Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viotti, Giovanni Battista - Virgin, Arvid Julius Gottfried - Wislicenus, Herman - Vivier, Eugène - Vogel, Ferdinand - Vogl, Henrik - Vogler, Georg Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekreationsresa som han gjorde 1824. Viottis
kompositioner intaga en framstående rang
i-nom violinlitteraturen, fast tonsättaren
aldrig genomgått någon egentlig
kompositionsskola. Sund musikalisk instinkt och
praktisk förfarenhet få ersätta hvad i
detta hänseende brister. Han har
skrifvit qvartetter och trior, 29
violinkonserter, 18 violinsonater, 3 "divertissements"
för piano och violin samt en pianosonat.
Baillox var en af hans berömdaste elever.
Virgin, Arvid Julius Gottfried,
genremålare, född i Visby 1831, studerade
vid konstakademien i Stockholm och
sedan i Düsseldorf, blef agrée 1862 och
afled i Stockholm 1876. Hans flesta taflor
hade ämnen från Dalarne. Han
utförde äfven ett och annat porträtt m. m.
i en behaglig och mättad färgton.
Wislicenus, Herman, historiemålare,
född i Eisenach den 20 september 1825,
gick 1841 på akademien i Dresden,
besökte Bendemanns atelier och slöt sig 1846
till Schnorr, då denne kommit till
Dresden. Under den sistnämdes ledning
gjorde han en glänsande debut med
kartongen: Abundantia och Miseria, en
komposition af ädel enkelhet och träffande
karakteristik. Etter några täcka
teckningar och målningar i vattenfärger, bland
hvilka i synnerhet de fyra årstiderna samt
tro, hopp och kärlek äro värda att
nämnas, begaf han sig med understöd af sin
monark hösten 1853 till Rom, der han
till 1857 i förening med Cornelius och
andra betydande mästare förde ett
synnerligen verksamt lif och gjorde många
lärorika utflykter. Efter sin återkomst
stannade han tio år i Weimar, tills han 1868
följde en kallelse till professor vid
akademien i Dusseldorf, der han 1872 genom
akademibygnadens brand förlorade alla
frukterna af sin mångåriga verksamhet.
Alldenstund hans utvecklade
skönhetssinne redan från början drog honom till
monumentalmålningen, del tog han under sin
vistelse i Weimar, samtidigt med utförandet
af talrika teckningar, aqvareller och
oljetaflor, i täflingsuppgifterna inom detta
fack, vann visserligen icke första priset
vid utsmyckandet af loggian i museet i
Leipzig, men deremot 1865
Goethe-förbundets första pris för kartongen
menniskans strid med elementerna (museet i
Weimar). Till samma tid höra
väggmålningarna i storfurstinnan Maria
Paulownas grafkapell i slottskapellet i Weimar
m. fl. Efter sin flyttning till Dusseldorf
sträfvade han mer efter en utbildad
koloristisk stil, som med mättad kolorit
förenar monumentalmålningens värdighet.
1876 och 1877 erhöll han vid täflingen i
och för det måleriska utsmyckandet af
det kejserliga slottet i Goslar första
priset samt började med detta arbete 1879.
Vivier, Eugène, berömd fransk
valdthornvirtuos, född på Corsica 1821. Han
ankom vid 20 års ålder till Paris. Han
fäste här uppmärksamheten vid sig
genom en akustiskt egendomlig användning
af sitt instrument, på hvilket han kunde
blåsa trestämmiga stycken. Han var
föröfrigt ingen tekniskt framstående virtuos,
men han egde en utomordentligt skön
och romantisk ton till sitt förfogande.
Vogel, Ferdinand, framstående tysk
orgelspelare, född 1807 i Havelberg, var
på 40-talet bosatt i Köpenhamn, men tog
1852 sitt uppehåll i Bergen, der han
förestod en orgelskola och utnämdes till
orgelnist vid domkyrkan.
Vogl, Henrik, tysk
operasångare,föddes 1845 i Munchen. Han debuterade
med framgång som Max i Friskytten,
men utbildade sig senare till
wagnersångare. Är jemte sin maka Therese
Thoma, en god sångerska, anstäld vid
Münchens hofteater.
Vogler, Georg, Josef, abbé, tysk
orgelvirtuos, föddes i Würzburg den 15
Juni 1749. Efter fullbordade studier slog
han sig ned i Mannheim, hvars
konstälskande kurfurste Karl Theodor på sin
bekostnad sände den unge musikern till
Italien för vidare utbildning. Här blef
V. elev af den berömde Martini i
Bologna. Han afslöt samtidigt sina
teologiska studier och erhöll i Rom den
presterliga invigningen. Återkommen till
Mannheim 1776, utnämndes han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
