
i "Muraren", Daland i "Flygande
Holländaren", Baskir i "Lalla Rookh", Raimondi
"Lucie", Napthali i "Joseph i Egypten",
Czaren i "Nordens stjerna", Jupiter i
"Philemon och Baucis" och Brukspatronen i
"Vermländingarne".
Som yngre uppträdde W. ofta i
dramatiska stycken. Så spelade han bland
annat Tegel i "Siri Brahe och Johan
Gyllenstjerna", och väckte redan då
uppmärksamhet genom sina anmärkningsvärda
dramatiska anlag. Under mångra år var W. en
sjelfskrifven och populär tolkare af de
förnämsta baspartierna i Haydns och
Händels oratorium.
Från 1877 intill höstterminen 1886 var
W. jemte sin fru (se nedan!) föreståndare
för Kongl. teaterns elevskola. Något mera
framstående resultat af denna skolas
uppfostringsmetod och verksamhet under
nämda tid är dock icke att anteckna. Med
höstterminens ingång 1886 skedde skolans
sedan länge önskvärda öfverflyttning till
musikkonservatoriet.
Till direktör för de K. teatrarne, efter
öfverintendenten H. Vestin, utnämdes
Willman vid höstsäsongens ingång 1883.
Denna utnämning helsades med bifall
från alla håll. Med glädje prisade man
den nya reformen att låta en scenisk
fackman intaga chefsplatsen vid en kunglig
teater, helst den nyutnämnde direktören
var i bästa mening populär genom
sittkonstnärskap, genom sin urbana, godmodiga
personlighet och icke minst genom det
förträffliga sätt hvarpå W. under de två
nästföregående åren skötte den maktpåliggande
och temligen otacksamma
mellanhandsbefattning som kallas scenisk intendent,
ifrån hvilken period daterar sig
uppsättningen af de i hög grad gouterade
operorna "Nordens stjerna", "Mefistofeles" och
"Konung för en dag". Förhoppningarna
rörande den nye teaterchefen blefvo dock
icke realiserade. Det visade sig snart att
det erfordras andra egenskaper än blott
och bart den sceniska kapaciteten för att
på ett tillfredställande sätt fylla den
fordringsfulla posten som chef för landets
främsta teateranstalter.
Som artist är W. med lifstidskontrakt
fäst vid den k. operan, på hvars scen
han äfven efter tillträdandet af
direktörsbefattningen en och annan gång inför en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
